28 juli

28. What kind of relationship did your parents have? 

Rätt idealiskt tror jag att jag måste säga. 

Jag minns att om man frågade en förälder och fick nej så kunde man inte gå till den andra och få ja. Så enad front, vilket gjorde att allt som var regler kändes som nåt som gällde på grund av naturliga orsaker, inte för att en individ fick för sig nåt i stunden. Det gjorde att jag blev trygg med regler och att de inte hade för många, för de de hade skapade känslan av att man visste att det betydde nåt. Så jag har aldrig känt att förbjudna saker är lockande. För om nåt var bra sa de ja, om det var dåligt sa de nej. Det är en stor sak. 

Sen är det klart att jag såg dem mer som föräldrar än som äkta par. Men jag minns att mamma kunde skriva lappar till pappa och som hon la på hallmattan där hon önskade honom välkommen hem om han skulle komma sent, och att hon skrev under dem med roliga namn som Drottningen av Saba. 

Sen är de ett läsande par, universitetsubildade och som har gett oss en kärlek för böcker som är en oerhörd gåva. Jag behöver aldrig bli ensam eller uttråkad mer i mitt liv om det bara finns nåt att läsa. En av mina favoritminnen (ch som jag nog redan har berättat om) var när vi åkte på semester till Italien i samband med att jag hade bott i Basel. Vi hade med oss en bok var och alla läste ut sin bok en dag, sen bytte vi varje dag och till slut hade alla läst varandras fem böcker. Semester är intrinsically förbunded med läsning för mig. Ingen läsning, ingen semester. Folk som har fler filmer än böcker ska man vara misstänksam mot. Och om de böckerna är kioskromaner ska man också dra öronen åt sig lite. 

All kärlek i hela världen

All kärlek i hela världen. Det känns det som att jag har fått igår.

Vi har utländska barn/barnbarn här. Vi träffades härom dagen och åt på Pizza Hut. Igår var Mikael på museum med den ena.

Mikael är medveten om att jag inte vill nåt hellre än att delta med familjen. Jag är tacksam för att han ofta pratar med dem om mig och ser till att de vet att jag inte är frivilligt frånvarande.

Igår hade han pratat lite med Belle (eller min belleskling som jag kallar henne) om mig och att jag tycker det är svårt att nästan aldrig orka saker och aldrig göra nåt för en annan människa.

Då säger Mikael att hennes reaktion var att hon snabbt spottade ut ett Va?! som i Skämtar du?! Sen kom en rad  eftertänksamma slutsatser och motargument från den blott tolv-åriga filosofen.

Hon oppnerade sig mot att jag inte gör nåt. Hon säger att jag alltid för med mig glädje till folk. Och att när jag kommer in i ett rum så är det sen minst två personer som skrattar. Och att det bästa med mig inte är vad jag gör utan mina kramar.

Förstår ni den känslan? Att ligga hemma jämt, och när jag väl är med känna mig som en skugga av mig själv för att jag får koncentrera mig så mycket på att hänga med i samtalet och sitta på en stol att jag knappt känner att jag existerar i samtalet. Men att en tolvårig ungdom har såna fantastiska kommentarer att ge? Det är alltid ens egna tankar och känslor som styr vad man tror på om sig själv, men sånt gör verkligen sitt till för att man ska våga tro på sig själv i sin bästa dager. Jag vet inte hur många gånger jag kommit tillbaka till detta samtal. Inte sista gången i alla fall.

Jag minns Belle från innan hon var född. Som vi längtade efter henne. Och när de hälsade på oss för första gången och hon var så där liten och jag bara ville hålla henne hela tiden, och tyckte hon verkade lite trött av allt stim så jag tog med henne ut till ytterdörren och höll om henne i tystnaden och då kände jag hur hon slappnade av. Och vilade huvudet i min halsgrop. Det är ju vad den är gjort för. Det var hennes första kommunikation med mig. Den betyder allt. Hon betyder allt. 

Glad midsommar

Vi var på vårt favoritställe Sundby gård idag. Utsikten är lika bra som maten. 

Och med utsikten kan man också mena dejten. När vi möttes en gång bland maträtterna tittade jag på honom så skälmskt jag kunde utan att börja skratta och frågade Kommer du hit ofta? Då gav han mig en puss. 

Mitt första minne från dem, fast jag då vet att jag hade varit där förr, var när vi åt middag där i samband med min 40-årsdag och Mikael sen rodde ut mig i sjön med en eka efter maten. Så romantiskt. En gång har vi också badat på stranden bredvid. De hade för länge sen grillbuffé som verkligen var suverän. Nu har vi svårt att hålla oss borta från julbuffén och midsommarbuffén. Maten är så god, så god. 

Personalen är också bra. Mikael skulle gå på toa, sen betala och sen hämta bilen. Jag hade tårta kvar men han sa att det dröjer en stund så jag åt i godan ro. Men till slut gick jag upp men kunde inte se honom eller bilen. Jag tittade bara lite genom fönstren och då kommer en person fram och som inte har varit vår servitris och sa att han hade gått ut. Så de är så uppmärksamma och måna om gästerna.

Här är vad de hade på menyn. Alltså, säger jag bara. Jag har nog läst den menyn fem gånger. Det är halva nöjet inför besöket. Kan man kalla menyläsning en hobby? 😂

Bäst i år precis som förra året var den kalla inkokta laxen och jordgubbstårtan. Men en oväntad höjdare tyckte både Mikael och jag var deras senapssill och Jansson. De var bättre än väntat. Det var också panna cottan som var len som en duvunge. 

Och trots att jag åt kanske bara av hälften så var det så makalöst rikligt och supergott och allt jag åt var spot on. Förutom möjligtvis deras chicken wings som var lite svåra att äta. Men det är ju inte värsta möraste köttbiten precis. 

