Visar inlägg med etikett Pengar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pengar. Visa alla inlägg

Rik!

Det finns ju nåt uttryck som går ut på ungefär att Hur mycket skulle dim arm bara värd, osv med massa kroppsdelar och man säger att inte ens en miljon är bättre än sin arm, och då Sitte man med tjugo miljoner I kroppsligt värde. Visst är man rik som har en fungerande kropp. Om man nu har det. 

Men apropå rikedom man inte tänker på att man har. Jag såg nyss en video på IG med en small business baker som fick en order på 12 muffins för $60 och 12 av en annan sorts muffins för $60. Så två plåtar för 1200:-!!!!! En femtilapp per muffins! 

Jag bakade 12 muffins idag. Visste inte att de var värda 600:-. Visserligen var de bara nästan klara och då trodde jag att jag skulle hinna kissa lite snabbt men då blev de lite för färdiga, men inget som stör och jag är ju en sån som gillar allt bakat ljust.

Men jag visste inte att det var så mycket värt. Nu var det inga spritsade blommor på men ändå. Så här hade de sett ut om jag hade lyckats lite bättre. 


29 juli

29. Om du vann en miljon på Lotto, vad skulle du göra? Vad är skillnaden om du skulle vinna 100 miljoner? 

Den riktigt stora skillnader är väl om jag skulle vinna 10 000:- respektive 1 miljon. För 10 000:- kanske vi skulle åka på en resa. Jag vet inte om jag orkar men det är i alla fall vad vi skulle vilja lägga pengarna på. Och om vi vann en miljon skulle jag köpa en större lägenhet. Jag har ju en jag låtsas att jag ska få. 

Vann vi 100 miljoner skulle man ju ha råd att ge barnen varsin miljon, våra syskon, våra föräldrar osv. Och sen köpa en bättre bil, köpa större och bättre boende och inte låta nöja sig med några tapeter man inte gillade. Och sen ge bort ännu mer, alla kanske skulle få fem miljoner var istället. 

Sen skulle jag tråkigt nog inte ge bort massa till alla som bad om det. När folk ringer på dörren och er ol pe ger är Mikael ofta generösare on jag. Han köper munkar av fotbollskillarna och grejer ur julkataloger. En gång när Mikael låg på sjukhus tror jag så öppnade jag och det var väldigt vämöfeswmgwrat, vad det nu var. Men så tå let jag att hår är vi en kroniskt sjuk som inte haft lön sen 1900-talet, och en som ligger på sbukvus! dvs kostar pengar och får mindre i ersättning än konen så det tar från bägge ändarna. Vi skulle snarare behkca hjälp av dem. Och vi ger dessutom redan pengar till behövande varje månad bägge två. Jag har kanske en hundring över men jag vill inte få dåligt samvete när jag inte har det. Jag är hemsk på det viset. Till exw pep tycker jag de r reklamerna med svältande barn är superjobbigt. Oftast vänder jag bort ansiktet. 

Så en fråga om vad man skulle göra av 209. Miljoner kan bli lite för närgången. 

. Mikael I cg jag pratade om arv häromdagen, teoretiskt. Man tror ju inte att barn eller syskon skulle bli arga på en för båt med pengar, men säg den som tror att ens var kommer att bli riktiga hyenor när det står pengar på spel. Precis som ingen normal kvinna tror att hennes man är pedofil förrän polisen kommer och bevisar det. 

Men jag är helt övertygad om att det skulle skapa prpblem att vinna 100 miljoner. Inte om man behöll dem själv och aldrig berättade det eller gav till organisationer bara, utan om man blandade in människor. Jag tror ju folk kan börja visa fram rätt eländiga personlighetsdrag i såna situationer. Inklusive den som har pengarna och älskar dem mer än X eller Y eller Unicef eller Greenpeace. 

Waco, Texas

Det går ett program som kan heta Fixer Upper och som handlar om ett gift par som driver en firma som renoverar hus, nåt med Magnolia heter firman. Jag känner inte igen hur små eller stora diverse städer är i USA men stället där de renoverar heter Waco i Texas och priserna där gör mig fullkomligt knäsvag. Härom dagen hade de köpt ett ruckel för 100 000:- och renoverat det för en miljon. Huset var på 230 kvm. En miljon här får man inte ens en enrumslägenhet för. Jag har kollat på två hus idag, ett ruckel där halva huset var en byggarbetsplats för 4,5 miljoner och ca 110 kvm samt ett ungefär lika stort med vansinnig planlösning för 6,5. 

Lägenheten ovanför vår är till salu tillsammans med en annan tvåa i området, bägge för 1,45 miljoner. Det är en tvåa på 53 kvm. De var nyligen värderade till 1,65 men räntan gör väl sitt till också. Men att man kan få ett jättestort, nyrenoverat hus i Waco för de pengarna. Otroligt. 

