14 juli

14. What would your perfect day look like from start to finish?

Vakna utvilad. Det är en stoooooor grej! Om jag bara gjorde det skulle dagen kunna innebära i stort sett vad som helst.

Annars skulle jag vilja börja med hotellfrukost, sen cykelutflykt med Mikael, bad, och kycklingsallad i naturen. Sen skulle jag vilja träffa alla syskonbarn och barnbarn, gärna i mindre grupper så att man kan ägna sig åt dem ordentligt. Jag inser nu att jag gärna skulle använda fem-sex dagar till det. 

Och åka på Liseberg. 

Sen skulle jag äta italienskt på restaurang. Kanske träffa vänner och sitta och prata runt maten till sent.

Avsluta med att köpa biljetter till Sicilien.

Och sen ha lite marital relations.

Sen somna av mig själv och sova gott. I ett hotellrum med supervacker inredning. 

Fast kanske läsa en bok först med nattlampan tänd.

Sen komma ihåg en tackbön för denna underbara dag. 

All kärlek i hela världen

All kärlek i hela världen. Det känns det som att jag har fått igår.

Vi har utländska barn/barnbarn här. Vi träffades härom dagen och åt på Pizza Hut. Igår var Mikael på museum med den ena.

Mikael är medveten om att jag inte vill nåt hellre än att delta med familjen. Jag är tacksam för att han ofta pratar med dem om mig och ser till att de vet att jag inte är frivilligt frånvarande.

Igår hade han pratat lite med Belle (eller min belleskling som jag kallar henne) om mig och att jag tycker det är svårt att nästan aldrig orka saker och aldrig göra nåt för en annan människa.

Då säger Mikael att hennes reaktion var att hon snabbt spottade ut ett Va?! som i Skämtar du?! Sen kom en rad  eftertänksamma slutsatser och motargument från den blott tolv-åriga filosofen.

Hon oppnerade sig mot att jag inte gör nåt. Hon säger att jag alltid för med mig glädje till folk. Och att när jag kommer in i ett rum så är det sen minst två personer som skrattar. Och att det bästa med mig inte är vad jag gör utan mina kramar.

Förstår ni den känslan? Att ligga hemma jämt, och när jag väl är med känna mig som en skugga av mig själv för att jag får koncentrera mig så mycket på att hänga med i samtalet och sitta på en stol att jag knappt känner att jag existerar i samtalet. Men att en tolvårig ungdom har såna fantastiska kommentarer att ge? Det är alltid ens egna tankar och känslor som styr vad man tror på om sig själv, men sånt gör verkligen sitt till för att man ska våga tro på sig själv i sin bästa dager. Jag vet inte hur många gånger jag kommit tillbaka till detta samtal. Inte sista gången i alla fall.

Jag minns Belle från innan hon var född. Som vi längtade efter henne. Och när de hälsade på oss för första gången och hon var så där liten och jag bara ville hålla henne hela tiden, och tyckte hon verkade lite trött av allt stim så jag tog med henne ut till ytterdörren och höll om henne i tystnaden och då kände jag hur hon slappnade av. Och vilade huvudet i min halsgrop. Det är ju vad den är gjort för. Det var hennes första kommunikation med mig. Den betyder allt. Hon betyder allt. 

13 juli

13. What's one goal you're currently working towards? 

Ja, jag har väl inte satt mål på många år. Jag tycker det är stressande. Om jag kunde göra det jag ville sätta som mål så hade jag ju redan gjort det. Så då kommer jag nog att misslyckas om jag sätter det som mål som jag inte kan. Och därför sätter jag inte mål. 

Man kan ju tänka sig att jag skulle kunna ha lägre ambitioner och sätta mål som jag kan klara. Men det har jag känt ända sen tonåren är fusk. Mål är för att växa. Så som Mondo I fyraårsåldern som skulle bli världsbäst på stavhoppning. Så att sätta mål som jag klarar är väl ingen vits med. 

Fast nu tänker jag på en sak. Jag såg en video på ett av barnbarnen som byggde svårt lego med sin pappa. De där ingenjörsgenerna är starka. Mitt i alltihop sa han glatt Jag kunde!

