Blasphemy!

Pride and prejudice kommer med en ny inspelad serie i sex delar med Olivia Colman som Mrs Bennett, till hösten. Jag är såklart gruvligt nyfiken.

Men vem ska få sparken för denna kontamination av fakta? Keira är med i biofilmen från 2005 men med Matthew Macfadyen. Colin Firth är teve-serien från 1995 och med Jennifer Ehle. Hur svårt kan det vara att faktakolla innan man trycker publicera. Och om så viktiga saker dessutom!

Jag såg annars att det var Sense and sensibility på TV härom dagen. Insåg snabbt att jag hade sett den och inte var så imponerande, så fast det var Austen på tv bytte jag kanal. Då har det gått långt. 

Ja, men jag väntar med spänning på Pride and Prejudice 2026. 95, 05 och 26. Inte helt jämn distribution. Men jättehärligt med en ny variant.

P. S. Ber givetvis om allvarlig ursäkt för övertrampet med Schulman på min bild. Men i can't be bothered att leta reda på ett fotoredigeringsprogram på telefonen och klippa bort honom. Så det är som världen är i stort, man kan inte bara klippa bort folk man inte vill höra från.

Annars skulle jag gärna se en nyinspelning av Persuasion. P&P, S&S, Emma och Persuasion är de bästa tycker jag, Mansfield Park och Northanger Abbey är mest waste of space. Om man får svära i kyrkan. 

Form/funktion

Stötte på följande ljuvliga studie i grönt.

Men hur är det meningen att man ska duscha, när draperiet bara går över fotändan av badkaret? Så där det skvätter mest så finns det inget skydd? De industriella bitarna är urtjusiga men man får inte offra funktion för form. Så gammal är jag.

Ironisk rea

Jag är ju min mormors barnbarn och har genom födsel och ohejdad vana närt en stark fynddrift. Så givetvis går jag in på kategorin Fynd på Nordiska rum.

Besviken! 

Är det verkligen ett fynd att köpa en kudde som är sänkt med 3:- eller hela 2%?

Det var väl en retorisk fråga om jag nånsin har hört en. 

Pet peeve

Jag har konstiga drifter. Eller, det har vi väl alla, en del bara lite konstigare än andra. Mina är egentligen inte så konstiga, men ganska starka. Jag pratar om gula löv på växter. När jag kom in i min systers mans kontor för första gången kunde jag inte låta bli att nypa av några gula löv på hans rumsväxt i Frankfurt. Jag gör det hos mamma och pappa också. Om det ligger döda löv som ramlat av på jorden måste jag ta bort dem också. Det är ju lite överdrivet vet jag. Men jag gillar att rycka bort saker som inte ska vara där. 

Så den här konstgjorda växten som de säljer på Hemtex ger mig kli i fingrarna. Häck väck!! Ja, lite OCD. 

Ett lite konstigare exempel på saker jag vill rycka bort för det ska inte vara där är död hud. När man har bränt sig kan det bli mycket pergamentslika hudbitar som frasar gött när man drar i dem. Jag har sett folk göra chemical peel i ansiktet och där får man inte rycka bort huden för att den ska ramla av själv. Drar man för tidigt så har det inte hunnit läka under. Men det hade jag inte klarat.

Det finns nåt som heter dermatillomani och som är ett sjukdomstillstånd där man inte kan sluta att pilla på sin hud. Jag var psoriasis och om jag var värre drabbad skulle det vara svårt att låta bli att pilla på det. Jag vill så gärna dra bort lös hud. Jag var alltid fått stilla mig när jag var aptakorpor för jag vet att det behöver läka ända tills skorpan ramlar av av sig själv. Men på min handrygg har jag ett ärr på en centimeter som är när jag skulle få besök här hemma en gång och jag torkade av diskbänken för snabbt och okoncentrerat och körde in handen i nån kant på diskstället. För bara en månad sen gjorde jag samma sak och fick ett sår nästan på ärret. Ärret har jag för att jag rev bort skorpan. Så det har jag slutat med och mina sår får vara ifred. 

Men en sån här chemical peel skulle jag bara inte klara.