Jag har kollat vad det står om Waco på Wikipedia. Det är känt för att FBI och ATF stormade högkvarteret för en sekt på 90-talet och dödade ca 80 personer. Dr Pepper uppfanns där 1885. De har ett universitet. Befolkningen är ca 120 000 (2007) jämfört med Haninge kommun som har knappt 100 000 (2023). Ytan i Haninge är 455 kvkm (bara land, mer än 3ggr så mycket hav också) och Waco 218 kvkm. Vi ligger 3 mil från en miljonstad men Texas har 28 miljoner invånare och 1/2-1 dussin miljonstäder.

Jag är i alla fall amazed över prisnivån där. Men vi vill inte bo där så man får väl äta kakan eller ha den kvar, inget annat.

Rimligt, nej

Är inte säker på vad jag ska ha för smycken på bröllopet i maj så jag kollar runt lite på Tradera efter idéer.

Vem vill betala Sellpy 200:- för ett smyckesset som kostade 129:-?

Om pengar

Har nyss svarat på en Sifo-undersökning. Hur mycket dyrare har ditt liv blivit, tänker du sälja din bil, har du sålt nån av dina julklappar.

Frågan om jag hade köpt färre julklappar än förra året var helt omöjlig. Nej, jag har fortfarande samma antal personer i min familj så jag har inte köpt färre julklappar. Men kanske har vi tänkt lite mer på pengarna det här året. Men vi köpte ju inte julklappar som galna förr om åren heller. Vi är ju helt enkelt inte vana vid att spendera tills vi somnar. Det betyder inte att man inte märker på vardagsekonomin att maten är dyrare, elen, drivmedlet, bolånet, hyran. Men det betyder inte att man köper _färre_ julklappar. I år får inte alla barn ett paket?

Och jo, jag vet att inte "alla" barn fick ett paket. Läste igår om en ung tjej som samlade in till presenter åt barn som annars inte skulle få en present. Inser mycket väl att om nån levde på marginalerna förut så är marginalerna borta nu.

Men jag läste också att vi faktiskt inte lägger så stor procent av vår lön nu som förr på mat. Vi är nog helt enkelt vanare vid att ha det bra, att inte vända på slantarna. Mormor hade skämts över vissa av oss som inte ens kan laga skafferimiddag för de vet inte hur man tänker.

Sen har jag faktiskt tänkt mycket på mormor på sistone. Jag kände alltid verkligen att hon älskade en. Och hon hade inte ett stort leksaksförråd till barnbarnen. Faktum är att jag kommer ihåg två gamla handväskor, en brun och en svart, som man fick leka med, och en burk med knappar. Man fick äta den maten hon hade planerat. De gav barnbarnen en hundralapp var när vi fyllde år. Men hon och morfar stod på balkongen och vinkade åt en när man gick. Den känslan är ju det jag mest av allt vill ge barnen i mitt liv. Men det är lättare att dras med i shoppingkarusellen. Mormor blev lite sur på mig en gång när jag skulle slänga några handväskor jag hade tröttnat på. Billiga väskor för en hundring och gjorda för att räcka under ett par år medan de var moderna. Den världen var inte hennes. Nu är den allas.

Sug på den, Sifo.

Ett steg mot döden

Mikael har ägnat tid i helgen åt att skaffa gemensamt bankkonto för honom och mkg. Det är tydligen inte vanligt längre och vi fick prata med kundtjänst tre gånger tror ajgvdet var.

Men nu har jag tillgång till hans pengar också, för de är mina. Ifall det blir kris.

Känns bra men också läskigt att behöva tänka så.

Vansinne!


Ett riktigt renoveringsprojekt. (Enormt potential, really?) Man vet att det verkligen är i dåligt skick om de inte ens slänger in charmigt före renoveringsbehov.

Men 6,3 miljoner för ett renoveringsprojekt?

Hjälp vad jag är nöjd med vår lägenhet.

Jag säger att jag vill tapetsera, men det är inte samma sak som att jag vill renovera ett hus. Jag vill bara dra upp fem-sex längder. Eller att Mikael ska göra det. Om han kan. Jag har inte undersökt det! Hur kan jag vara gift med en man som jag inte har sett tapetsera?! Men jag har sett honom måla. Och han var så ordentlig och tog bort golvlisterna och markerade dem med vad de hörde hemma istället för att bara tejpa dem. Så jag tror han kan tapetsera. Puh! Det är ju rätt överhängande. Mmm.

Optimistiskt, i alla fall

Jag vet inte om namnet på den som virkat tofflorna är nån väldigt känd person och att jag inte begriper vilken dyrgrip detta är.

Men jag tycker det är befriande optimistiskt att försöka sälja egengjorda tofflor för nära nog 1800:-.

6 000:- rikare!

Svenskt Tenn har en ny kudde till salu. Den kostar 6 000:- och är det fulaste jag nånsin har sett. 