Och den känslan är ju förstås underbar. Kanske ska jag set myself up for success så att jag kan säga Jag kunde.

Då har jag faktiskt ett mål som jag tänker på. Mikael känner mig och för nån vecka sen sa han att han ville att jag skulle be honom om tre saker om dagen. Dels är jag dålig på att stå på mig och häva mina behov, inte så nycket mot Mikael utan mer mot vården. Så det är jättebra för mig att träna mig i en trygg miljö. Och jag är inte rädd för att be Mikael om saker men visst låter jag bli oftare än inte. För jag är inte bekväm med att inte vara självständig och duglig. Och är lite orolig för att jag ska börja bli för behövande så att han inte orkar med mig. Och det är ju helt mitt eget tankesätt, inte hans. Så det är jättebra att träna mig på det, och så generöst av Mikael att ge sig själv arbete för min skull. 

De först par dagarna gjorde jag det, tre gånger om dagen, och det kändes jättebra. Men sen har det inte blivit nåt på några dagar för att vi har gjort saker med andra hela vår gemensamma vakna tid. Men jag ska plocka upp den idén igen. Jag har faktiskt bett honom om en sak idag. Hämta mediciner på Apoteket. Ska få ny betablockerare och förhoppningsvis är det slutet på ett halvår med huvudvärk. 

Så ett mål jag arbetar med är att be Mikael att göra nåt tre gånger om dagen. Läskigt och nyttigt att säga det högt. 

12 juli

12. What's something that has surprised you about your adult life? 

Att man kan påverka så lite hur det blir men ändå kan påverka mer än man tror hur man tar det. 

T ex vill jag köpa en viss femma. Högt i tak, vi skulle få plats med megastor soffgrupp och matbord för 18 personer. Sen skulle vi kunna ha varsitt arbetsrum och det låter löjligt eftersom jag inte arbetar, men det skulle verkligen öka min livskvalitet mycket om jag kunde ha ett piano framme, en symaskin framme, och mina pysselgrejer framme. Så att man bara behöver sätta sig, inte först ta fram och sen är orken slut. Det önskar jag mig verkligen. Och att ha plats för folk så att om/när jag inte kan gå hemifrån alls så kan jag ändå ha plats för familjen. Ja, det vill jag verkligen! Men vi har inte de miljonerna som krävs. 

Men på samma gång vet jag att skilja på behov och önskningar. Det är verkligen inte omständigheter eller saker som avgör hur jag mår. Det är det enkla som gör livet. Att jaga efter saker gör en inte lyckligare. Så på ett annat sätt har jag större makt över mitt liv än jag trodde. 

11 juli

11. What's the most meaningful compliment you've ever received?

Josh Bau sa till mig en gång att jag ser bra ut för min ålder. Och då tror jag han menade att jag var lika gammal som en vuxen, dvs hans mamma. Men jag är ju bara två år äldre än hennes äldsta barn. 

Han var också i en ålder när han inte lärt sig att fjäska med tjejer så det var en äkta komplimang, och jag glömmer den aldrig. Mest meningsfull vet jag inte dock. Vad är en extra meningsfull komplimang? 

Kanske när nån säger att jag är stark, och jag bråkar mellan de två tankarna Inte är jag stark, jag gråter ju jämt, och Vad vet du om ifall jag är stark eller inte. Men Mikael säger att han pratar mycket om mig med folk. Och då kan jag ju förstå om de tycker att jag är stark även om jag inte träffar dem. 

Men jag kanske är lite stark ändå. Ikväll har varit jobbig. Jag vill inte berätta vad det är men en jobbig oro/tanke fick grepp om mig och sen var det som att åka berg-och-dalbana på Liseberg, det bara fortsatte. Så flera gånger har jag lagt ner telefonen, andats och försökt trösta mig själv. Vara snäll mot mig. Våga möta rädslan så att jag är i stånd att somna. Att skjuta upp rädslan och därmed skjuts upp sänggåendet till klockan blir halv sju är ju det lättaste sättet att hantera saken men inte det lämpligaste. Så nu har jag både varit modig, snäll mot mig själv, och handlat efter ett större perspektiv fast det krävde mer av mig än det kortsiktiga. Det var bra gjort. 