KALLT

Bröd

Surdegsbaguette

Foccacia

Sundbys dinkelbröd

Smör

Mjölkfritt smör

Lagrad prästost

Olivröra

Sill och fisk

Matjessill med gräddfil och rödlök

Senapsssill

Inlagd sill

Lime- och koriandersill

Gubbröra

Ägghalva med majonnäs och räka

Omelett med västerbottenost, gräddfil, sikrom och lök

Gravad lax med hovmästarsås

Kall inkokt lax med majonnäs

Räk- och kräftröra i tunnbröd 

Kött och kallskuret

Majskyckling med chili- och apelsinglace

Rostbiff med Pickles

Charkbricka: Fänkålssalami och Coppa     

Svensk pesto

Feta- och kronärtskocksröra

Marinerade halkidikioliver

Sallader och tillbehör

Sallad med rödbetor, getost, honung och pumpakärnor

Vattenmelonsallad med basilika

Potatissallad med örtdressing

Sommarsallad med primörer 

Tomatsallad med färsk basilika och rödlök 

Västerbottenpaj

Tzatziki

Hummus

Rostad paprikadipp

Bluecheesedip 

VARMT

Färskpotatis 

Janssons frestelse 

Potatisgratäng

Kycklingvingar med sesam och BBQ

Långbakad fläsksida med soya- och ingefärsglace

Köttbullar med rårörda lingon och pressgurka 

Prinskorvar

Lammprinskorv

Ugnsomelette med champinjonstuvning

Pimientos de padrones med flingsalt

Ratatouille

EFTERRÄTTER

Varma efterrätter

American pancakes med rostad kokos, rårörda bär, vispgrädde, lönnsirap, chokladsås

Rabarberpaj med vaniljsås 

Kalla efterrätter

Jordgubbstårta 

Kladdkaka med vispgrädde 

Vaniljpannacotta med rårörda bär 

Chokladstubbe

Kokostosca

Morotskaka 

Citronkladdkaka med lakritsgrädde 

Hallonkaka 

Chokladtryfflar 

Chocolate chip cookies 

Banankaka med citrusfrosting 

Mango- och passionsfruktsmoothie 

Fruktskål 

Ostbricka

Kvibille ädel

Brieost

Oliver

Äpple- och citrusmarmelad

Saltiner

Digistivekex

Sundbys fröknäcke 

 

Generna alltså

Firade käraste syskonbarn som fyllt år i veckan. Jag är verkligen galen i dem! De är så ljuvliga. Och igår såg vi så många Klarin-tecken hos G. Hon brukar vara mer social än vi andra så i alla fall jag har tänkt att hon är mest lik sin mamma. Men igår sa hon massa Klarin-saker, varav det roligaste var att snörena var så fina och att hon ville spara dem. Alltså det var sidensnören på två paket. Ellen och jag tittade på varandra och fnissade, precis så säger vi.

Jag är så vidunderligt förunnad med så många barn att älska. Har sex syskonbarn och sex (och ett halvt!) barnbarn. Tala om att rinna över. Jag önskar mig nästan inget så mycket som att ha mer ork att spendera med dem.

Läste nyss hur kronprinsessan tar med sig en tennisboll när de går på tråkpromenad i parken och kastar kull, så det blir roligare. Visst, tänkte jag, det blir roligare, men vem kan böja sig ner och ta upp en tennisboll. 🤣 Jag hade ju faktiskt en fallolycka när jag blåste såpbubblor på gräsmattan med Grace förra sommaren. Hon fick springa in och hämta Mikael för jag kan inte ställa mig upp själv. Ramla av en sån vild lek som såpbubblor är nästan episkt.

Pay it forward

Som alla vet så har den här veckan och förra varit ganska hemska faktiskt för att Mikael har varit så dålig efter operationen. Jag hoppas att jag satt in foto av några av de buketter jag fått från Maria K-m, men jag har säkerligen glömt att tacka de som stöttat verbalt, t ex Sara O. Barnen med partners har slutit upp som en mur kring sin pappa och har varit där och stöttat och hjälpt honom på alla möjliga vis. Min familj har stöttat mig när det har känts övermäktigt, vilket är nästan hela tiden faktiskt, och Patric B har skrivit meddelande till Mikael vilket han blev oerhört glad över för att det var så oväntat. Jobbigheten i Mikaels mående och oron från min sida har faktiskt matchats av omtanken hos de personer som stått runt mig hela tiden. Idag fick jag ännu ett kärleksbevis, som jag ska skriva om i ett eget inlägg (det förstår ni varför sen när jag gör det). Mikael har också flera gånger blivit rörd av de kärleksbevis han mött. 

Och återigen, man ska inte döma en tjänst efter hur stor den är för den som gör den utan efter hur stor den är för personen som får den. Och den här tiden har jag verkligen haft som en pläd av omtanke på mig. Människor kan hjälpa så mycket!

Därför bestämde jag mig för att Pay it forward idag. Jag har i princip varit missnöjd med flera aspekter av min vårdcentral de senaste 15 åren, med några undantag. Men idag mötte jag tre personer där som hjälpte mig så jättefint. En var läkaren som ganska smärtsamt men effektivt gav mig hörseln tilbaka genom att suga bort klägg som satt fast på min trumhinna. En sköterska kom och gav mig ett plåster när jag hade klämt fingret i rullstolen. Hon i receptionen var så trevlig. De tre såg inte på mig vad jag har känt av oro de här dagarna men deras bemötande gjorde att jag kände mig glad och stärkt. Och hjälpt. Man ska aldrig känna sig dum för att man tackar nån. Jag ska inte tycka att det är nåt så litet, för den här veckan har jag ju känt att mänsklig stöttning inte är litet utan ENORMT. Jag såg en dokumentär om Penélope Cruz ikväll, eller delar av den i alla fall. Hur hon tyckte mänskligt beteende var intressant och att hon studerade det för att bli en bättre skådespelerska. På ett sätt känner jag att jag är intresserad av medmänsklighet, och att jag vill studera det för att bli en bättre medmänniska.

💜

P.S. Mamma, det är en sak jag är osäker på i svenska språket och det är de och dem. Så skulle det varit "tacka dem som" i första stycket? Om du kan förklara skillnaden och hur man vet vilket det ska vara så blir nog inte bara jag glad utan kommentarsfältet.

P.S. Det är bra att erkänna svagheter offentligt, det gör en ödmjuk, men ändå så är det en övning i att känna att det faktiskt inte förändrar ens värde på nåt som helst vis. Och jag är inte lärare i svenska och får ha ett grammatiskt svart hål.

Allt å inget

Styra hjärnan i positiv riktning är väl vad KBT går ut på egentligen. Mikael är faktiskt väldigt bra på det. Jag är ju så van att vara självständig och dessutom att tänka så bra att jag inte behöver andras hjälp, men så ofta när jag har problem som jag inte kommer vidare i tankarna/känslorna med så har Mikael ett helt annat perspektiv. Jag börjar långsamt lära mig att två huvuden är bättre än ett. Jag har ju vetat det länge när det gäller vänner, familj, terapeuter. Men ens partner är inte som nåt av det utan som sig själv, fast tvärtom, och utanför kroppen.