Så som jag ser det har jag precis sparat 6 000:-.

Och Polisen varnar för anstormning till passexpeditionerna när reseförbuden börjar släppas på. Jag menar, nu när vi har 6 000:- extra måste vi ju åka till Italien och jag behöver nytt pass.

Bara logiskt, eller hur?

Knäpp?

Jag har lagt lite varor i kjndkorgen på cirkus 15-20 firmor. Vissa är snälla och låter dem ligga i varukorgen k evigheter. På Asos hinner man kanaöpt bestämma sig innan de redan har tagit bort grejerna. Men jag vill ha två stegz det första är att man lägger allt i varukorgen, bilar lite på saken och sen flyttar saker efter hand från varukorgen till sparade favoriter. Det brukar göra att jag känner mindre känslomässig bindning till sakerna efter ett tag och kan flytta bort dem. För att jag faktiskt inte måste ha de där skorna, även om de var supermodellsvackra.

Och handlar man då lite stora och syra saker (jag tror jag har lagt några sängar, sönggavlarz matbord och fåtöljer k varukorgen på Mio) så kan det bli såhär skrämmande. 

Mikael är så rädd för den dagen jag är lite frånvarande och inte tänker på vad jag gör och köper allt jag har i korgen. Jag tror ju att den dagen aldrig kommer, för att man inte kan köpa allt med ett missriktat eller nervrhcknings-klick. Jag hoppas det. För kolla här!!!


Men här skulle det stå Köp medges ej. Jag har inte 350 000:- på kontot. Vad skulle vi med så många sängar till? Kanske öppna barnhem.

Då så.

Men vad vi nästan inte kunde låta bli att köpa är den lilla var fåtöljen i samma modell som Mikaels vuxna Strandman. Där skulle E sitta. Så gullig stol. Och så oemotståndlig E!!!

Fy vad fult!

Läste nyss om att ett stort sällskap om 11 vuxna och fem barn har lurat en restaurang på över 8 000:- när de angav en byggfirma som inte hade med saken att göra som betalningsansvarig för julbordet. De har antagligen avbokat på en annan restaurang när de inte fick betala mot faktura, och kanske har fler bokningar ute, säger den drabbade restaurangen.

Med Corona som har slagit så hårt mot restaurangägare så tycker man att det är en bra idé att åka runt och stjäla julbord med barn? Jag kan inte fatta vilken usel människa som sätter det i system. 

Ger upp Svenskt tenn nu?

Här hittar man en enkel lampa på Svenskt tenn, som med deras mått mätt inte var så särskilt dyr.

Men då ingår inte skärmen som kostar 1600:- till. Dvs en rätt enkel lampa för 5600:- +1600:- = 7200:-. Man är inte med i de ligorna när man köper en lampa för mer än vad hyran är.

Men sen hittar jag den jag verkligen vill ha. Jag hade glömt hur mycket jag älskar den. Vill också ha Il Gatto men jag gillar nog denna bättre.

Men här får man också plussa ihop kostnaderna:

Här går lampan på 4600:-
och skärmen 7400:-

Det blir 12 000:-. Jag säger inget mer. Ni vet mycket väl att det här inlägget är terapi för att jag inte för köpa lampan.

Men jag tänker snart köpa blåa servetter med elefanter på. Och kanske måste jag ha dem i fler färger när jag tänker efter. Dem är jag lite besatt av. Och jag är som bekant lite besatt av servetter i allmänhet. En gång fick Mikael nog av min ockupation av ett helt köksskåp till bara servetter (nja, en hylla) och mediciner och drog fram nåt paket som han inte hade sett att vi hade använt på länge och tyckte det var bevis för att vi inte använde dem och kunde slänga dem. Jag fick panik och ropade Dem kan vi inte slänga! De är julservetter med Maria och Josef och som jag fått av Belle och Neo! Jag tror han hörde paniken i min röst för vi har aldrig talat om att slänga servetter igen. Jag har nog med problem i mitt liv för att liten faiblesse för servetter ska behöva stävjas. Men jag minns också att jag med min kvinnliga list bedrog honom lite för jag drog istället fram ett paket med ikea-servetter som jag inte ens fattar varför jag köpte för de är så fula, och så slängde vi dem istället. Win win. Fast nu har jag så mycket mediciner i skåpet att man varken ser eller kommer åt servetterna. Så kan vi ju inte ha det. Men att vara besatt av servetter när man inte ens har en halvmeter behöver man inte urskulda till svältande barn. win win ice. Elmer, de har ju inte vj not nöt. Men jag köper i alla fall inte lampan. Inte för att de svälter mindre av det. Nej, nu fattar jag inte själv. Men tack för idag.

Surrealistiskt!