-- Den komplimang jag gav mig själv senast kanske är min mest meningsfulla komplimang, alltid. 

10 juli

10. What's something you're particularly proud of that most people don't know about you?

Tror inte det finns mycket gott att säga om mig som jag inte redan har påpekat noggrant.

Men en av de stoltaste sakerna är att jag ju blev sjuk innan jag gick på universitetet. Och de svårare kurserna där man faktiskt behövde plugga och läsa och lära sig nya saker tog mer energi än jag hade, så på kandidat- och magisternivån så gick jag bara själva kurserna respektive termin. Och så skrev jag sen uppsatserna själv. Utan handledning alls. Ett handledningstillfälle innan jag hade börjat skriva kandidatuppsatsen hade jag och inget alls på magisteruppsatsen.

Och jag lämnade in dem en annan termin än när alla andra gjorde så jag hade inga klasskamrater heller. 

Och ändå fick jag VG på bägge och det var knappt ens nån endaste sak att anmärka på. Utan handledarhjälp!

Sen är det enstaka saker inom olika områden som jag är stolt över, men gemensamt för dem är att jag faktiskt inte tycker att jag förtjänade så mycket skryt för det för att jag tyckte att de bara återspeglade egenskaper som jag hade "fått" från början. Men universitetet var en prestation, jag lärde mig saker som jag använde. Det är en annan sak än att tala inför 800 personer eller för den delen sjunga duett eller trio för så många. 

Fast jo, jag har en annan sak jag är stolt över. Dels att jag lärde mig schweizertyska flytande på tre månader. Och sen att när läraren i tyska på universitetet skulle dela in oss två och två efter språkfärdighetsnivå så satte hon mig med den ende tyske killen i klassen. Ochden tyske killen jag hade i mina tre engelskakurser sa att han aldrig hade mött nån i Sverige som pratade så bra tyska som jag. Jag minns när vi stod och kopierade saker på universitetsbiblioteket I Göteborg, en plats jag förresten älskar av hela min själ, och vi pratade på tyska. Att en tysk kille som läser engelska ändå väjer att vi inte pratar det språket utan att jag pratar lika bra tyska som han pratar engelska, det är också en bedrift jag är stolt över. Tyskan är i princip borta nu, jag lärde mig det bara tillräckligt för att vara bra då, men jag är i alla fall duktigare än Mikael på tyska. Men barnbarnen på 5 och 3 är duktigare on jag. Så går det när man inte använder båt. 

Det minns jag förresten att jag inte trodde på när jag var ung. Jag hade liksom aldrig glömt av nåt och trodde inte på att jag skulle göra det när jag var äldre. Men tjena, nu sitter man där och letar till och med ord på engelska! För att inte tala om nån gång vartannat år som jag sätter mig vid pianot. Då låter jag som tio år igen. Så jo, visst glömmer man. Det börjar när man fyller tjugo och eskalerar sen. Det är ju därför man inte kan förknippa sitt värde med sina prestationer, som ju för alla blir färre och mindre imponerande med åldern. 

Tänk att vara idrottsstjärna och verkligen veta att när man fyller trettio så kommer man bara att bli sämre. Förutom några undantag. 

Men egentligen skulle jag nog besvara den här frågan med nåt som inte är en prestation. 

Det kan jag dock inte tänka ut nu för nu är orken slut. Och jag är en dag sen med inlägget så jag låter det stanna där, som en tanke som planterats av min duktiga terapeut Monnah. Jag höll på att kalla henne min duktiga psykopat Monnah. Så trött är jag. 😂

P. S. Det är ju för sjutton den tionde idag så jag är inte alls en dag sen med inlägget. Men jag känner att jag har nått min gräns. Det är väl nåt att vara stolt över och som oftast bara mina närmaste vet. Att sluta innan man vill för att man borde. 

9 juli

9. What's a tradition or habit from your upbringing that you value?

Att fynda är del ett. Alla mormors stuvbitar som hon sydde kläder av lärde en att fynda var bra. Jag berättar fortfarande ofta för Mikael vad saker kostade och att jag är stolt över min shoppingförmåga.