Han sa idag, när jag grät, att han inte tycker att jag gråter ofta. En annan gång när han sa nåt som jag inte riktigt trodde på var sant sa han Är jag kände för att vara en som undviker att säga sanningen för att lindra för andra? Nej, verkligen inte. Så när han säger nåt av sig själv, dvs frivilligt och inte att jag frågar honom en omöjlig fråga som Ser min bak tjock ur i det där, så är det oerhört troligt att det är sant. Det var hemskt skönt att höra idag för jag tycker jag gråter jämt. Flera gånger i veckan. Fast kanske inte varje vecka.

Nu har det dock varit synd om mig på riktigt. I måndags för drygt en vecka sen hade jag feber på kvällen fast jag inte gjort nåt. Och nästa dag vaknade jag med halsont från underjorden. Då fattade jag att feberkänlam från dagen innan inte var överansträngning från ME utan faktiskt en smitta. Och det har varit förfärligt. Halsen har gjort svinont verkligen. Hemglassbilen räddade våra halsar. Men den har ändå inte varit mycket i jämförelse med hostan. Ont i diafragman, ont i ryggen, för att inte tala om ont i huvudet. Nu har jag t o m träningsvärk i lårmusklerna för att jag drar mig upp till sittande ofta för att klara hostan bättre än när jag ligger. Idag är första dagen som jag, peppar peppar, inte halvt drömmer om döden. Jag hade videomöte med nätläkare härom dagen och fick hostmedicin och när jag tog den första dosen blev hostan så mycket lättare och kortare. Jag blev överlycklig. Men tredje hostattacken var sen som vanligt. På eftermiddagen/kvällen har det varit ok men på natten har jag hostat sönder mig. Och har inte sovit i ett sträck på över en vecka, samt flera timmar för lite varje natt. Jag har käkat smärtstillande som bara den, jag har tagit astmaspray för att utvidga luftrören, jag har gjort slut på nästan en hel burk honung, jag har gurglat med ljummet saltvatten. Idag kanske det har vänt. Pu. Det var en förfärlig vecka

Men för att vara snäll mot hjärnan och kanske fira att jag kanske har börjat bli lite bättre idag så tänkte jag byta ämne och kanske också ha lite roligt. Så här kommer några alternativ som ska vara roliga:

Skulle du helst behöva nysa jämt men det blir inget, eller hicka fyra timmar om dagen?

Hicka tror jag. Då har man i alla fall 20 bra timmar.

Skulle du helst använda fel hand för att äta eller skriva?

Skriva såklart. För man skriver så lite nuförtiden. Inte för att det är så bra, men det är som det är. Men handstilen är viktig, började gråta när jag såg min kusin Madlèns gravsten med hennes namnteckning på.

Skulle du helst resa i tiden ett år tillbaka och prata med dig själv då, eller ett år in i framtiden och prata med ditt blivande jag?

Svårt. Jag tror jag skulle vara för feg för att se mig i framtiden. Om jag inte kan vända mig om i sängen själv skulle jag nog få ett sammanbrott.

Skulle du helst raka av dig allt hår eller tappa alla dina tänder?

En hel del ME-sjuka rakar av håret för att de inte orkar tvätta det. Där går min gräns. Jag är verkligen ingen Sinead O'Connor och skulle känna mig väldigt naken med rakat huvud. Och om jag tappade alla mina tänder så skulle jag väl få implantat antar jag. Få och få. Då kanske man skulle få snyggare tänder än nu. Så enkelt på den frågan.

Skulle du helst betala för allt i resten av ditt liv med mynt eller tusenkronorssedlar?

Tusenkronorssedlar tror jag. För fysiska pengar kommer nog snart vara ett minne blott. Säger inte heller något om vad jag tycker om det. Har haft typ en hundring och en tjuga i plånboken i flera år men jag rör dem aldrig. Försökte betala med dem en gång men de tog inte pengar.

Skulle du helst ha sneda tänder eller gula tänder?

Gula, för dem kan man bleka. Men jag antar att jag förstör leken när jag svarar så.

Skulle du helst vilja ha korta, stubbiga ben eller långa, gängliga armar?

Har redan långa, gängliga armar. Och ben. Såg nån på ett svenskt program som hade långa ärmar på sin morgonrock. Det har typ aldrig hänt i hela mitt liv att ärmar eller ben har varit långa, eller knappt ens tillräckliga. Hjälp vad jag har köpt byxor som är för stora i midjan så att de kan sitta på höften och bli längre. När det blev sånt där påklistrat mode så skulle ju jeansen ändå inte vara så långa så då gick det för första gången ok. T ex har jag ett par ankelbyxor som jag använder som 3/4-byxor.

Skulle du helst sitta eller stå? Du måste ta det ena resten av livet.

Tror stå. Inget av dem är särskilt ME-vänligt.

Skulle du helst slåss mot 20 zebror som var små som duvor, eller en duva stor som en zebra?

Inget stort djur tack! Men å andra sidan, om jag kunde gömma mig och se djuret på håll bara så väljer jag ett stort. För 20 fåglar som flyger i huvudet och kraxar och griper tag i håret med klorna skulle vara hemskt. Hitchcocks Fåglarna.

Skulle du helst vilja se färger som ingen annan såg eller känna lukter som ingen annan kände?

Jag känner redan lukter som ingen annan känner. Inte jämt såklart men med ojämna mellanrum. Minns en av de första gångerna. Då tog Mikael och jag en kort promenad i området. Det var vinter och snö och plötsligt luktar det vaniljsocker. I snön. Men tänk ändå att det fanns en tid när jag kunde gå på promenad helt frivilligt. Henne saknar jag.

Skulle du helst vilja äta blöt kattmat eller hundarna kan efter maten?

Fy vad vidrigt båda alternativen låter. Har inte smakat på någotdera. Så äckligt!!! En burk tonfisk klarar jag, men inte en kattkonserv. Blääää. Och hundgodisar, eller grisöron eller vad det är, luktar så illa. Som hundars andedräkt. Bläää. Omöjlig fråga.

Skulle du helst vilja få reda på att du är adopterad eller att alla dina syskon är adopterade?

Haha, det kommer aldrig hända. En kollega till pappa stod och pratade på stationen i Borås när Ellen cog jag kom fram till honom. Hon började skratta och sa Dem där svär du dig inte fri från. Så nej, det finns för mycket gener i oss för att vi ska vara adopterade.

Skulle du helst aldrig veta hur du själv ser ut eller aldrig veta hur ska familj såg ut?