Efter en ekonomiartikel om Anders Borgs finanser så står en länk till Bianca Ingrosso ekonomi. Jag fattar inte vad som är skillnad på deras vinst, omsättning och hur mycket kostnader de har, men låt oss bara säga att de är mångmiljonärer bägge två.

"Europas bästa finansminister" och en som är känd för att hennes föräldrar är kända? Mig veterligt gör hon ingenting förutom att hon på sistone har ett sminkmärke. Hon är ju inte känd för nåt som hon själv har gjort, utan skaffade sminkmärket när hon redan var känd. Att sälja nåt när man redan har en köpsugen följarbas är som Blondinbella, vars schampo jag köpte för halva priset bara för att testa, och det var värdelöst. Inte bättre än vilket schampo på Ica som helst. Och nu går det ju inte så bra för henne längre. Om man säljer beroende på vem man är och inte beroende av produkternas kvalitet, så kan ju folk vända kappan efter vinden så fort nåt hetare dyker upp. And it will.

Men jag är bara upprörd över att en liten nolla kan ha samma sorts ekonomi som en som har åstadkommit nåt internationellt imponerande! Styrt ett lands finanser jämfört med ett Instagramkonto!

Jag säger inte att hon är värdelös på allt, hon har ju helt klart en förmåga att tilltala unga tjejer som ser henne som en förebild, och skaffa tittarsiffror och likes och följare. Men seriöst, man har lite hål i huvudet om man har henne som idol. Jag såg henne en gång när jag tittade på deras familjesåpa, och hon var så bakom flötet att jag fick högt blodtryck! Tänkte Vart barkar det hän med det här landet om detta är vad folk gillar att titta på!

Och till er som följer mina åsikter slaviskt för att jag är er Influencer, KÖP INGET AV BIANCA ELLER BLONDINBELLA. Vi vill premiera intelligenta företagare med bra normer. Inte Kardashians. Att bli känd och rik är inte livets mening. Skaffa ett vettigt liv, annars slutar du som Whitney, tom, oälskad av sig själv, nerdrogad, fast du kanske har världens största talang.

Så, nu fick jag säga mitt. Det är skönt att ta sig själv på så stort allvar.

Slöseri!!!!!

En kommun har köpt nya gardiner. Pris 117 000:-. 14 meter tyg gick bort i mönsterpassning. Det motsvarar 2 000:- per meter, läste jag. Men det var inte vilka gardiner som helst, de var från Svenskt Tenn.

Privatpersoner får köpa de dyraste gardinerna i världen om de vill, gjorda av utdöda gethår med diamanter, även om jag tycker man ändå ska köpa lagom dyra och donera resten till t ex mässlingvaccinationer, men en kommun ska baske mig inte ha gardiner från Svenskt Tenn. Finns det inte regler för sånt? Att man måste ta in anbud osv? Svenskt Tenns anbud lär inte ha varit lägst, så nåt är skumt. 

Visst kan man tycka att det offentliga ska stödja svenska företag och Svenskt Tenn donerar ju även delar av vinsten, men då tycker jag ändå att det är viktigare att kommunens barn och gamla får bra skola och äldreomsorg än att de kan ha sina möten flankerade av Josef Frank. Nån är ju fartblind om de köper gardiner för hundratusentals kronor. Jag får ju inte precis nåt förtroende för våra politiker på det här sättet. Kommunen ska givetvis ha representativa lokaler men det är inget fel på Borås Wäfveri. Fy vilka felanvända pengar!

Politisk ilska

Läste igår i en kvällsblaska (vet inte vilken så jag låter inte bli att säga vilken med mening) om nån Paula som sitter i riksdagen och ska gifta sig. Tror hon har varit ihop med sin pojkvän i 11 år varav förlovade de senaste 4. Hon ansökte om att få vara tjänstledig från Riksdagen i en månad "för att lära känna sin man bättre" som hon uttryckte det, eller m a o åka på smekmånad. Riksdagen röstade, bara fyra eller fem röstade ja, normalt blir man inte ledig för sånt. Det tycker jag är helt ok. Att vara riksdagsman är ett val man gör och man får rätta sig efter de regler som gäller. Det är inte jättemånga som får ledigt från ett vanligt jobb i en månad heller. Personen tillhör SD, och möjligtvis har det påverkat några av rösterna, eftersom man räknas som rasist om man har nåt gemensamt med SD. Fast jag hade nog också röstat nej, inte behöver man vara ledig en månad för att lära känna nån man varit ihop med i 11 år. Fjanterier, lyxliv. Åk när Riksdagen har ledigt. Så gör andra med fastlagt veckoschema, som lärare.

Men nu kommer grejen. Eftersom hon inte får tjänstledigt med ersättare, och eftersom Riksdagen inte har närvaroplikt, så ska hon ändå åka på smekmånad. MED FULL LÖN!