Nummer två är att man visar upp allt man har handlat för nån när man kommer hem. Bästa är när flera personer varit på Ullared. Då är det både fynd- och visningsfest. 

Jag inser att detta är en ganska ytlig företeelse, att fira konsumtion, men det är glädjen i att inte slösa pengar men ändå ha fina saker som ligger in botten. Det dyraste plagg jag köpt var brudklänningen för 2500:- inkl underkjol osv. Det näst dyraste var ett par högklackade Mexx-stövlar för typ 900:-. Numera köper jag sällan ens nya produkter utan handlar mer än gärna på tradera. Ett par vita sneakers från puma för 240:- var senaste fyndet. Svårt att bedöma om de ens var använda eller ej. Och igår hade jag på mig en grön top som jag köpt för ett par tior med prislappen kvar. 

8 juli

8. What book, movie or show has influenced you the most?

På ett sätt Jane Eyre. 

Det var den första boken jag läste där jag kände mig helt hemma i litteraturen. Jag läste den i åttan tror jag. Den berörde mig mycket och det är ju i stort sett på den tiden som jag har mina favoritförfattare. Just denna versionen i beige är så speciell för mig. För jag köpte en meter eller två av klassiker i den serien när de kostade £1 på Foyles på Charing Cross Road. Det var ljuva minnen från många besök i London. 

Sen har jag alltid älskat deckare, ända från Agaton Sax och Ture Sventon

till Grisham 

och Clancy. Även en del brittiska deckare i ungdomen, då var det mest Agatha Christie och Sherlock Holmes. 

Sen var det en bok jag inte ens kommer ihåg namnet på som vi läste på b-nivån i engelska. Jag tyckte verkligen inte om den men den var välskriven. Där fick jag för första gången respekten för litteraturen. Att det är hantverket som jag uppskattar, inte nödvändigtvis innehållet. Det är ju också därfr jag inte gillar t ex Camilla Läckberg, för hon har inte styr på hantverket litteratur utan bara populärkulturen. Deckare hör normalt sett inte till "litteraturen" men det måste ändå vara välskrivet för att jag ska gilla det. T ex Dan Brown föraktar jag lite, för även om han skriver bladvändare är det inte precis eftertänksamt skrivet. Spänningen som han behärskar är allt. Grisham skriver t ex bättre för han för alltid in andra aspekter än själva mordet och det är flera lager i böckerna. 

Nån film som var påverkat mig? Alla Jane Austen. 

Även en eller ett par som inte var lika bra har ändå påverkat mig. Karaktärerna är mina bästisar. 

TV-program som har påverkat mig? Det vet jag inte att nåt har. Men jag var älskat några stycken, West Wing, 

Law and Order -- alla möjliga versioner,

samt otaliga brittiska deckare där jag tror att Line of Duty 

är den bästa fortfarande, och har en säsong till i pipelinen. 

Downton Abbey 

går ju inte att glömma. Den var kanske inte direkt påverkat mig men verkligen fått mig att tänka. Och massa saker som Mikael inte vet om gamla England har gått honom helt förbi när han sett nåt avsnitt. Jag har ju hela det där med Jane Austen och kvinnors rättigheter i bakfickan, plus att de så fint visar två olika folkgrupper i samma serie, upstairs and downstairs. 

7 juli

7. What were you like as a kid and how have you changed since then?

Jag var talträngd, glad och lättlurad. Rädd för tomten som 2 1/2-åring som så tydligt var morfar. Var den duktiga storasystern men ville nog emellanåt skada honom. Jag tyckte han fick belöningar för att han var sjuk och det var ju inte mitt fel att jag inte var sjuk, ska jag då alltid bli utan? En sån lätt fråga men så svår att besvara så alla syskonen blir nöjda. Jag var också artig och det är jag fortfarande. Måste le åt folk och inte vara sur. 

Jag är fortfarande talträngd, glad och lättlurad. Men jag gör vad som helst för att inte skada min bror, inklusive har plenty of känslor för dem som gör det. 

6 juli

6. What grounds you when life gets overwhelming?

Mikaels hud. 

5 juli

5. What's something you're curious about but haven't explored much?

Det mesta jag är nyfiken på har jag ju provat. Så det är inte en så enkel fråga. 