Hellre inte mig själv. För det är lite så livet är. Jag lever väldigt många av mina timmar utan att se mig själv, varken i spegel eller ens i fönster, tavlor el dyl. Jag kan också gå omkring med en spenat mellan tänderna utan att veta om det. Men jag har ju ändå en rätt bra uppfattning om hur jag ser ut, generellt, och om man verkligen inte hade nån aning så vore det kanske jobbigt. Eller jätteskönt! Jag har förresten läst att inga blinda har fått schizofreni. Vet inte om det är sant. Men, och tydligen har Camilla Läckberg haft sommarprat om kvinnokroppar. Hon är ju ingen sylfid. På fullt allvar var det en oerhört underlig känsla inför bröllopet att veta att jag skulle vara fetast av alla gäster. Mikael väger mindre än jag nu, inte relativt sett utan i exakta kilon. Huvva. 

Skulle du helst vilja dricka ur en hink eller en pipmugg från och med nu?

Ha, vad svårt! Hade det varit nappflaska hade det varit svårt men en barnmugg med pip och handtag på sidorna verkar ju rätt smidig. Vi har några glas som rymer 5 dl och som jag inte klarar att använda liggande, för det rinner ur mungipan då. Jättesexigt. Några andra glas vi har är 33 cl och går inåt där man dricker. These are real problems.

Skulle du helst vilja ha på dig samma kläder varje dag eller att nån annan bestämde vad du skulle ha på dig?

Jag har en liten tanke. Om personen som skulle välja var Mikael, och garderoben han skulle välja från var min egen, så skulle jag hellre ta att han valde. För då skulle det kanske bli några olyckliga kombinationer på sin höjd. Men om han skulle välja fritt från typ internet, hjälp säger jag bara. Och att ha samma kläder jämt låter för fruktansvärt tråkigt. Nunna t ex. Eller för den delen busschaufför eller sjuksköterska. Men jag är absolut inte mot skoluniform. Men som fritidsklädsel ska man väl få välja själv. 

Det var det! Har nyss fått hostanfallm fick först tta mig upp helt i sängen med fötterna neråt, sen fick jag gå på toa och hosta så hårt jag kunde och då skickade jag en tanke till alla kvinnor som har det så jämt. Sen tog jag hostmedicin fast jag redan tagit för fem timmar sen, och gurglade saltvatten efteråt. Och snöt mig. Så jag hoppas verkligen att det är dags att stänga fabriken om tio minuter.

Imorgon är det begravning. Mikael hoppas hinna i tid från endoskopin.

Jag tänker inte tanken varje dag men nästan, på vilken skillnad det här med hans cancer hade varit om det var osäker utgång. Den är ju aldrig garanterad, men mer eller mindre trolig. Så tacksam för det.

Bara farfar

E har ju fattat att farfar åker motorcykel. Men idag såg hon CarKry komma åkandes på sin motorcykel och då trodde hon att det också var farfar.

Så gulligt.

Annars fick vi en teckning av Emmi som de hade haft på Primär. Hon ger dem ofta till farfar. Men just den här var inte färglagd. Det hade hon dock berättat planeringen om i noga detalj för farfar. Och när han sa att vi skulle sätta upp den på kylskåpet sa hon Bara om ni målar den först. Så det får vi väl göra då.

Apropå kärlek till män. Elsa och Kajsa i Borås, som jag älskade med allt jag har och var, var ju bägge så förtjusta i Rob. Det var de visst inte ensamma om. En gång kom Ellen hem till dem och då frågade Elsa direkt Komme Lob? En annan gång proklamerade hon Ja älska baaaaala Lob. Okej då. När mammas och pappas video gick sönder sa hon Lob sixa. Fixa alltså. Och Kajsa som inte var "min" lika mycket som Elsa var, hade jag slitit med länge för att vinna hennes gunst. Men när Rob var i kyrkan en enda söndag somnade hon i hans famn. Det var kärlek, det.

Jag har en dålig egenskap som jag inte vill berätta om här. Men Rob var så väldigt mycket tvärtom på just den. Och fast han har varit död i 10 år så är det fortfarande honom jag tänker på när jag vill att det ska bli rättvisa åt dem som har förfördelad mig. Han släppte sånt på ett makalöst sätt. Jag är å andra sidan fortfarande arg på några som agerade elakt mot honom. Men vi tar en dag i sänder.

Minneslucka deluxe, haha

GuGi frågade på Facebook om nån pålitlig tonåring kunde passa sovande barn under ett 50-årskalas i helgen i Haninge. Jag höll nästan på att erbjuda mig. 52 going on 15?

Jag vill för allt i världen inte vara tonåring igen. Knappt ens 20-something fast det är bättre. Och jag hade en del bra tider också då. Men nu har jag märkt det där att 80-åringar är unga på insidan.

Men apropå barn så har vi fått finbesök idag av E och hennes pappa. Och det fick jag feber av. Ändå var det Mikael som lekte mest. Fast han ändå var rätt stillsam också. 

Vi fick värsta storbeaöket av Sebbi också för ett par dagar sen. Han var så go under hela besöket, på gott humör och jättegullig och bäst av allt var att Mikael inte fick använda armen så jag fick ha honom hela tiden. Jag känner hur lyckohormonerna spritter i mig när jag tänker på dem.

Förresten så tycker jag ju att alla barnbarn och syskonbarn är genier, men idag har den tvååriga problemlösaren imponerat. Nån gång för länge sen har Mikael köpt en balansbräda på typ Biltema eller Lidl. Den är en halv boll undertill och en plan bräda ovanpå och så ska man balansera. Jag provade den en gång och jag kunde knappt stå på den med en fot i marken. Så jag har avfärdat den som att den inte var särskilt bra. M kan inte heller använda den. Unge T (jämfört med oss) lyckades väldigt mycket bättre än vi och sen ville E prova. Visst. Det första hon gör är att flytta den en halvmeter så att hon kan hålla i sig i fåtöljen på samma gång. Sen kliver hon upp och står bäst av oss alla. Hon lyckas även vagga den och ändå hålla sig kvar. Hennes fina Kavatskor hade nog bättre fäste än våra strumpor men ändå. 

Men vi vet ju att småbarn brädar oss på många fysiska plan. Mikael gillar historien om hur de byggde ett rum åt två gymnaster som var i samma skala som för ett par småbarn och så fick gymnasterna bete sig som barn och klättra upp på soffan osv. De blev helt slut. 

Ja, jag är ju så förtjust i barnen. Blev verkligen ledsen för febern. Vill ju träffa barn varje dag så när jag får feber efter lite är det deppigt. Men å andra sidan har jag ju fått feber av att duschas bara på sistone så det var väl inte konstigt nu när jag dessutom är så kraschad efter vårdbesöket. 

