Underbar i råd hette det på min tid

Jag gör mitt bästa för att inte glömma Christ i Christmas! Idag läste jag en så klok tanke. Jag älskar ju det där skriftstället i Jesaja 9:2,6 som nämner Kristi olika namn. Det är så poetiskt och sen hör man Händel i huvudet också vilket inte gör saken sämre.

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram. För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.



En gång när jag hade terapisamtal med Monnah frågade hon nåt där jag skulle svara nåt jag var. Minns inte bättre än så, men hon är väldigt bra på att ställa frågor som gör att man formulerar saker för sig själv och får insikter. Jag hade väldigt svårt att säga några positiva saker om mig själv. Och ännu jobbigare att behöva säga dem högt till en annan människa. Som om jag tror det om mig själv. Men jag kan ju inte vara den enda människan på jorden utan goda egenskaper. Så speciell är jag inte. Men det jag läste var av äldste Holland, min favoritapostel som var här härom veckan. Han sa att man genom att tänka på Kristi namn och därmed hans egenskaper, kan man lära känna honom och känns tilltro till hans makt och insikt och förståelse. Och därigenom kunna förstå inte bara vem han är utan också vem jag själv är, vilket han ju är heavily invested in. Han har gett sitt liv för mig. Det är mer än vad både Mikael och mina föräldrar gjort tillsammans. Jag borde lita på att han inte överdriver eller tar i när han säger att jag är värd att älskas, att jag har gudomliga egenskaper och en oändlig potential. Jag tyckte det var väldigt klokt att koppla det till Wonderful counselor och de andra vackra orden.

Så den här jultiden när många flänger för mycket, t ex jag, för att förbereda mat (inte jag) och klappar (jag), men även för att ge dem man älskar en fin högtid, för att visa omtanke för dem man bryr sig om och visa det tydligt i alla fall en gång om året. Och en del lyfter blicken ett snäpp till och försöker få till fred på jorden och bland människorna en god vilja.

Jag har tänkt att jag ska följa kyrkans adventskalender som har olika goda gärningar i luckorna. (Och en bild av Jesusbarnet på framsidan och inte tomten. Jippi!) Men kanske är den person jag behöver vara snällast mot i jul mig själv. Kanske behöver jag hela den här tiden av julefrid ägna mig åt att i handling visa att jag i ord tror att jag är värd nåt eller allt. Att jag är lika mycket förtjänt av omtanke som nån annan.

Jag har tre julkalendrar. En med Trisslotter från Mikael. En vacker kalender med kurbitsaktigt mönster och med praliner i från Ikea (pralinen i dagens lucka var förvånansvärt god, inte nån typisk ikeachoklad) och som är från mamma och pappa. Och sen kyrkans kalender med Jesusbarnet på framsidan. De innebär allt jag behöver i livet nämligen pengar (och drömmar om en fyrarummare efter vinsten), skönhet, "mat" och kärlek eftersom jag fått kalendrarna av mina föräldrar och min man. Och så höll jag på att glömma Jesusbarnet. Honom behöver jag också. Förlåt, det var ingen freudian slip, det var bara ME-hjärna.

12 kommentarer:

Monica sa...

❤️❤️❤️

modren sa...

Du går i cirklar vännen. När du var ung och blev ombedd att säga tre positiva saker om dig själv hade du väl inga problem med att säga: Intelligent Andlig (minns inte det tredje du brukade säga - rolig? Vänlig?). Allt detta är du ju fortfarande. Jo, du är fortfarande intelligent bakom all den där ME:n. Det sitter i generna. :-)
Varför backa numera? Låt inte en sjukdom förminska dig och ditt värde. Den är inte något du valt frivilligt (möjligen i föruttillvaron, svårt att veta) eller som gör dig sämre.
Lustigt nog blir jag mer och mer nöjd med mig själv ju äldre jag blir. Jag har slutat att anklaga mig själv för diverse otillräckligheter. Jag vet, visst låter det livsfarligt!
Men har du fått en lottkalender! Att såna finns! Gissa vad jag önskar mig i julklapp!
modren

Anja Olergård sa...

Jag går absolut i cirklar. Kanske ska se det som att cirklar är människans naturliga förlopp, inte nåt misslyckande från min sida.

Mikael påminde mig. Om gång om ättestupan och att människan i alla tider tyckt att oduglighet är ett nederlag. Men lika väl som barn är genier när de plötsligt kan klappa händerna så är inte gamla människor plötsligt ovärdiga för att de inte orkar allt som unga ökar. Jag har verkligen alla rätta svar men jag har tyvärr också en annan skiva som spelar i huvudet.

Vad vill du ha mer än lakrits och huckla i julklapp?

Jag känner mig så gammal för jag vill ge alla Jesus och böcker. Måste hålla folk på den rätta stigen 😂. Förlåt att vi förstörde julevangeliet för dig den där gången. Allt jag önskar mig till jul är att läsa julevangeliet, "kanske sjunga lite tillsammans". Hej mormor. And proud of it.

modren sa...