Och jag vet inte om jag är helt ärlig mot mig själv men kanske skulle jag vilja ha en rabatt med blommor. Jag är inte säker på att jag skulle ha tålamod eller att jag skulle klara att inte döda dem. Men rosor, pioner eller syrener låter ju trevligt.

Gillar kort

Jag börjar förlika mig med att jag har kort hår. Jag orkar inte hantera det när det är längre, inte ens en halv decimeter längre. Så man får göra det bästa av det. 

Samma som att jag är tjock och måste göra det bästa av det. 

Men nåt jag inte behöver förlika mig med utan tycker det är bäst är korta naglar. Långa fejknaglar är läskigt. Ohygieniskt, fult. Nej, det är bara inte min smak, man ska inte kalla nåt för fult. Eller det kanske jag får. På min egen blogg. 

Men alltså, det här blir jag så lycklig av!

Gör om mig, fota med proffssmink osv

Jag antar att det där programmet typ Gokväll fortfarande har ett segment som heter Gör om mig. Idén börjar bli lite gammal nu men jag tycker det är väldigt sympatiskt. Och fullkomligt älskade när brittiske Gok Wan gjorde om folk för de blev verkligen sjukt snygga. (Jag hatar att jag säger sjukt snygg för det låter inte värdigt en medelålders kvinna. Men så är det bara.)

Kommer också ihåg hur folk hade som profilbilder för typ tio år sen ett studio foto där de blivit stajlade av proffs och fotograferades som en upplevelse. Folks poser var likadana. Men många blev rätt snygga där också. 

Såg för bara ett par månader sen att nåt ställe gjorde reklam för att nån skulle sminka och eventuellt stajla håret och så skulle man sen fotas. Det stod Har du vad som krävs, och det har jag väl om jag har en femhundring, för det är allt som krävs. Eller vad det nu kostar. Man får typ ett foto med sig och kan köps fler om de blir bra. Nån frågade hur mycket betalt man fick som fotomodell via dem... I den tråden satte I alla fall massvis med folk in sina såna där studiokort från för tio år sen och på ca 80% så tyckte de kanske att de såg snyggare ut än vanligt men jag hade bedömt det som slöseri med pengar. Väldigt underliga miner. Som att en fotograf säger till nån hur de ska posera men eftersom personen inte är fotomodell vet de inte hur de ska röra för att göra posen verklig och normal. 

Men jag är som alla andra sugen på att en dag bli så snygg jag bara kan. En kompis blev det på sitt bröllop. Stans bästa frisörer osv. Men då ser man kanske ut som nån man aldrig förr eller senare ens kommer att likna.

Så här ska det ju bli om man är med i gör om mig och blir fotad. 

4 juli

4. What's a simple pleasure you never get tired of?

Läsa. I tid och otid. Hur mycket som helst. På semestern särskilt. Minns en semester med familjen i Italien. Alla hade med sig varsin bok och så lästa alla allas. Den enda jag minns var Mrs Pollifax. Det får ju inte vara tegelstenar om man ska läsa en bok om dagen. Men tegelstenar är väl kanske inte heller semesterläsning. Om man är ensam förstås. 

En annan semester hade Ellen och jag fått låna 14 Alistair McLean-böcker och vi läste en om dagen på våra två veckor på Kanarieöarna. 

När Mikael och jag åkte på bröllopsresa hade jag med mig en Dan Brown-bok och sen köpte jag en Läckberg-bok på flygplatsen påverkad av sömnmedel så när jag kom fram och hittade den i väskan blev jag superchockad. Men jag läste den och det gör jag inte om. 

Och är det bara en sak jag kunde få önska nig att klara trots sjukdomen så är det att läsa. Finns ingen rikare känsla än är det ligger sex biblioteksböcker på nattduksbordet och man vet vilken rikedom man har framför sig. Lyxen också att välja vilken man ska börja med. ❤️❤️❤️

3 juli

3. What's a small thing that brings you immense joy?

Att få komplimanger av Mikael. Vi åt middag hos mamma och pappa för att fira hennes 80-årsdag i förrgår och Mikael sa frivilligt till mig, utan att jag hade frågat, att jag var snygg. Det blir jag ohemult glad av.

Kanske för att jag så ofta inte ser särskilt snygg ut. Duschar två gånger i veckan, sminkar mig aldrig förutom när jag ska gå bort och det är inte heller så ofta. Har ofta inte fixat hår och tyvärr ofta inte heller helt rent hår. Sånt som man måste acceptera när man är sjuk. Så när han berömmer blir jag så lycklig. 

2 juli

2. If you had a free day with no obligations, how would you spend it?

Inga obligations, jag antar att man skulle behöva energi också för annars skulle det ändå bara bli en dag i sängen.

Träffa syskonbarn och barnbarn. Äta kycklingsallad i naturen. Åka på Liseberg. Göra mig fin och äta middag på restaurang. Gå på konsert. Ligga i sängen och läsa en bok i tre timmar. 

1 juli

1. What's something that always makes you laugh?

Bebisskratt. Det måste vara det ljuvligaste ljudet på hela jorden. 

Monnahs bloggbrudars tio-lista om köket

1. Vilket är ditt bästa och/eller värsta köksminne?

Värsta köksminne måste vara ett som jag inte ens minns. Min busige lillebror var 2 år och hade fått tag på mammas fryskniv, en orange, hiskelig sak. 

Jag var fyra och förståndig och visste att han inte fick ha den. Så jag slet den ur hans händer och skar upp hans tumme i två delar. Han har kvar ärret. Man blöder mycket från fingrarna och mammas känsla när hon kom dit och såg allt blod var nog vem som hade dödat vem. Fy sjutton.  

Annars är mitt värsta köksminne när jag arbetade i kök på sjukhem under somrarna i tonåren. Att ha tjänst i disken och dessutom den värsta placeringen runt slutet av diskmaskinen var hemskt. Man blev oerhört varm av att stå precis utanför en industridiskmaskin men också där porslinet fortfarande genererade massa värme och man var tvungen att ta på det. Det var rent slit. Annars gillade jag verkligen att jobba i kök! 

Mitt favoritminne från storkök var nog när jag klarade av det där löpande bandet där en tallrik skulle fyllas på en bricka på löpande band och man var ansvarig för en sak var, typ sås. Man fick den tid man fick helt enkelt. Jag vet inte om de saktade ner hastigheten på somrarna när vi var massa vikarier där. Men när man klarade det utan fadäser var man riktigt stolt! 

2. Har du haft någon köks- eller matinspiratör?

Det kan jag faktiskt inte minnas att jag har. Jamie Oliver och Nigella Lawson är allt jag minns från längesen. Nigella kan man också kolla på av andra skäl. 

3. 5-10 saker som alltid finns i ditt kylskåp/frys? Och varför?

Mjölk, yoghurt, grädde, matlagningsgrädde, smör, ost, paprika, gurka, sallad, tomat, potatis, lök, vitlök, morötter. Och ja, det stod 5-10 men jag skrev det som faktiskt alltid finns hos oss och det råkar vara fjorton grejer. 

Men det är klart, vi har ju alltid också ketchup, senap, dijonsenap, pesto genovese, tomatpuré, majonnäs, ägg, citronsaft, jordgubbssylt, bregott. Iband rödbetssallad, alltid gurkmajonnäs. Ofta leverpastej eller Brie. Alltid bostongurka, lingonsylt, soja -- kinesisk och såsfärg, rödbetor, saltgurka, äppelmos. Sambal oelek. 

Sen har vi ofta sill, gräddfil, creme fraiche. Som snacks eller till mat, creme fraiche i a f. Och cream cheese, ofta med smak, som vi äter till Tuc. Och så har vi mycket sprutor i kylen. Säkert 20 st. De gråa på bilden har Mikael också. Men hans måltidsinsulinsprutoror är gula. Och det står inte på ryska på dem. 

4. Hur ser ditt drömkök ut? Om du hade obegränsat med resurser och utrymme, vad hade du skapat då? 

Högt i tak. Gärna två överskåp högt. 

Eget skafferi med bra med plats, inkl stort förråd av t ex syltbyrkar och konserver, men också för köksmaskiner som matberedare som man bakar bröd i. Kanske finservisen också, fast den egentligen ska stå i serveringsgången

Redigt matbord, sköna stolar, duk på bordet.

