Vilken semester!

M fixade en timme extra så jag sov till 12.15. Jag hade trott att jag skulle försöka duscha då men det var ju bara att glömma. Jag fick på mig kläder och slet ihop mina grejer och tog mediciner. Det var nog.

Men sen tog vi den norra vägen hem och gjorde en avstickare till Mikaels mamma på Vreta kaningård. Där var också Mikaels syster och det var så roligt att träffa dem! Vi satt och drack isvatten i hammocken och jag blev helt hammockfrälst. Sen plockade Sussi några blommor från trädgården som vi fick med oss hem. De ska flytta därifrån till ett enplanshus och inte ha kvar kaninverksamheten.

Sen mindes jag att det finns en godisaffär med oerhört många sorter i Enköping. Man vill ju inte ha alla 1000 sorters godis som finns men det var jättekul att gå och välja. Vi tog varsin påse och de var stadiga bruna papperspåsar som grönsakshandlarna använder, typ som potatispåsar. Och det behövdes, Mikael köpte ett kilo och jag 1 1/2. Mina favoritgodisar köpte jag kanske tio av och en del andra bara en enda. Men det blev väldigt mycket godis ändå! Lakritsdumle var den bästa överraskningen, det brukar vara svårt att få tag på. Ovanligaste godiset var nog tre små mini-Ritter sport. Söta som bara den.

Sen när vi kommit till Stockholm behövde vi tanka och då närmade sig klockan fem och jag började bli hungrig. Jag hade visserligen fått en köttbullemacka av Mikaelr till frukosten den var inte kvar i magen längre. Så jag föreslog att vi skulle tanka på Circle-K för de lär ha Pizza hut-pizzor. Men eftersom vi hade pratat om KFC härom dagen så åkte vi dit, det ligger i Bromma. Det har jag ju inte ätit sen jag var i London, så det var riktigt roligt också. Och när vi satt parkerade och åt med dörrarna öppna luktade det natur. Så hela dagen idag blev en utflyktsdag med många roliga delar.

Vi var hemma vid halv sju. Klockan sju fick jag ett paket med bud och på samma gång feber. Måste komma ihåg att ladda min klocka för att jag har tappat väckarklockan på golvet och hittar den inte, och om klockan på armen också är död vet jag inte när jag somnar och vaknar. Annars kan jag låta allting ligga kvar i väskan och bara vila.

Jag är väldigt glad att vara hemma. Det har varit tufft med feber fyra gånger på tre dagar. Är alldeles slut men är smockfull av intryck. Det har varit fantastiskt och jag hoppas bara jag hämtar mig. En del blir permanent försämrade av även relativt små ansträngningar (minns att nån sa att de aldrig blev "normala" igen efter en cykeltur) så jag hoppas det går bra men är lite orolig.

Jag har ställt godispåsen så långt bort att jag inte når den utan att resa mig upp. Och det gör jag inte i onödan nu. Det är bra, godis är inte nyttigt när man ska kurera sig.

Men jag är så lycklig. I botten. Ska tänka på att gå dit i sinnet istället för till de känslor som kommer när man är överansträngd och orolig.

Det här har i alla fall varit alldeles underbara dagar!

Så underbar dag!

Jag försov mig idag så jag fick gå med mitt gamla otvättade hår. Sen måste jag har gjort nåt skumt när jag sminkade mig för hjälp vad det ramlade smink under ögonen. Jag har minnesluckor så jag kan absolut ha gjort nåt skumt.

Men vilken underbar middag vi hade. Fantastiskt god Boeuf Bourguignon som Jojo hade lagat. Hon hade tillbringat timmar med efterrätten också, men den vågar jag inte kalla vid namn. Jag fick hålla barnbarnet allra först vid middagen, men hon åkte runt hos alla. Hon säger fortfarande titta men nu också ta, ta, som jag tror betyder tack, tack. Hon säger det i det sammanhanget i alla fall. Hon förhäxar en. Man kan inte äta eller tänka utan bara kolla på henne. Fick till ett underbart kort på när hon vilar på farfars axel.

Hon var på gott humör hela tiden och gillade att dra omkring saker, inklusive min väska, Mikaels och J:s skor, och en plaststol. Och så var hon förtjust i de telefoner hon kom åt vid bordet.

Igår kunde jag sticka in huvudet hos mamma och pappa. Tyvärr kunde det inte bli mer än en snabbvisit för att jag mådde rätt dåligt, och det var nog tur för natten blev hemsk. Men man vill stanna, alltid stanna, och aldrig gå hem från nånstans.

Jag hade ett älskat halsband på mig idag som Mikaels äldsta dotter gjort till mig i julklapp en gång. Passade så bra till toppen med olivgröna nyanser.

Och så har jag fått omvandlat ett vårdbesök i december till ett telefonsamtal! Så jättebra!

Jag hade det riktigt jobbigt inatt men jag är ändå så glad nu. Det var så trevligt att fira pappa igår och att träffa barnen idag. Jag blir ju slut av även roliga aktiviteter, men att hjärtat får nåt är också viktigt. Och det är fullt av kärlek den här helgen! 