Jag blir fullkomligt galen när jag hör det. Det är inte konstigt att det här landet går åt skogen om vi har såna vansinniga regler för dem som styr vårt land. Vilket annat jobb har ingen närvaroplikt med bibehållen lön? Man borde få lön för exakt det antal timmar man har varit på plats, och kanske också för det arbete som utförs på resande fot. Jag kan tänka mig att de har en del material att gå igenom som de gör på tåget på väg hem. För visst bor alla riksdagsledamöter ute i landet, inte permanent i sin "övernattningslägenhet" som står skriven på mannen och som rikafagsfrun då hyr till överpris av mannen. Den gången var det en Liberal, men jag är rätt så bombsäker på att politikerfusket är jämnt fördelat över hela regnbågen. 

Och det är mitt dilemma. Jag älskar egentligen politik, men föraktar politiker. Den som fuskar ska ut, utan fallskärm. Så får de ta dit Sofias änglar om de behöver möbler, och gå till Arbetsförmedlingen, som alla andra. Fy vad jag avskyr lagligt fusk. Prostituerade är vad de är, eller värre, för de säljer inte sin moral för att överleva eller för att föda ett drogbetoende utan bara för att gå från välbeställd till förmögen till stenrik. På Sveriges befolknings bekostnad.

Jag tänkte på mina syskon, min syster jobbar jäms med VD:n och har även i tidigare jobb haft ansvarsfulla positioner över firmans miljoner eller miljarder, jag vet inte riktigt vad hon bestämde över hos Sony i Kina. Min bror ska komma och föreläsa på Handels. Själv jobbar han på ett av USA:s fem bästa universitet. Ingen av dem njuter särskilt av att visa upp sig, tvärtom, men de kan det och gör det när det krävs. 

Så kommer min hemtjänst Christina på besök. Hon är som en hök och ser vad jag gör på samma gång som hon gör nåt själv, och efter duschen brukar jag torka mig själv på de privata ställena, om jag orkar, och sen ta på mig morgonrocken och ligga och vila tills jag orkar klä på mig. Men på samma gång som hon svabbar golvet har hon koll på hur jag torkar mig. Och på rätt sekund står hon plötsligt i givakt med morgonrocken med rätt sida ut och armhålen så långt ner att jag inte behöver vika armarna bakåt för att komma i dem. Vilken yrkesskicklighet. Och då är riksdagsledamotens betalda men icke godkända smekmånad ett slag i ansiktet.

Det är också ett slag i ansiktet på de många som jag känner på nätet och som mer eller mindre veckovis får olika sorters dåliga nyheter från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen eller vården. Jag hörde nån på tv som sa att de hade lagt 900 000:- på sitt bröllop. Och i min ME-värld är det gott om sjuka som lever på sin partner, på lån från familjemedlemmar osv och 900 000:- är en drömsumma som skulle räcka till mat och husrum i många år. Och så ska nån få lön från riksdagen när hen är på smekmånad?

Jag vet inte vad för parti jag skulle vilja ha, men ett där ärlighet och etik och moral var grundstenarna. De som avlönas av änkor och fattiga ska inte sko sig och fuska sig till pengar. Sånt får man göra i den privata sektorn. PG får ge sig själv så mycket han har lust med, för så länge som styrelsen och aktieägarna håller med så är allt väl. Han är väl ett dåligt exempel men jag kommer inte på vad nån stor, aktuell,  bolagspamp heter. Dessutom skulle man behöva en eftergymnasial utbildning för att bli riksdagspolitiker. En som inte är van att läsa akademiskt material ska inte bedöma utredningar om sånt som berör vårt land. Och statsministern skulle ha universitetsexamen, några halvfärdiga svetsarkurser duger inte. Man ska också ha haft riktiga jobb som man inte fick sparken från. Man ska inte heller hamna på riksdagslistan för att man är svärmor till partiledaren, och sen inte vara där. Blir man politisk vilde så förlorar man sin plats i riksdagen såvida man inte tog sig in genom att bli kryssad. Då är man folkvald på riktigt. Och fuskar man med boende och annat så utesluts man ur partiet och blir av med lönen och arbetet och får gå på A-kassa tills de hittar ett annat jobb. Man kan få en till tre månaders uppsägningstid men har man fuskat ska den inte gälla tror jag. Då har man förverkat sin rätt och redan så att säga stulit de pengarna vid ett tidigare tillfälle. Eller så får man tre månaders uppsägningstid men måste betala tillbaka allt man fuskat sig till. Det vore nåt!

Och man skulle styra Sverige med sunt förnuft. Har man inga pengar till skola så beställer man inte konst för miljoner. Om de gamla på äldreboendena får sömnpiller klockan 18 och aldrig får vara ute ska man inte ta kommunpamparna på "utbildningsresa" på Bahamas. Julklappen för kommunens anställda kan gott vara mindre värd än julklappen på Feta Firman, för kommunen har lägre krav på effektivitet, övertid och smekmånad. Fast det gäller inte barnomsorgen, för där riskerar vi ju bara att i ett kollektivt slag fostra en generation som träffar pedagoger mer än sina föräldrar och blir kvarglömda på lekplatser. Och som för alltid blir skadade av ett socialistiskt kidnappningsexperiment.