Liten matdel I köket. Behöver inte vara fullt såhär ytsmart även om det bara är ett par decimeter space till som man behöver. 

och generös matsal så man kan träffa familjen. 

Inga barstolar, jag hatar barstolar. 

Utsikt från diskbänken så man kan se nåt när man diskar stekpannan. 

5.Vad är bäst respektive sämst i ditt nuvarande kök?

Sämst att jag orkar umgås för lite med det. 

Bäst är att jag har tre mixer för chocolate chocolate chip cookies och fyra med lemon blondes. (De där Lemon blondes var feltryckta på paketet. Det skulle ta 35 min i ugnen men kladdkaka är ju bara nån kvart. Och den blev hård som knäckebröd i ytterkanterna och hård som en halvtinad stek i mitten. Utseendet var som en välbakad fläskpannkaka. Inget blond med den alls. Jag ska ge mig på att baka en till och sänka tiden och hoppas på det bästa. 

Älskar att baka, så roligt att klara det när man kapar hälften av momenten. Inte för att en bakmix har med själva köket att göra. Men det är inget dåligt med vårt kök eller nåt bra. 

6. Berätta om ditt allra första kök i ditt första boende. Hur såg det ut? Använde du det mkt? Spinn vidare som du vill.

Bodde ett tag i en övernattningslägenhet på jobbet. Med två spisplattor. Där åt jag typ bara frukost, sen åt jag lunch ute på jobbet och sen åt jag nog bara mackor till kvällsmat. Jag minns faktisk inte vad jag åt där. Minns att jag handlade yoghurt på Billhälls. 

Sen var min första riktiga lägenhet en etta med bra kök och då lagade jag allt möjligt. 

7. Om ditt kylskåp kunde prata vad skulle det klaga på mest? 

Kan du sluta öppna kylskåpet med fingrarna istället för med handtaget nedanför dörren, för det blir skavt där, som du ser nu. Kapitalförstörelse. 

8. Vilket köksredskap representerar bäst din personlighet och varför?

Stavmixer. Antingen hela bitar eller mos. Inget mellanläge. Kör på max, inget finlir. 

9. När, var och hur handlar du mat? Använder du matlistor/appar, storhandlar, olika affärer, på marknader. Berätta om dina matinköp.

Handlar aldrig mat. Om jag är i mataffär så är det för att jag hämtat paket och ska passa på att köpa nåt. Mikael handlar i tre affärer. Hemköp för att de är närmast och har bra priser. Sen i Ica Maxi som väl är Sveriges största, sett till omsättning i a f. Ibland Ica supermarket. Nån gång har jag varit med på Lidl och det är kul för att det är så annorlunda varor många gånger. Deras glass är godare än GB:s men förmodligen för att de har saker i den som vi inte får ha. 

Mikael och jag har en lista i en app. Listan har allt man kan tänka sig att köpa och så bockar man av dem man ska köpa och bockar sen bort den när de är köpta och då återgår de till listan. Keep-anteckningar heter appen. T o m Flädercider står med. Den är också bra att slänga ett getöga på som inspirationskälla. 

Om jag skötte handlingen skulle jag läsa reklamblad noggrannare och organisera upp recept utifrån proteinkälla så att man kan köpa saker som är billiga och ha recept som innehåller det. Men två dar i rad förra veckan har jag ätit dafgårds frysmiddag. Det är ju inte kalasmat precis, även om det duger. Det är inte heller så stora portioner och jag brukar inte stå mig en hel dag på en sån. Alltså jag äter ju oftast bara middag och då är det en dafgårds på 24h. Det är det för små portioner för att klara. Men det är ju ett helt företag att få mat. Planera, handla, plocka in, planera, laga, diska. Puh. 

10.Berätta om 1-3 köksmaskiner som du använder flitigt och varför.

*Elvisp. Mycket grädde i det här hemmet. 

*Mixerstav. En hel del soppa i det här hemmet. Eller som ersättning för veka händer blir det både guacamole och mosad banan i stavmixer nyligen. 

*Diskmaskin. Jag har faktiskt inte haft diskmaskin i någon av mina fem lägenheter jag bodde i före den här. Mamma och pappa har alltid, så långt jag minns, haft diskmaskin men jag hade det inte när jag flyttade hemifrån. Minns fortfarande det där skynket jag sydde och som hängde framför där diskmaskinen skulle ha stått. Jag hade en diskmaskin i första lägenheten i Borås, men den sålde jag för jag kunde inte tänka mig att jag skulle behöva den på en person. Det gjorde jag inte heller, för då orkade jag fortfarande diska. 

Så avslutningsvis – dela med dig av ditt ”ess i rockärmen” recept. Receptet du vet alltid går hem hos gästerna, eller det du alltid går till när inspirationen tryter. Kanske det är ett ”tager-vad-jag-haver” recept. Du vet vad som är ditt ess, berätta för oss!

Ferrins grönpepparkyckling är nog min go to-rätt. Stek hela filéer i ugn eller skär grytbitar och stek i stekpanna. Gör såsen av grädde, smör, soya, grönpeppar och dijonsenap. Namnam!!!!! Med ris till blir det minimal tillagning och har man sen några krispiga salladsblad man kan slänga på så har man täckt även grönsaker. 

Grönpepparsås till t ex kyckling 

75g smör

2 msk kinesisk 

1 msk dijonsenap

3 tsk mortlade torkade grönpepparkorn 

3 dl vispgrädde 

Smält smöret, blanda ner ingredienserna. Koka upp och låt sjuda, gärna med kycklingbitarna i. 

Annars är spaghetti och köttfärssås vad jag alltid vill laga när jag är ensam. Med pappardelle till. Tjena, vad gött. Jag är inte ens för feg för att använda färdig tomatsås i glasburk till såsen. Ellens italienska kompis Samantha gör riktig sofritto och skär grönsakerna till fem millimeter stora bitar. Hon har vin i såsen och kokar den i flera timmar. Jag blir nöjd om jag får köttfärs, tomatsås i glasburk, grädde och parmesan, med bandpasta till. Det är Den Godaste Maten. (Det blir snyggare bilder om man tar spaghettin i botten och såsen ovanpå. Men blandat är som jag alltid äter det. Om inte en italienare tittar på mig.) 

Min enklaste mat är tonfisksås. Man tar en tetra krossade tomater, kryddar med salt och peppar och lite vad man vill men gärna curry och spiskummin, samt tonfisk ur burk. Om man orkar stå steker man en hackad lök också, och har i. Grädde såklart. Överkurs är att ha i tärnad paprika också. Annars går det att få lagad mat på så lång tid det tar för ris att kika. Lagom många ingredienser också. Tonfisk, kryddor, tomatsås, grädde. Mat för folk som inte kan stå upp. 

Sen gör jag perfekta chocolate chip cookies. Perfekta som jag vill ha dem alltså. Det betyder lite som kola på insidan och precis stelnade på utsidan men inte riktigt så det knastrar i kanterna när man tuggar. Man ska kunna böja dem även sen de kallnat lite. 

Det här receptet har jag bakat efter i 30 år.

Chocolate chip cookies 

160 g smör 

1,25 dl socker

1,25 dl farin 

1 ägg

2,5 tsk vaniljsocker

4 dl mjöl, kan behövas mer

1/2 tsk bikarbonat 

1/2 tsk salt

100 g choklad i bitar, jag tar Marabou schweizernöt

Vispa rumstempererat smör och socker/farin luftigt. Tillsätt ett ägg i taget. Häll i mjöl, vaniljsocker, salt och bikarbonat och vispa tills smeten har gått ihop. Blanda ner chokladbitar. Forma klumpar ca 1 msk stora. Grädda i ugnen 8-10 min i 175°. Håll koll så att de blir som du vill, en del gillar när de är krispiga i kanten. 

Jag gör dem mycket större än vad man brukar eftersom jag inte gillar dem torra. Är de små så blir fler procent kant. Så står det att det ska bli 10 st så gör jag 6. Använder en matsked men tar den väldigt rågad. Rullar inte men formar lite. Köper aldrig färdiga chocolate chips utan hackar Marabou schweizernöt.