Jag har också pratat med min goa syster som fyllt år. Fyller, fyllde. Berättade efteråt för M att hon tagit nytt bevis på nåt med blanda gaser och ha flera tuber på sig. Han var klart imponerad. Jag hör ju bara hur det låter men han vet hur svårt eller lätt nåt är med dykning. Sen har hennes kör lagt ut videor på sistone där hon blev jöttelyckad på bild. Och de sjunger helt ljuvligt, inte för att jag kan höra just Ellen men jag hör ju att det är en riktigt bra kör.

Nu stönar Mikael av smärta i sömnen. Armen är väldigt känslig. Förstår det, de har ju kört in en slang där med andra saker inuti. 

Men tack och lov att de kunde och att vi inte måste bo på gatan för att vi inte har 600 000:- till värdräkningen.

Läste precis, angående politik, kommentarsfältet under en artikel om hur en friskola har delat ut aktievinst. Det stod 27% i rubriken men sen visade det sig att det blev 1,nånting procent. Dvs sämre ränta än på landets stadsskuld. Och då är det inte så upprörande längre. Och som nån annan sa, om en verksamhet inte för ta ut vinst utan bara gå minus eller jämt upp, men inte med vinst, dels är det ju inte nån som vill driva företag på de premisserna, dels är det omöjligt för om man inte får gå med vinst så kan man aldrig kvitta ett års förlust med ett annat års vinst, och man kan aldrig spara vinst från flera år för att ha råd med en stor återinvestering. Och just den här friskolan hade visst plöjt ner 500 miljoner i återinvesteringsr samt betalat om det var 200 miljoner i skatt. Så fine by me om de som använt sina egna pengar för att starta den får ut lite i vinst.

Om man är emot vinster i välfärden är man också emot privata alternativ? För det blir ju följden. Vem vill lägga den kraften det tar att driva ett företag utan att man för nåt för det? Och om friskolorna bara sockrar elevernas betyg så att de klarar sig sämre på universitet och högskolor som nån sa, så är det väl inte vinsterna fel utan nån annan kontroll som borde göras. Myndigheterna ska ju kontrollera att skolor sköter sig och om myndigheterna inte hittat såna bevis så är det kanske inte en sanning utan en skröna att friskolebarnen inte klarar sig på universitetet. 

Och om friskolebarnen får högre betyg, kan det snarare vara så att de har föräldrar som engagerar sig i barnen, skolan och läxorna? Att folk inte förstör på en skola de har valt själva och att det därför är mer studiero i klassen? Om det kostar 1% så varsågod!

Sen undrar jag faktiskt om detta vinstuttag verkligen är stöld av skattemedel. Eller är vinsten faktiskt genererad utanför det som är skolpengen? Det kanske är en naiv fråga men väldigt viktig för om det är fel eller rätt med vinster i välfärden.

Nu är ju min vårdcentral privat men jag har aldrig fått så dålig vård. Men det tror jag inte beror på om ägarna är ett kooperativ av de anställda, en huvudman med guldbyxor eller regionen. Det finns puckon i alla klasser, religioner, miljöer. Och om det inte finns några puckon i din miljö så är det kanske du. Så är det ofta för min man här hemma hos oss. Skojar bara. Älskar honom.

Min lycka är gjord!!!

Jag fick ha Belle på sleepover ikväll! Jiiiiippi!!! Familjen hade firat Jonte som fyllde år, men de skulle spela minigolf och jag orkade inte följa med. Har legat i sängen/soffan hela dagen och mått rätt dåligt och som bara blev värre. Till slut grät jag av ilska att jag inte orkade följa med. Är så väldigt less på den här sjukdomen.

Men jag fick en present, som egentligen först var att Treo Comp hjälpte. Då blev livet lite mer uthärdligt. Sen kom Mikael hem med Belle! Min Belleskling!!!! Vi skrattade och tokade oss 

och kramades och lärde varandra saker. Och hon himlade njutande med ögonen i massagefåtöljen!

Att hon kom. Ljuvligheters ljuvlighet. Hon har mitt hjärta!

Numera

Kära mormor!

Du skulle se folks hem. Varenda lägenhet har diskmaskin. Jag är så ledsen att du inte fick uppleva det. Hur många grytor och tallrikar har du diskat i dina dagar med fyra barn, och sen när du bjöd storfamiljen på mat och fick ta fram bordsförlängningen. Jag fattar ändå knappt hur du gjorde det, med dina krumma fingrar dessutom. Men jag önskar så att du hade haft en diskmaskin.

Börjar glömma

Helt plötsligt minns jag att mormor hade smeknamn på oss. Jag kan ha hetat Gullefina. Hur kunde hon hålla reda på dem? Jag har ju fullt upp med att hålla reda på om Mikael är morfar eller farfar?

Vad viktiga vi måste ha varit för henne. Jag minns också hur de var så organiserade och gjorde i ordning kort med en peng i till allas födelsedagar. Det måste ha blivit mycket pengar om det är 14 barnbarn de hade (2+3+4+5 st).

Tänk hur hon hade varit med alla utrikiska barnbarn vi har. Mamma och pappa kan ju konversera med sina barnbarn. En jul satt mormor på flygelpallen och konverserade så gott hon kunde på engelska med Johans goda vän Nick.

Jag har lite dåligt samvete, för jag älskade mormor mer än farmor. Tror inte min familj lärde mig det uppförandet, men mormor var ju bara väldigt mild och vänlig, farmor lyssnade inte alltid på vad man sa och var full av idéer man inte var intresserad av, som begagnade korsetter eller homeopati. Hon var också äldre än mormor och blev säkert gaggig tIdigare, vilket såklart inte var något att döma henne för, men som jag kanske märkte av när jag var barn utan att kunna sätta ord på det. Jag tycker som princip att man ska vara lika nära mormor och morfar som farmor och farfar. Min farfar är jag inte säker på att jag minns, jag minns i alla fall fotona av honom när han var ung och ser exakt ut som Johan. Han dog ju så tidigt. Dessutom var han och farmor skilda och jag vet inte om det var svårt att ha dem ihop.

Jag kommer ihåg på Getholmsgatan när Ellen och jag hade kommit hem efter en sommar i USA och vårt bagage var försvunnet. Mormor och morfar var där då och morfar bad en bön om att bagaget skulle komma tillrätta inom en timme. Vi hade det i handen på två. Han fegade inte ur utan trodde. Han sa också i början av året han dog, När september kommer är jag inte här längre, och han dog 31 augusti. Han var speciell.

