Pet peeve

Jag har konstiga drifter. Eller, det har vi väl alla, en del bara lite konstigare än andra. Mina är egentligen inte så konstiga, men ganska starka. Jag pratar om gula löv på växter. När jag kom in i min systers mans kontor för första gången kunde jag inte låta bli att nypa av några gula löv på hans rumsväxt i Frankfurt. Jag gör det hos mamma och pappa också. Om det ligger döda löv som ramlat av på jorden måste jag ta bort dem också. Det är ju lite överdrivet vet jag. Men jag gillar att rycka bort saker som inte ska vara där. 

Så den här konstgjorda växten som de säljer på Hemtex ger mig kli i fingrarna. Häck väck!! Ja, lite OCD. 

Ett lite konstigare exempel på saker jag vill rycka bort för det ska inte vara där är död hud. När man har bränt sig kan det bli mycket pergamentslika hudbitar som frasar gött när man drar i dem. Jag har sett folk göra chemical peel i ansiktet och där får man inte rycka bort huden för att den ska ramla av själv. Drar man för tidigt så har det inte hunnit läka under. Men det hade jag inte klarat.

Det finns nåt som heter dermatillomani och som är ett sjukdomstillstånd där man inte kan sluta att pilla på sin hud. Jag var psoriasis och om jag var värre drabbad skulle det vara svårt att låta bli att pilla på det. Jag vill så gärna dra bort lös hud. Jag var alltid fått stilla mig när jag var aptakorpor för jag vet att det behöver läka ända tills skorpan ramlar av av sig själv. Men på min handrygg har jag ett ärr på en centimeter som är när jag skulle få besök här hemma en gång och jag torkade av diskbänken för snabbt och okoncentrerat och körde in handen i nån kant på diskstället. För bara en månad sen gjorde jag samma sak och fick ett sår nästan på ärret. Ärret har jag för att jag rev bort skorpan. Så det har jag slutat med och mina sår får vara ifred. 

Men en sån här chemical peel skulle jag bara inte klara.