Ni hör att jag är i gasen nu. Och ja, det är så mycket som är fel och som om vanligt folk fick vara med och bestämma inte skulle vara så. Barnomsorgen är en, där går jag riktigt igång när man ska lämna ifrån sig ett barn som inte har lärt sig att prata eller bajsa på beställning, och tas om hand med en handfull andra ettåringar. Det är ingen pedagogisk verksamhet. En byter blöjor hela dagarna och den andre ska hindra de andra från att slå varandra med leksakerna de inte är socialt mogna att samsas om. Om barnomsorgen ska fungera tror jag att den behöver vara mer som familjer. Som två-tre familjer på semester, med stora och mindre barn blandat, så att de lär sig andra metoder för uppmärksamhet än att skrika högst. Och där de stora kan få ökad självkänsla genom att lära de yngre. Läste så sött om M i London som tyckte han var barnvakt åt nån typ två år yngre. Som min kusin sa till Johan, det skilde väl ett halvår/ett år: Du bebis, jag karl. Och män i barnomsorgen, som i familjen, men minutiös kontroll av belastningsregister och obligatoriska samtal med f d arbetsgivare. Och inte förrän barnen fyllt tre, kan prata för sig själva, resonera, och berätta för mamma och pappa hur dagen har varit, inte bara bli olyckliga och inte ens kunna säga Sixten slog mig. Visst har man skolbarn i jämnåriga klassindelningar och det behöver man när det är en viss grad av utbildning som eftersträvas. Men mitt lilla syskonbarn har lärt sig krypa fast alla hon möter i sin familj går på två ben. Jag tror inte man måste vara en homogen grupp för att öva på motoriska färdigheter till exempel. Om vi kunde sluta behandla alla som om de var exakt likadana. Låt individen trivas på sitt eget sätt. Allt annat är fientligt. Hur roligt vore Så ska det låta om de hade samma gäster varje vecka, eller om de sjöng bara låtar från ett visst år eller en viss artist. Det är ju variationen som är vacker! Och då kan man till och med uppskatta Siwan en gång i programmet. Men inte varje vecka.

Oj vad jag skulle kunna lägga mig i saker som jag inte har med att göra. Och vad bra det skulle bli då ;-).

Vinna upphandling

Jag är förfärligt glad att jag inte har en planerad operation som går om inget för att de inte har nog med engångshandskar. Man behöver inte säga nåt mer om det.

Det jag drabbats av är däremot att tre av mina mediciner inte finns tillgängliga någonstans. En har de fått in efter ca en månad, men en annan sömnmedicin har jag inte kunnat hämta ut på månader, och de flyttar hela tiden fram datumet för när den ska bli tillgänglig. Jag fick sitta i ca en timme (det motsvarar alltså två hela dagars aktivitet för mig) och läsa på fass om vilka apotek i hela Stockholmsområdet som hade alternativa storlekar inne, skaffa nytt recept och sen skicka Mikael till en annan ände på stan. Och det uttaget skulle räcka tills min storlek på 250 tabletter skulle finnas tilgänglig. Men under tiden har de skjutit upp datumet från oktober till december så då behöver jag be om ytterligare ett nytt recept, efter att jag kollat om nån fortfarande har mindre förpackningar kvar, och jag förstår mig inte på vilka apotek som ligger närmast av Järfälla och Bromma, så jag får gå igenom alla och så får Mikael avgöra vart som är enklast att åka. Ska han sitta i bil i en timme eller två när det dräller av apotek? Det behöver ju inte vara det som är närmast heller, om man inte kan åka raka vägen dit. Den här stan är stor. 

Jag har blivit vis av erfarenheten och hamstrar mediciner. Dels kan jag inte riskera att jag tänkt fel och trott att jag har en burk kvar av nåt som faktiskt är slut, och jag är så kognitivt överbelastad att jag inte längre räknar med att jag kan hämta ut i rätt tid som jag kunde för några år sen. Så jag har köksskåpet fullt av mediciner, så att jag alltid har en oöppnad burk av allt, inte bara den aktuella burken. Så får man egentligen inte göra men det skiter jag högaktningsfullt i. Jag tycker att jag har rätt att skydda mig själv mot brister som kan leda till svår försämring och suicidtankar och ångest, vilket är resultatet om jag inte sover. Lite antacida kan man ju vara utan, men mediciner som faktiskt är på liv och död får ju bara inte vara slut. Sömn är det för mig. Två av medicinerna är just sömnmediciner. Om jag inte hade hamstrat hade jag varit utan den ena en månad och den andra i ett kvartal eller mer. Förra året räckte ett par veckors sömnbesvär för att nästan driva mig över kanten. Jag kände det som att jag hängde över kanten med armen om en gren. Det får inte hända igen.

