If we were born with all the knowledge we'd ever need, what would be the purpose of education?
Min bror har examen från UCL, University College London, ett av Europas bättre universitet. Men de lärde dem att det inte är lika viktigt vad man har sin examen i som att man har en examen. För att det visar att man har lärt sig att tänka, och då kan man skaffa den kunskap som behövs för ett specifikt jobb.
Det tycker jag är jättevettigt.
Jag älskade mina år på universitetet. Och det jag tog med mig var också det, att jag lärde mig tänka. Jag lärde mig färdigheter och vidgade mina perspektiv.
Jag minns en kurs i engelsk grammatik på B-nivån. Boken var tjock, inte alls som de där gymnasiegrammatikböckerna man hade. Och där fick jag veta "ny" grammatik. Inte bara som i fler undantag till regler man redan kände till, utan helt nya grejer. Lite som i latin där det fanns former som inte finns kvar i latinska språk längre, som vokativ, som är en böjning man använder när man tilltalar nån. Det var oerhört fascinerande att det fanns mer grammatik än man visste om.
Det enda exemplet jag minns från den kursen i grammatik var om subjekt. Ni vet vad subjekt är? Vem som gör nåt i en mening. Pelle fiskar. Men det finns många olika sorters subjekt. Det regnar. Pelle slog sig. Pelle slog Lisa. Det finns namn för de olika kategorierna och det var jättespännande att upptäcka. Jag rosenmålar det lite för det var också ganska krävande att lära sig allt det där som stod i boken, och jag kallade den skämtsamt för Distorting English Grammar istället för Understanding English Grammar, som den hette.
Men det där att upptäcka att det finns mer kunskap bortom den man själv hade, är nyttigt. Också att själv lägga beslag på den kunskap man inte ens visste att den fanns. Det är att öppna sitt sinne.
Och numera har man svar på det mesta i sin telefon. Vilket land ligger Maldiverna närmast? Vad hette judotjejen från Tyresö? Varför känns det kallare ute än de -2 det är? Det går att hitta svar på allt man undrar. Man kan säkert också be AI berätta för en om mer avancerade tankegångar som varför finns det ondska i världen.
Men det gör ingen människa smartare att all världens kunskap finns samlad vid ens fingertoppar. Man måste också kunna bedöma hur trovärdigt ett svar är och vad det har för betydelse för allt annat man tror eller inte tror på.
Så nej, att kunna allt skulle inte ha någon betydelse för begreppet utbildning, eftersom bildning inte är att ha fakta tillgängliga utan att kunna tänka. Dra slutsatser, inse att man är begränsad, göra ens kontaktytor med okunskapen vidare. Det är vad utbildning är. Men den förutsätter såklart ett visst mått av faktakunskap. Man behöver faktiskt kunskap om vilka prepositioner som styr ackusativ respektive dativ i tyska. Även om Emmi och Alvin är bättre på tysk grammatik än jag och de aldrig hört ordet dativ.
Jag har oerhört svårt att lära mig saker numera. Det beror mest på ME men nu börjar jag också bli gammal. Pianostycken som jag lärde mig för 40 år sen sitter som ett rinnande vatten i muskelminnet. Även Bachs Air på cello sitter kvar i fingrarna, även när jag lyssnar på nån annan som spelar den. Och sångtexter och alten på hundra sånger. Jul, jul till exempel. Den kan man sjunga medan man står på händer.
Nåt av det coolaste jag gjort, apropå sjunga medan man gör nåt annat, var på en sing along-konsert med Händels Messias. Jag var med en kompis, Carla, vars kusin bodde i Salt Lake City och sjöng i Tabernakelkören som väl är en av världens mest kända körer. Både Carla och jag och kusinen var duktiga altar. Kusinen hade en stickning med sig. Och hon sjöng sopranen för omväxlings skull. Och kollade knappt på noterna medan jag och Carla fick sitta med fingrarna klistrade i notbladen för att hänga med. Bara att rösten på en alt kan hålla för Händels sopraner var superimponerande. Sen att hon sjöng en annan stämma än sin egen medan hon stickade. Otroligt. Efter kanske halva konserten (det var blandat solostycken med körnummer där alla alltså fick sjunga med, man skulle bara ha med sig noterna själv, vilket vi hade) märkte man att folk bakom, bredvid och framför kusinen hade hört henne sjunga och fattat att om man bara hängde på henne så skulle man hamna rätt. Att komma bort sig i de snabba bitarna och sen hinna hitta tillbaka var en utmaning. Men man kunde alltid lita på att hon visste var man var. Det är överinlärning det, från kusinens sida. Då vet man att nån har sjungit mycket Händel. Jag hade aldrig gjort det. Det man har överinlärt kan sitta kvar hela livet. Och det är därför barn har läxor. Men numera talar även lärare om att det är orättvist att barn har läxor. Jaja.
Nej, man ska inte blanda ihop fakta, kunskap, utbildning, erfarenhet och vishet. Att vara smart är som att vara lång, nåt man bara har med sig helt orättvist. Men att skola sitt sinne kräver äkta hjärngympa.
Vad var det senaste du lärde dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar