Nationaldag sent omsider

Wilhelm Stenhammar och Verner von Heidenstams Sverige är allt jag älskar med det här landet. Det behöver inte gå i moll men ändå låter det så vemodigt att jag får hjärtsnörp. Sjung med, ni! Den som inte lipar får skylla sig själv:

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Sen är det såklart köttbullar och semla, julmust och prinsesstårta. Syreners doft och ljusa kvällar om våren. 

Att vi inte är högljudda och säger att allting är great, wonderful och att vi älskar dig/det. Men när vi väl känner så förblir vi trofasta i hjärtat. 

Att Ikea är utformat så att man får sina 10 000 steg den dagen. 

Att vi har sjukvård och skola utan (större) kostnad. Att vi börjar ställa krav och inte accepterar att bli utnyttjade. Vi har varit naiva, men på nåt sätt är det ändå bättre än motsatsen. Att man inte tror att folk är idioter förrän de bevisat det. 

Att vår choklad är så god. 

Fläder. 

Sol. 

Snö. Tack, Sverige. 
 
Men idag firar jag färgerna.


1 kommentar:

Monnah sa...

Underbart underbara bilder!