Jag tycker inte privatiseringar är fel och själv har jag fått bättre service av Apotea än Apoteket förutom i undantagsfall. Men jag har nyligen förstått att när Apoteket var monopolägare hade de ansvar för att mediciner skulle finnas tillgängliga, och sen man släppte marknaden fri försvann det ansvaret. Jag förstår att ingen enskild apoteksfirma vill sitta på jättelager som räcker för alla, när man inte vet om folk går till dem eller andra. Så själv tycker jag inte att felet var att släppa monopolet utan att ta bort den viktiga funktionen att tillse medicintillgången. 

Men så läser jag om de där inställda operationerna. Tänk en patient med gallsten som måste fortsätta ha svåra smärtor och äta morfin. Och en svårt sjuk som jag som inte kan flytta om i almanackan hur som helst och kan bli permanent försämrad om en operation skjuts upp och man får gå med problemen längre, och att det andra i almanackan som inte skulle krockat gör det, så att man får göra andra vårdbesök medan man inte är återhämtad efter en operation. Sånt blir jag livrädd av, det är exakt sånt som kan förstöra hela livet för en ME-sjuk, en övertrassering av energinivåerna som man själv hade planerat i enlighet med sin förmåga, men som istället blir en onödig belastning och permanent försämring. Och om de stänger en akut så får man åka längre för att komma till en annan, och då blir också väntetiderna längre. Jag förstår att friska politiker inte har en aning om vad de här sakerna innebär för svårt sjuka. Vissa saker kan de nog föreställa sig, jag säger inte att alla politiker är dumma eller oempatiska, men de kan inte förstå vidden av det. Och hur stressande det blir för personalen kan de nog förstå. Att ha vårdköer och på samma gång ha personal men sakna engångsmaterial. Det är så man storknar. Om Sverige blir invaderade så har jag ingen som helst tilltro till att vi kan ta oss ur det. Kan man inte ens få fram plasthandskar, hur ska man kunna försvara sig mot stormakter?

Så varför blev det såhär? Apotekstjänst förklarar det med att de fick fler akuta ordrar än de kunde hantera i princip.

Men då tänker jag att det där med att begära offerter från flera firmor och att den med lägst pris vinner upphandlingen, är det egentligen en sån smart idé? Den som har lägst pris har ju också minst lager, för lager kostar och de är ju billigast av en anledning. Kanske borde inte den firma vinna upphandling som har det lägsta styckpriset utan den som kan leverera 100% av ordrarna, även vid högtryck. Det kostar ju vården mer att ställa in operationer än vad jag tror att man sparar in på ett par handskar som är näst billigast istället för billigast. Men det är bara som jag tror. Jag är varken politiker, ekonom eller vårdplanerare. Men med sunt förnuft kommer man långt. Vissa borde pröva det.

Höjden av dumhet

Jag hörde härom dagen att Bianca Ingrosso hade köpt sin första lägenhet, det var alltså ett tag sen för jag tror den hon har nu är hennes andra (skäms på mig för att jag vet det!) och att hon fick räkningar av föreningen som hon först bara ignorerade (???) och att hon sen, när hon fick förklarat för sig att hon måste betala månadsavgift till föreningen också, blev "förbannad" och skrek att hon minsann hade köpt lägenheten och den var hennes nu så hon tänkte inte betala nåt mer. Det är inte rimligt att folk som vet så lite om världen ska kunna köpa lägenheter i mångmiljonsklassen. Världen är helt uppåner!

Sen såg jag annars på det där Wahlgrensprogrammet i fem minuter och då verkade Bianca sitta med sin hund (?) hos sin agent och berätta att hon skulle anställa en assistent. Agenten frågade vad hon hade tänkt sig att leta efter, ja, personen ska ju vara med mig hela tiden. Men när ska personen då göra sitt jobb? Men jobbet är ju att vara med mig. Agenten släpper det. Så skulle Bianca ordna en audition för de som ville ha jobbet. Agenten frågar Bianca vad hon har tänkt att säga till de många ansökande som vill sola sig i glansen av en av Sveriges viktigaste influencers. Jag rapade bara lite nu när jag skrev det. Jo, hon har tänkt fråga om de gillar djur. Då säger agenten så syrligt att Bianca inte förstår det Du har aldrig varit på en jobbintervju va?

Och den människan som inte sjunger, skådespelar eller mig veterligt gör nåt utom att vara dramatisk och självcentrerad i dokusåpetv ska ha så det så gott ställt att hon kan köpa en stor, central lägenhet. Man får gärna vara känd, men jag tycker att man ska vara känd FÖR nåt, inte bara känd. Hjälp, den kvinnan. Får inte hetsa upp mig såhär före läggdags.

