Chockad!

Jag såg en bild häromdagen av Maxima med platt hår, och här är en till! Dessutom är klänningen ful, och det har jag aldrig nånsin sett.

Vad heter det, inte Även en blind höna hittar ett korn, detär fel. Även solen har fläckar! 

Mat och tallrikar

Har sålt delar av en tjugo år gammal Arabia Arctica-servis. Nästan aldrig använda delar. Slår Ikeas skittallrikar med hästlängder men serveringsfat och salladsskålar behöver vi inte ha i bra kvalitet för vi serverar så väldigt sällan middag här hemma. 

Och man får en känsla av lycka av att sälja sina saker! Delar av en servis man aldrig använder är inte jättesvårt att skiljas ifrån, men helt smärtfritt var det inte. Jag har länge tänkt servera en sallad på det platta uppläggningafatet, liksom dekonstruerad så den bara ligger platt och utspritt istället för blandat i en skål. Det ser coolare ut i mitt sinne än med orden. Men större grejer från botten och upp, och lite smulad feta överst.

Apropå mat så brände jag riset idag för när det var nästan färdigt skulle jag sätta på 1:an en liten stund men satte istället på 12:an och såg hur det rykte om kastrullen men trodde bara det var ånga. Plötsligt luktade det bränt och då rusade jag upp. Men vi fick två portioner som inte var brända, det skulle varit en tredje till matlåda men sånt är livet. Jag kan snart inte laga nån mat utan att jag gör nåt stort fel. Bara inte brandvarnaren går igång så har man lyckats? Jaja, nu blev det så. 

Höstnaglar

Jag älskar nya årstider! När en går över i en annan blir jag så tagen och så sugen. Nu vill jag hänga undan mina sommarkläder bums och klä mig i angora och rutiga byxor och ha mörkvinröda nagellack. Eller vad säger ni om dessa? Jag blir så lycklig av nagellack!

Och faktiskt var jag först med gröna naglar en gång i tiden. Jag gick på universitetet och minns hur jag var ensam om det. Och även olika färger på olika lika naglar var jag först med. Det känns verkligen fjärran från den jag är idag att vara först med nåt. Det var bara häromdagen som det klickade att folk har mycket vinrött på sig i tv, det är visst en het färg i höst. Vilket gläder mig för jag älskar vinrött! 

Rik!

Det finns ju nåt uttryck som går ut på ungefär att Hur mycket skulle dim arm bara värd, osv med massa kroppsdelar och man säger att inte ens en miljon är bättre än sin arm, och då Sitte man med tjugo miljoner I kroppsligt värde. Visst är man rik som har en fungerande kropp. Om man nu har det. 

Men apropå rikedom man inte tänker på att man har. Jag såg nyss en video på IG med en small business baker som fick en order på 12 muffins för $60 och 12 av en annan sorts muffins för $60. Så två plåtar för 1200:-!!!!! En femtilapp per muffins! 

Jag bakade 12 muffins idag. Visste inte att de var värda 600:-. Visserligen var de bara nästan klara och då trodde jag att jag skulle hinna kissa lite snabbt men då blev de lite för färdiga, men inget som stör och jag är ju en sån som gillar allt bakat ljust.

Men jag visste inte att det var så mycket värt. Nu var det inga spritsade blommor på men ändå. Så här hade de sett ut om jag hade lyckats lite bättre. 

Lika som bär

Välkommen höst!

Det är inte jobbigt alls med höst när man ser såna här bilder.

Söka, finna

Det är ett ord jag har letat efter ganska länge. Det är när man inte har bedömningsförmåga längre. Dvs säger plumpa eller olämpliga saker. Jag kan verkligen inte komma på vad det heter.

Men idag var jag det, och det sitter så hårt kvar i självkänslan flera timmar senare. 

Jag kommer ihåg att en av de första kognitiva problemen jag fick med ME var att min förmåga att redigera mig försvann. Jag kunde förklara nåt skriftligt men jag kunde inte ta bort saker. Jag kunde inte hålla vad som var nödvändigt för förståelsen i huvudet på samma gång som jag bedömde vilka detaljer som kunde försvinna för att det skulle bli enklare eller bättre. Jag är fortfarande väldigt långrandig. Långrandig har jag ju i och för sig alltid varit, men jag märker på mig själv att det är värre.