Läste en krönika om att folk är så vansinniga med covid: "Min 97-åriga farmor skulle inte fått dö" och hur det är en stilla sorg och livets gång när en 97-åring dör. Jag minns det ju själv, när farfar dog var jag bara 6 år men när de andra dog måste jag ha varit 20-30. Då var det än mer att man såg hur de hade tacklat av, inte tyckte det var så kul längre, och liksom la av. Förutom farmor, som hade ett hjärta som en oxe och det gick knappt att ta kål på henne ens när möjligheterna till överlevnad var uttömda och de slutade med dropp och allt möjligt. Ursäkta att jag pratar så vanvördigt, jag menar ingen disrespekt utan är bara lite galghumörig.

Min mormor betyder extra mycket för mig. Dels bodde jag i grannhuset ett tag och vi gick i kyrkan ihop. Ibland när de hade några potatisar över frågade de om jag hade nån gryta över som jag ville komma och äta med deras potatis. Så enkelt. De stunderna med bara dem var goda minnen. Är väldigt glad att jag bodde bredvid dem. Ibland stod hon och skapade i köket i timmar. Tre spisplattor, ingen diskmaskin. Och delikata middagar för tio personer.

Eftersom Johan hade astma så var det farligt varje gång han blev förkyld. Och eftersom han hade mer än 30 öroninflammationer så var hans mage helt förstörd av alla antibiotikakurer. Andra barn kunde spy kl 8 och klockan 12 åt de pannkakor. Så var det inte med Johan. Om nån hade haft magsjuka och smittade honom fick han läggas in på sjukhus. Magen hade inget försvar för varken goda eller dåliga bakterier. Och jag blir så vred ur mammas synvinkel. Om man berättar hur det är för en annan mamma, kan hon inte säga Det passar inte idag, lille Kalle har spytt så ni kan leka en annan dag? Ja, se folk. De brydde sig mer om sina barn än om andras. Så kommer det ju aldrig sluta vara, men ändå alltså... Men jag blev alltid skickad hem till mormor när jag var sjuk, för att jag inte skulle smitta honom. Men jag tyckte det var värsta lyxen. Hon hade så lite att göra, hade tid med en, mackor i sängen och omstoppning av de svintunga 70-talstäckena som det sägs att vi i vår tid får sämre sömn utan.

En gång kände jag att mormor hade varit med mig flera gånger under en vecka när jag var extra sjuk, i vuxen ålder. Jag har tänkt på det nu med covid också. Hon är min helande ängel. Jag skulle gärna ha henne här igen. Och morfar. Så skulle Mikael minsann få se hur lugn och metodiskt jag är, i jämförelse!!! Jag brukar alltid säga att om han såg morfar så skulle han förstå hur långt min personliga utveckling har gått.

Härom dagen sa han pappa och för en sekund visste jag inte vem han pratade om, din eller min pappa? Just det, din är ju död. Det är en sak när 97-åriga föräldrar dör, en annan när folk dör mitt i livet. Mikaels pappa dog ju som följd av sina många cellgiftabehandlingar, men utan dem hade han inte haft mycket till liv. Förstår så väl det valet han gjorde och jag hade gjort samma själva tveklöst. Men så såg jag videor idag av två av barnbarnen och tänkte på att som exempel inte få vara med när de gifter sig. Man blir ju lite knäpp av att tänka så. Hur ska man stå ut att lämna världen? Priset för kärlek är sorg.

Jomenvisst

Jag har haft både strumpbyxor och smink på mig idag, de tog nästan lika lång tid att få på sig. Men jag kom inte ihåg att ta foto uppifrån så detta är vad ni får hålla tillgodo med. Vi har i alla fall haft en underbar dag/kväll. Mikael bytte en bajsblöja. Och jag skulle fotat maten. Tänk vad några coronatest kan göra för det sociala livet! God fortsättning!

Jul i kvadrat!!!

Jag älskar denna där.

Trött, tröttare

Mikael kom hem så slut idag efter att ha jobbat länge och sen lite extra. Han var lite slö kan man säga, rörde kroppen långsamt, talade lite släpande. Sånt beteende som jag känner igen mer än jag vill. Det är väldigt sällan han är så här trött så att jag inte kan skilja mellan trötthet och lågt socker. Men nu har han ju mätdutten på armen så det är väldigt lätt att kolla. Han känner ju också om han har högt socker och är trött, då kan det verka som lågt socker för mig. Så var det ikväll.

När han la sig och sen började, ähem, snarka (va? Inte min man väl?) så blev jag så glad för hans skull. 

När han sovit i tre timmar hörde jag ett konstigt ljud och jag reagerade direkt. Gick och tittade och lyssnade på honom i sovrummet för att kolla om det var lågt socker. Men så hickade han. Jag blev lättad, men stod ändå och kollade på honom i några sekunder extra, för säkerhets skull.

Och folk säger att man inte vet hur det är att ha barn förrän man får dem själv.

Vilken köftsmäll

Jag är inte riktigt säker på att jag har uppfattat käftsmäll korrekt. Jag tror att det är som när man lyssnar på Sissels Slow down, det är så bra att musiken knockar en. Är det så?

I så fall fick jag en käftsmäll igår. Ellen hade lånat en kasse som mamma gick hit med och hängde på dörren. Äkta corona-o-spridning. En bytta som Ellen ätit pasta i. En bok. Och här kommer käftsmällen. Det var mammas senast utgivna bok. Men den mest makalösa dedikation på insidan. Det vill jag nog gärna ha för mig själv men den var verkligen en käftsmäll, fast på bra sätt. Jag vet inte om ni fattar. Så bra så att om man liknar det vid våld (varför i hela fridens namn ska man göra det) så kan fina saker vara som en liten dask på kinden, ibland kan det vara som ett slag i magen (tror höjningen i Markoolios schlager med Linda Bengtzing kallas så) eller en käftsmäll. Då blir man så berörd att man, liksom efter en käftsmäll, blir golvad och tappar koncepterna.

Och så var mammas dedikation.

Nej, det är kanske för privat för att visa?

Men vem har å andra sidan beskyllt mig för att vara för privat?

Så underbar dag!

Jag försov mig idag så jag fick gå med mitt gamla otvättade hår. Sen måste jag har gjort nåt skumt när jag sminkade mig för hjälp vad det ramlade smink under ögonen. Jag har minnesluckor så jag kan absolut ha gjort nåt skumt.

