Jag har verkligen alltid försökt att säga bra saker till andra om jag tänker dem.
Jag minns när vi varit på middag hos Thomas för många år sen och Mikael var och hämtade bilen och jag satt på trottoaren och väntade. Ja, det måste ha varit längesen eftersom jag kunde sätta mig på trottoaren och ta mig upp också. Det kom en kvinna och gick in i bostadshuset och hon sa en så uppriktig komplimang om min mintgröna klänning från Target. Att jag verkligen passade i den färgen. Det var min älsklingsklänning ett tag. Jag kommer fortfarande ihåg det.
Så om nån säger nåt bra, gör nåt bra, ler fint, har snygga örhängen, snygg klänning, snygga skor, vackra ögon, kvicktänkt humor eller vad det nu må vara, så säger jag det, nästan alltid.
Det är egentligen en handling av djupaste självbevarelsedrift att ge komplimanger. För när man uppskattar andra så blir de välvilligt inställda till en. Men de blir också gärna ivriga att det ska hända igen.
Vad heter han göteborgaren som leder Dobidoo? Jag har tänkt på att han så ofta säger Bra! Jättebra lösning! Bra jobbat! Det blir ju en trevlig stämning då.
Tror man ska sikta på de små grejerna som blir av istället för the grand gestures som inte blir av.
När känner du dig uppmuntrad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar