Enklare att vara arg

Efter en hård tid med alldeles för många känslor bl a pga en svårt sjuk ME-sjuks död (Christin som jag inte ens kände men som river upp så mycket ändå) så kände jag mig på så väldigt gott humör i förrgår. Jag var som Karl-Alfred, starkast i världen. Eller jag behövde inte ens vara stark för allting kändes strålande! Är inte bortskämd med att må så bra utan ansträngning. 

Och min söta Mikael frågade igår om jag ville åka på utflykt och det ville jag ju. Barn och Mio var för jobbigt så vi åkte bara till McDonalds och tillbaka, och åkte sen in i naturen vid Österhaninge kyrka och åt vid en fin utsiktsplats.

Och nu kan jag knappt stödja på vänstra benet! Av den löjligt lilla promenaden till bilen, det är väl typ 20 steg och kanske fyra trappsteg, så fick jag nåt som min ME-specialist i Borås sa var typiskt vid överansträngning Jag fattade dock inte riktigt vad felet är, men det är en enormt skarp smärta som bara är stor som ett tumavtryck. Det går att hitta stället (det har läkare gjort och då har jag gallskrikit och tårarna sprutade så personerna utanför såg livrädda ut när jag kom ut) men jag vet inte vad för sorts kroppsdel det är som gör ont. Har fått det förr men då när jag haft tvättid och gått upp och ner från 2-3:e våningen. Inte fått det av att gå 20 steg och fyra trappsteg.

Har skrikit till idag, det går inte att resa sig upp på det benet. Och jag är ju så svag att det är svårt att resa mig från soffan och toan trots alla hjälpmedel jag har. Nu har jag lagt mig i sängen men jag känner mig kissnödig igen. Det får jag lite panik för. 

Så jag är så arg nu. Allt har gått bra idag, jag har inte ramlat, men att jag fick så ont av så lite blir jag egentligen jätteledsen för. Fast det är lättare att vara arg. Så jag är riktigt arg nu. 

8 kommentarer:

Sara sa...

Kan hjälpa dig att svära, man ska fan inte ge sig ut på utflykter, det kommer bara skit efter det!

modren sa...

Upp som en sol och ner som en pannkaka ... Man vill helst bara, alltid, ha upp-som-en-sol-varianten. Men lite glad får man väl vara att det inte alltid är ner som en pannkaka?
Och det är säkert bättre att vara arg än ledsen. Det får man i alla fall mindre ont i huvudet av. Onda fläcken försvinner snart, jag lovar. Fast det är urtrist att alltid behöva vara så försiktig och förutseende! Ibland måste man bara strunta i det och leva.
modren

Monica sa...

Ja, somligt är så värdefullt att det är värt att betala för, men jag gissar att detta känns som ett tveksamt fall... Jättehärligt dock att höra om din härliga dag. Den gör mig glad. Kram!

Anja Olergård sa...

Tack Sara, det var skönt att höra! Talar du av egen erfarenhet eller? Var sushin rå?! 😱

Anja Olergård sa...

Ja, det som är lättande är att jag vet att det inte varar länge. Men det är värre idag än igår, så då blir man lite trött.

Och så har jag ont i huvudet fast jag bara varit arg. Eller, det har jag ju inte, men jag har försökt.

Anja Olergård sa...

Tack Monnah. Jag vet att du är bra på att glädja dig åt andra. Och känna empati också.❤️

Humlan sa...

Det låter som en väldigt mysig och ME-vänlig utflykt! 🥰 Vad härligt att ni kunde komma ut och njuta av naturen och goda hamburgare 🍔🌳
. Usch så läskigt med smärtan i benet, att inte kunna stå på det😢. Hoppas det går över fort! 🙏

Kramar från Humlan 🐮🌴🐝(nu vart det lite fel på emoji fronten, men de får stå kvar ändå😂)

Anja Olergård sa...

Ja, det gick faktiskt över fort. Det brukar det.

Men när vi skulle gratta pappa häromdagen tappade jag ut allt i min handväska på marken. Jag böjde mig för att plocka upp det, orkade inte, satte i ena knät som stöd, och sen kunde jag inte resa mig. Mikael fick lyfta upp mig. Och efter det fick jag så ont i låret att jag har skrikit av det. Och då har jag belastat det andra benet istället för det med lårontet så nu har jag ont i det knät. Bragee vill att jag ska beskriva vad som händer när jag är kraschad. Hur lång tid har de 😂