Oj vad jag kämpade i många långa år med mitt mantra om att "effektivitet är livets mening".
Som väl var kom jag över det. Dags att du gör dig av med den där skivan som spelar i huvudet.
Vid livets början och slut är vi "bara" human beings, däremellan human doings. Inget är bättre eller mer än något annat. Du vet den där gamla ålderstrappan som går uppåt, sen på topp, och sen går det neråt igen? Jag har aldrig gillat den symboliken. När trappan går neråt, när livet lugnar ner sig lite, det är då man verkligen hinner ifatt sig själv och hinner tänka och rannsaka och begrunda - och utvecklas. Det är en gåva att få uppleva den tiden. Långsamhetens lov!
Har inte vi bestämt en gång för alla att vi inte ger julklappar åt de vuxna utan bara åt barnen? Vi kan ge vuxna något om vi känner för det och snubblar över något vi vill ge. Annars inte. Jag vill verkligen inte att du ska plågas med att försöka hitta nåt vettigt åt oss som redan har allt.
Och det "förstörda" julevangeliet - som f ö aldrig går att förstöra - har jag kommit över.
Ska vi ta in granen i år eller inte? Pappa vill ha huset fullt av jul, jag vill ha så lite som möjligt. Några ljus i fönstren räcker gott.
Idag julkonsert!
modren

modren sa...

Men jag gillar att man i 2015 års bibel har ersatt Fader med Far överallt. Det minskar inte vördnaden men gör Guds faderskap hisnande nära och intimt och verkligt. Titeln Fader skapar för mig främlingskap. Men att be till vår Far - då blir han vår Far "på riktigt"!
modren

Humlan sa...

JAAA, klart du ska va snällast mot dig själv🥰🥰. Du är värd all omtanke i världen - från dig själv (och andra!).
Du vet det där att man ska sätta andningsmask på sig själv först innan man hjälper sina barn om planet håller på att störta (och man sitter i planet).

Apropå duglighet etc. Jag tänker att en del av att det hyllas är för att då är man en nyttig individ i kapitalismens maskineri. Men vad är viktigt i livet? (förutom mat och tak över huvet) kärlek och goda relationer tänker jag. Och på ett sätt öppnar livet upp för att känna mer, av allt kanske, men också kärlek, när man tvingas till sysslolöshet.

Lite som modren sa.

Du sprider sån glädje och kärlek vännen, och är ett ljus i mitt liv! 🕯️💖🥰


Kram Humlan 🐝

Anja Olergård sa...

Vilken tur att du kommenterade, Humlan! Jag hade nämligen glömt att det skulle vara mig själv jag skulle göra de där tjänsterna mot. Idag skulle man ge nån en ärligt menad komplimang. Det går inte bra med sömnen idag men nu har jag ett perfekt tillfälle till det innan andra stilnocten börjar göra nytta. Tack för påminnelsen!

Anja Olergård sa...

Och inte bara tack för påminnelsen utan för dina underbara komplimanger! Jag har lite svårt att tro på dem, men jag tror inte du ljuger så då är det väl så. [Tränar mig.] Känns väldigt stort och tacksamt att du säger så. ❤️

Humlan sa...

Till slut går det kanske in😂, skämt åsido, jag kan förstå dig❤️. Det är inte gjort i en grisblink att ändra gamla hjulspår. Och lite läskigt också, även om det inte känns så är de där negativa känslorna och tankarna inför sig själv något som har/har haft en funktion, att skydda en.

Det är inte konstigt alls om du känner viss misstro💜. Med tanke på vårdtrauman etc du upplevt. Men det bryr jag mig inte om, ifall du tror mig 😉.

Kram Humlan 🐝

Anja Olergård sa...

Du är ju sund. Säger det för att du vill säga det, inte för att du vill förändra mig. Men jag vill verkligen förändra mig i det läget och tro på vad folk säger!!! Rätt fräckt att tro att de ljuder för att man tror mer på sina ävernegativa perceptionen av sig själv än de äkta goda som ens vänner kan se i en. Jag tror jag vill se mig så. Men kanske tycker jag inte att jag har rätt till det, för att sjukdomen på nåt sätt är mitt fel.balla får ju inte me i den situationen så kanske gjorde jag nåt fel. Fast om jag gjorde nåt fel måste jag ju förlåta mig för det för jag gjorde d et absolut bästa jag kunde i situationen. Imte hinner man med nån terapi när dagarna antingen är tvångsvila inför jul eller ränna som en dåre och vakta presenter som ska sändas, komma,hämtas upp. Barnen skulle avsätta mig, men tänk va skönt om alla bara fick en bok.

Humlan sa...

Man kan väl säga såhär, att du får respektera andras känslor och tankar, även om de inte överensstämmer med dina😉.
Tror jag såg någonstans en terapeut som gav som övning till klienter att gå fram till människor och säga "så får du inte känna/tycka, du har fel", om enkla, saker som att gult är en fin färg. För att illustrera vad de sa inombords om andras känslor. Nu förklarar jag inte så bra, kommer inte ihåg var det var??

Nej nu är det ju fullt julfokus!!

Kram Humlan 🐝

Anja Olergård sa...

Haha, ja, respektera andras åsikter fast de inte är som mina fattar jag att jag behöver göra. 😂