Men vilken underbar middag vi hade. Fantastiskt god Boeuf Bourguignon som Jojo hade lagat. Hon hade tillbringat timmar med efterrätten också, men den vågar jag inte kalla vid namn. Jag fick hålla barnbarnet allra först vid middagen, men hon åkte runt hos alla. Hon säger fortfarande titta men nu också ta, ta, som jag tror betyder tack, tack. Hon säger det i det sammanhanget i alla fall. Hon förhäxar en. Man kan inte äta eller tänka utan bara kolla på henne. Fick till ett underbart kort på när hon vilar på farfars axel.

Hon var på gott humör hela tiden och gillade att dra omkring saker, inklusive min väska, Mikaels och J:s skor, och en plaststol. Och så var hon förtjust i de telefoner hon kom åt vid bordet.

Igår kunde jag sticka in huvudet hos mamma och pappa. Tyvärr kunde det inte bli mer än en snabbvisit för att jag mådde rätt dåligt, och det var nog tur för natten blev hemsk. Men man vill stanna, alltid stanna, och aldrig gå hem från nånstans.

Jag hade ett älskat halsband på mig idag som Mikaels äldsta dotter gjort till mig i julklapp en gång. Passade så bra till toppen med olivgröna nyanser.

Och så har jag fått omvandlat ett vårdbesök i december till ett telefonsamtal! Så jättebra!

Jag hade det riktigt jobbigt inatt men jag är ändå så glad nu. Det var så trevligt att fira pappa igår och att träffa barnen idag. Jag blir ju slut av även roliga aktiviteter, men att hjärtat får nåt är också viktigt. Och det är fullt av kärlek den här helgen! 

Hoppas ni har nån pappa ni har kunnat tacka idag.

Jag borde ha tagit kort på pappa också, men han är ju inte lika förhäxande som en bebis. Han fick bakelser och blommor.

P.S. E hade "skrivit under" ett kort. Man såg faktiskt att det var några bläckstreck som inte liknade nåt.

Ellen frågesport, mina svar

Ellen 39 frågesport, Anjas svar om Lillan

1. Vad har Ellen för skostorlek? Fuskiga 39/40 mot mina 42.

2. Vad är Ellens favoritmat? Allt som är lagat av en italienare. Men jag har hört henne uppskatta en risotto al funghi, annars är ju bara vällagad pasta bäst.

3. Vad ser hon helst på TV? Fast hon har ju ingen tv (just nu?) så vad ser hon helst på plattan? Grand designs, heter det så? Med den brittiske arkitekten som beser makalösa arkitektoniska projekt.

4. Vad kan man säga att Ellen gör istället för att se på TV? Läser böcker, går i kör, går på konserter, släktforskar, jobbar mycket, hjälper folk.

5. Vad är Ellens favoritfärg? Lila. Som den tvådelade klänning jag köpte på nyårsrea på Lindex och sydde på ärmar på och hade på hennes bröllop. 

6. Nämn något ätbart som Ellen inte ens skulle provsmaka. Hon är ju känd för att vara bestämd och petig med mat, fisk går inte alltid jättehem t ex. Men hon har nog redan ätit sånt jag inte skulle tro att hon gillade, som bläckfisk, kimchi och sushi. Men ge henne en friterad kackerlacka och den går inte ner.

7. Vad läser hon gärna? Kyrkböcker. Pinsamt att jag inte vet mer vad du gillar! Du har väl inte så mycket tid med Tom Clancy och sånt numera, dessutom vet jag inte om du har ork att läsa finlitteratur som man ska läsa om man ska hänga med. Men du gillade historiska romaner minns jag.

8. I vilket sammanhang har hon varit fotomodell? När hela Ikea BoKlok-koncernen ville visa henne och hennes lägenhet i nåt reklammagasin. Nåt halvår senare skrollar jag på Facebook och blir imponerad över hur fint sorterade böckerna i bildens bokhyllor var, och en sån soffa har Ellen också, och vänta nu, det ÄR Ellen! 

9. Nämn en god egenskap som Ellen har. Lojal, godhjärtad, envis med att göra sitt bästa. Ja, det var tre. 

10. Vad är hennes favoritartister? Rigmor Gustafsson, Katie Melua, nån Ida, Margareta Bengtson, Norah Jones tveksamt, hon Eva som dog, Cassidy? Jamie Cullum? Gamla trofasta U2? Och vad heter legendaren med bleckblåset som duettar i I will wait for you? Christmas with my friends. Jaja, ni vet vem jag menar.

11. Vad är magpie? En mycket pinsam historia för mig. Jag hade gjort ordförståelseprov i engelska på universitetet. Ellen gick kanske i högstadiet. Jag kom hem och pyrde över de vansinniga ord som ingen människa kan, nämligen djur, t ex skulle man kunna magpie! Vem har nånsin hört det??? Och då säger lillungen lugnt Skata.

12. Vilken temperatur behövs för att Ellen inte ska frysa? Jag är inte helt säker men koftan åker på på allt under 24. Hon simmar i tropiska vatten med våtdräkt. Jag tror hon är bekväm över 27-28.

13. Vart vill hon resa? Där de har de bästa dykvattnen! Jag vill åka till Egypten med henne, så kan hon dyka hela dagarna medan jag sover och så kan vi äta ihop på kvällen. Och hon vill alltid, alltid åka till Italien, eller vartsomhelst om hon får åka med S.

14. Var har Ellen bott? Kungsbacka och Borås är givet, vad kommer sen? (Fast gatorna i Kungsbacka och Borås kan ge pluspoäng.) Pluspoäng också om man inte säger bara storstadens namn utan även vad orten hette, eller rentav gatan! KBA Gårdskullavägen 30, Fagottvägen, BORÅS Sämgatan 7, Getholmsgatan 38b. MILANO Abbiategrasso med pipistrellan, sen i hons lägenhet som skulle gifta sig, kanske var hon Gessati eller skulle gifta sig med en Gessati. Nicole? Den vet jag inte vad området hette. GENEVE. Det var en liten by på franska gränsen som jag inte minns namnet på. GENOVA. Ingen aning om adress. Ryggont. FRANKFURT. Först Eschersheimer Landstrasse mitt i Frankfurt med Monika Kainzbauer och Ana Coelho. Sen egen lägenhet i Bad Homburg men jag minns inte gatunamnet, fast jag väl bodde med dig där i tre månader. Sen BORÅS Hedvigsborg, LUND Jag kommer inte på det! Nära motorvägen. Sen villan. HJÄLP! Det var inte Kävlinge, inte Lomma, men nån sån by. MALMÖ. Kan inte adressen men det är till vänster om sista hållplatsen före vattnet till Danmark.