Jag tror jag skulle få en plötslig astmaattack om nån sa till mig att de vill bli influencer. Ja, och alla Mikaels högstadiekillar som inte ville plugga behövde inte kunna nåt för de skulle alla bli Zlatan. Visst. Är du bäst i ditt lag nu? Nehej, då kommer du nog inte att bli Sveriges bäste spelare. Och Zlatan kan mer än fotboll. Han är som Trendenser-Frida som har väldigt bra marknadsföringsförmågor trots att de jobbar med nåt annat än marknadsföring.

Själv är jag eventuellt lite bitter för att jag inte har en våning på Strandvägen. Men bara lite. Det skulle vara för stort jobb att ha middagsbjudningar för allt viktigt folk man måste känna, som Schulmans och så.

Nä, nu spricker jag, så mycket sarkasm klarar jag inte på en gång.

Spara? Slösa? Spara!

Jag har ju ärvt mormors sparsamhet. Hon "skröt" om att hon hade sytt en kjol för tyg köpt för en tia och sånt. En gång när jag skulle slänga tre handväskor blev hon nästan lite irriterad. De var ju billiga h&m-liknande väskor och man kan ju inte spara på allt, men hon hade levt ett liv i sparsamhet så jag förstår hennes instinkt. Och jag skryter också om fynd, särskilt att jag köpte min brudklänning inklusive underkjol och bolero och allt, för 2 500:- och sålde den tre månader senare för samma belopp. Det är mitt bästa skryt nånsin.

Men det slår sällan fel, när jag tittar i ett skyltfönster (det gör jag aldrig numera, nu är skyltfönstren oftast reklamkataloger i brevlådan) så scannar jag snabbt och hittar en favorit. Och då har jag nästan alltid hittat det som är dyrast i hela fönstret. Vad ska det vara bra för? Jag hittade en fin ring innan vi skulle gifta oss. 100 000:-. Visst. Rätta mun efter matsäcken. Och i ärlighetens namn hade jag inte velat gå omkring med en stor sten som fastnar i allt när man rör sig och som man måste vara livrädd om jämt. Jag vill inte ha en ring som bara passar till fins, lika väl som jag vill ha ett äktenskap som är vackert också till vardags.

Men nu har jag fått dille på serviser. Och hittar en lagom, nej, ett överdådig men alldeles perfekt faktiskt, servis på tradera. Visst är den fin! Musselmalet från Royal Copenhagen. Men jag har ju tyvärr dyr smak. Denna servisen innehåller också verkligen allt. Men ändå. Högsta bud är uppe i 18 500:-, det är några som fajtas om den dessutom.


Men vår mat smakar lika gott på våra Ikea-tallrikar. Och när det gäller bröllop så är det visst så att ju mindre pengar man lägger på bröllopet, desto längre håller det. Lätt val, fast jag inte vet om jag hade kunnat motstå gustavianska stolar på ett slott om jag hade 100 000:- att lägga på bröllopsmiddagen.

Saker du inte visste att du behöver

Saker att stoppa i sina lyxväskor när man inte använder dem, så att väskorna inte tappar formen.

Ja men då så! Kan fås med initialer ockaå, tur!


Annars var den här tidningen, Town and Country, det lyxigaste jag läst. Har aldrig sett så mycket reklam där de inte ens skriver ut priset utan att man får fråga efter det. Nån gång har jag sett det på smycken i brudtidningar, men det här var på en helt annan nivå. Kläderna på en bild kostade inte tusen kronor utan hundratusen. Typ. Jag var mest sugen på bilderna på Lady Edith (Laura Carmichael). Snygg såklart. Men sminket kostade väl tusen spänn, liksom frisören.

Apropå Downton så är jag lite sur att jag inte orkar gå och se den. Jag trodde ett svagt ögonblick att jag skulle kunna det, men de senaste dagarna har varit kassa. Så enormt irriterande! Vi får se hur länge den går, om jag hinner.

Lätt fråga!

Fick precis en fråga från Wish om jag förtjänar en ny handväska.

Världens enklaste fråga, SJÄLVKLART! Alltid!

Men jag tänker inte köpa den från Wish. Jag ska inte köpa nån alls just nu, men jag vill hellre har en enkel, understated, läderdoftande Ralph Lauren. De här kostar alla under under 5000:-. Jag har aldrig köpt en handväska för mer än 500:- tror jag, så även dessa är lite för dyra för min smak. Men fina.






 Sen vill jag bara ha en vinröd också.

Men det skumma är att den här kostar €19 000. Det är ju en osannolik siffra. Så man börjar undra om det är läder från en riktig krokodil. Det är ju riktigt läskigt i så fall. Krokodilmönstrad kohud kan jag acceptera, men är det inte ont om äkta krokodiler? Därför väskan kostar 200 000:- antar jag. Som en lägenhet i en svensk småstad.