Close cut

Jag har sen nån dryg månad tappat typ allting jag håller i. Mat, mediciner, vattenflaska, kläder, fjärrkontrollen, allt. Om jag håller i sex saker per dag tappar jag fem. Det börjar bli lite jobbigt nu, även om det är skönt att ryggen knäcker lite när jag böjer mig ner till golvet för att plocka upp. 

Vissa saker aktar man ju sig mer för. Håller man ett glas aktar man sig mer än om man håller en morot. Och jag vet ju mina begränsningar så jag skulle inte tappa en bebis. 

Men idag tappade jag vår stora, supervassa kniv. Och det var som när nån dör och de säger att tiden saktar ner. Jag hann reagera på att jag hade tappat den och sen såg jag hur den föll och att den inte skulle hamna på min fot. I slow motion. 

Tack och lov. Jag har faktiskt försökt använda knivar så lite som möjligt ganska länge men ibland ska man bara ha lite paprika och gurka i salladen. 

Så jag blev både skärrad idag och glad och tacksam.