15. Nämn hennes bästa vänner, gärna organiserade efter land och/eller kategori? Carolina, granne, vän sen första klass. Likaså hon som kunde läsa bra, hette hon Anna? Sen fick du fler kompisar, t ex Amelie Lind, och alla utom du blev väl läkare. Du spelade mest med Ninni, men även med Maria nånting och den andra sopranen ni hade medeltida kvartett med. Eller vilken tid det nu var. Pizzicato, vad heter det? Cembalo! Och piporgel. Och hon som hade för stort huvud för luciakronan? Du gillar också Pia och Anna. I ITALIEN hade du en del killvänner men framförallt Samantha. BFF. Du var också kompis med Nicole Gessati och nån kille Luka, och han den blåögde killen som bara kunde prata normalt med dig, för alla andra blev så bortkollrade av hans blåa ögon, fast dina var ännu blåare och det svimmar ingen av i Sverige så du kunde vara normal. Alla kände du från ungdomsgängen i kyrkan. GENEVE. Där fick du en jättegod vän med ganska ljust, lockigt hår. Celine var det! FRANKFURT Ana, Adela, Carla, the Vernes', Marcus Manuel, Rob, Pino Drago. Delade lägenhet med vissa, jobbade med vissa, gick i kyrkan med vissa. MALMÖ Du är ju nästan kompis med Rigmor Gustafsson, du är i alla fall tredje systern. Du har haft nån go vän från jobbet som ska ha barn och som är från Bosnien och namnet betyder äpple på turkiska (tja, det är lite skryt eftersom du sa det idag!). Men jag vet inte vilka du jobbar med. Du har några riktigt goa tjejkompisar där nere, Kirsti och Ann-Marie, Vibeke, Kerstin, Ann, Helle. 

Kan vi få svaren vid passande tillfälle, inte "imorgon" eller "före helgen"?

För övrigt är vi på vissa områden nästan identiska och på andra sätt väldigt olika. Vi har också olika mycket blandning av våra respektive bröder i oss.

Jag kunde i alla fall skämta om rosett på väskan idag. Där är vi olika. Jag är mer maximalistisk än du, du är Mary och jag Maxima. Du tänker bättre och fortare än jag och det lär väl inte gå till min fördel med tiden. Allting som jag kan kan du göra bättre. Förutom cellon av uppenbara orsaker. Och jag var fena på d-uppsats men det hade du också varit om du hade läst vidare. Vidare har du läst, som i brett, men jag läste längre. Men det gick ju sådär.

Nu babblar jag mest, men jag försöker klämma ur mig en kärleksförklaring som inte får mig att gråta, inte är för smörig (där är vi ganska lika och himlar snarare med ögonen åt romantitramsi), men uttrycker på pricken vilken makalös människa du är och hur arg jag är på dig som inte bor granne med mig, jag kunde vika all din tvätt! We go way back. Och långt, långt in i evigheten! Jag litar på dig, det är inte ofta jag gör det fullständigt utan egen koll vid sidan av. Och det är inget fel på dig förutom adressen. Skulle det inte vara roligt att kunna träffa brorsbarnen mer? Du är ju en underbar faster till alla sex. Och man tjänar mer här. Och det blåser och regnar mindre. Jag saknar dig så. Säg vad jag ska säga så du kommer hit? Magpie?

Jag älskar dig!

💜💜💜

Nattskräck!

Jsg brukar inte vara rädd för varken Mikael eller sovrummet, förutom den gången han hade ätit surströmming (men det stank inte). Men idag drog jag mig, för även om jag har hört hans vanliga tv-program tusen gånger vid det här laget, ibland samma avsnitt tre gånger samma kväll för han somnar ifrån det och vaknar och börjar om. Men det är inget mot detta. Det har varit buskis i flera timmar!!! Jag var först helt säker på att Mats-Einar var med, och att det var därför han kollade, men alla låter ju som M-E i buskis och rösten vsr inte rätt. Grejen är att Mikael inte tycker bättre om buskis än vad jag gör. Men Annika Andersson är duktig! Ibland vaknar han när jag stänger av telefonen, konstigt nog, så jag funderar på att ta på mig hörselkåporna nu när buskisen är en meter bort. Huvva.

Ellen 39 Frågesport

Familjens födelsedagar i år har mest utspelat sig på Zoom, nånstans runt min födelsedag dog traditionen eftersom vi träffades på riktigt då, men när vi hade kalas på Zoom gjorde jag en frågesport om födelsedagsbarnet. Nu har det väl gått sin rundliga tid sen Ellen fyllde år, och jag ber om ursäkt för att jag är så grymt efter, men jag tänkte i alla fall ge er en chans att tävla i Ellen-kunskap. Vissa av frågorna kan verka lite random men de har varit obligatoriska för alla.

Tilläggas kan också att Ellen och hennes snivskarpa minne har vunnit alla tävlingar hittills. Kanske att pappa vann mammas och tvärtom, men annars har Ellen kunnat mest om alla. Så skärp er gärna nu och visa vad ni vet om Ellen Maria Klarin McKnight: (eller är det farligt att skriva ut hela namnet så på internet?)

Ellen 39 frågesport

1. Vad har Ellen för skostorlek?

2. Vad är Ellens favoritmat?

3. Vad ser hon helst på TV? Fast hon har ju ingen tv, så vad ser hon helst på datorn?

4. Vad kan man säga att Ellen gör istället för att se på TV?

5. Vad är Ellens favoritfärg?

6. Nämn något ätbart som Ellen inte ens skulle provsmaka.

7. Vad läser hon gärna? 

8. I vilket sammanhang har hon varit fotomodell?

9. Nämn en god egenskap som Ellen har. 

10. Vad är hennes favoritartister? 

11. Vad är magpie?

12. Vilken temperatur behövs för att Ellen inte ska frysa?

13. Vart vill hon resa?

14. Var har Ellen bott? Kungsbacka och Borås är givet, vad kommer sen? (Fast gatorna i Kungsbacka och Borås kan ge pluspoäng.) Pluspoäng också om man inte säger bara storstadens namn utan även vad orten hette, eller rentav gatan!

15. Nämn hennes bästa vänner, gärna organiserade efter land och/eller kategori?

Jag väntar några dagar med att svara och hoppas att Ellen väntar ännu längre, eftersom jag hoppas att jag ska vinna och inte vill missa chansen om hon kommer med facit för snabbt.

Ellen 5.0