Det där med ordet jag inte kommer på är en sak som har vuxit fram. Äldre kan ju bli det även utan ME. Men jag har svårt för att acceptera både ålder och ME så det blir ingen superbra kombination. 

Det hör också ihop med att jag är så öppen. Dels har jag inte hemligheter och tycker det går bra att berätta det mesta. När det gäller mig själv kan jag lätt berätta, men när det gäller andra så är det ju inte min rätt att berätta det som rör dem. Och där kommer också det där in att jag ibland bedömer fel. Men jag har verkligen tränat mig på att inte vara öppen med andras information. Ibland väljer jag att bryta mot det och sätter in ett foto på fler folk än mig själv på sociala medier. Men där går gränsen. Eller, gränsen går ju före det, men ni fattar. 

Det andra är att jag kan bli nervös i sociala sammanhang och säga för mycket av nervositet. Jag minns fortfarande när jag var 25 och det var en vilt främmande kille som bjöd upp mig och berättade väldigt personliga saker om sitt liv medan vi dansade. Jag tyckte det var så fel miljö för så djupa ämnen förutom att jag inte kände honom nog nycket för att höra om sånt. Men så gör jag ju själv ibland, och mer nu än förr. Saknar inte spärrar helt, men litegrann. 

Jag har också en hemlighet som inte är min och som verkligen inte får komma ut och den har jag låtit bli att berätta i flera år. Det är jag stolt över. Fast det är en sån väldigt skvallervärd historia. Men det ligger inte i min  natur att vara tyst om saker, så jag får anstränga mig. Jag kan tvinga mig själv att inte berätta om nån är gravid eller så, för det är så självklart att om man fått reda på det för att man är anhörig så är det inte man själv som bestämmer när det ska sägas till andra. När svärdottern var gravid nyss vågade jag knappt säga det fast det syntes sen länge. Jag ville inte klanta mig, helt enkelt. Men att jag behövde akta mig för att inte klanta mig säger ju en del. 

Så ja. Jag har lite dåligt omdöme ibland och det är jobbigt. 

Omdömeslös är ordet!!!!! Å, vad skönt det var att hitta det! Men inte lika skönt att vara det.

Det är skönt med Mikael, för han är så rak att jag alltid vet att jag kan lita på honom. Han säger inte saker för att jamsa med, så jag vet alltid var jag har honom. Jag använder ibland honom för att testa mitt omdöme. Men ibland är han ju värre än jag, men jag vet ju i vilka fall hans omdöme inte är att lita på. Som tid till exempel. Det behärskar han inte över huvud taget. Och nu har jag delat information om en annan som den personen borde få styra över själv. Ni ser. 

Nyligen hade jag bestämt mig för att ha en röd klänning på mig när vi skulle fira min systers födelsedag. Den hade hängt utanpå garderoben i ett par dagar för att jag skulle känna efter. Jag gillar rött, jag gillar klänning, jag gillar blommor. Men det var också saker med klänningen som jag inte var så säker på. Så jag frågade Mikael om han gillade den. Hans svar var obetalbart. Vad menar du att jag ska våga svara på det? Det räckte för att jag skulle förstå, och jag förklarade att jag inte frågade för att få beröm (det avskyr jag när folk försöker manipulera fram) utan faktiskt ville ha hans ärliga mening. Och då gav han den, med snäll röst, i form av Jag hade inte köpt den åt dig. Fine. Det var ju det jag hade på känn. 

Men att jag kan vara omdömeslös med kläder är inte världens största problem. Men att vara omdömeslös i andra sammanhang är jobbigt. 

Allt som är dåligt med mig märks ju tydligare eftersom jag har mindre kognitiv energi att dölja det, eller om man ska säga det snällt att jag ofta inte har ork att tänka efter. 

Igår hade jag tvättat underkläder i syntetprogram istället för bomull och jag vet inte varför jag gjorde det. Jag tänkte bara snett. Jag gör ju det hela tiden. Min bästa facebookgrupp är en där vi med ME säger knäppa saker vi gör. Idag var det en som hade lagt in ett lagerblad i diskmaskinen. Det är ju underbart att skratta åt eländet.

Ja, men då så. Jag är ibland för omdömeslös och det är inte roligt. Men vi har alla saker som vi kämpar med. Det här är en av mina.