Hoppas ni har nån pappa ni har kunnat tacka idag.

Jag borde ha tagit kort på pappa också, men han är ju inte lika förhäxande som en bebis. Han fick bakelser och blommor.

P.S. E hade "skrivit under" ett kort. Man såg faktiskt att det var några bläckstreck som inte liknade nåt.

Covid, igen, och lite mer och lite annat

I ME-kretsar är Ian Lipkin känd som världens virusjägare nummer ett och som efter en historia med XMRV-virus började intressera sig för ME. Men han är verkligen virusens Indiana Jones och var på plats både vid SARS-utbrottet och annat.

Han var i Kina när covid-19 bröt ut och vet verkligen hur man skyddar sig mot virussmittor, men nu läste jag på bloggen Health Rising, en stor amerikansk ME-blogg som drivs av Cort Johnson, att Ian Lipkin har fått covid. Om han kan få det kan alla. Han har alltså fått det hemma, inte i Kina.

Jag var på VC idag och tog sköldkörtelprover. Ska bli mycket intressant att se vad resultatet blir. Jag börjar på min 9:e åttadagarsrunda imorgon. Jag är uppe i nivåer på medicinen som somliga mår bra på, fast de flesta tar mer. Jag har på dessa 64 dagar mått jättebra tre dar på den första höjningen och en dag på en annan höjning. De dagarna hängde även magen med väldigt tydligt. Men de andra dagarna har jag inte känt mig bättre. Men de fyra dagarna ligger i bakhuvudet. Jag KAN må så! Jag orkade både laga mat och sköta diskmaskinen och nån dag göra ärenden med kometen. Jag skulle säga att det var en fördubbling av min befintliga ork. Jag har tid med läkaren nästa vecka. Jag har inte haft några symptom som tyder på övermedicinering i alla fall. Så jag höjer imorgon igen med en fjärdedels tablett. Jag är på 25 plus 10 mg imorgon, många tar 20+10+10. 

Men det gick verkligen åt skogen med probtagninhen. En sån liten grej och jag kraschade helt och tappade minnet. Det är som att vissa delar av dagen bara är borta. Skit-vc att inte ens höra av sig om hemsjukvård. Jag klarar inte ens att åka och ta prover ju! Har telefontid med min ME-läkare nästa vecka och då får jag se om hon ens kan skriva ett intyg till VC om saken.

Låg och surfade som en blå på restriktionsvaror, tullvärde, klareringsavgifter. Posten har tagit 125:- i avgift för att de påstår att kosttillskott är restriktionsvaror och att de därför behöver göra både en moms- och en tullklarering. Men det tror jag inte att de har gjort. Varuvärdet var nämligen 100:- och de har tagit 12:- i betalt, dvs bara moms på 12%. Om de inte har gjort nån tulldeklaration ska jag inte betala för det. Ska kolla med tullen om magnesium verkligen är en restriktionsvara. Livsmedel är det, och kosttillskott har samma momssats som livsmedel, men såvitt jag vet finns det inga varken mineraler eller vitaminer som är gjorda på kött eller mjölk. Men det handlar om en femtilapp. Får det inte kosta det att slippa tänka mer på saken? Men jag tål inte att de ska få komma undan med att göra fel, om de nu gjort det.

Men på en sån här jobbig dag så hände det flera fina saker.

Min kusin skrev så fint om mig och jag blev så glad. Och att jag fick läsa det idag dessutom.

Mikael och jag pratade härom dagen om att jag har varit duktig och låtit bli att baka. Duktig och duktig, sa jag, jag har inte orkat så jag har inte "låtit bli" egentligen. Om man orkar men låter bli då är man duktig. Men så kom det fram att jag inte bara velat baka i en dag utan flera veckor. Och tror ni inte att han har köpt en mix för chokladkaka. För att hjälpa mig orka baka, när jag längtar efter det. Så gulligt. Men det är han å andra sidan skyldig mig eftersom han väckte mig imorse när han kollade på nåt på telefonen och ljudet väckte mig. Det är delvis därför den här dagen varit så dålig, att jag miste sömn inatt men också var tvungen att gå upp innan jag orkade.

Och så allas jobb, och familjer som är i karantän och inte får gå på begravningen av sina anhöriga. Jag åt en sammanbrottspizza idag och Mikael sa att han var den enda kunden därinne. 

Men å andra sidan såg jag världens vackraste lila tulpaner hos MM. Målade alltså.

När man har såna där dagar gäller det att räkna inte bara de dåliga sakerna utan verkligen de bra också. Såg flera fina videor av barnbarn och syskonbarn.

För att inte tala om Ninnis underbara sång om frid. Jag lyssnar på den varje dag och den berör mig mer och mer. Hon får det att verka så enkelt att sjunga. Ungefär som när vi såg på några gubbar på TV som karvade ut björnar i tjocka trädstammar med motorsåg, och sen såg man två unga nybörjare, och så fattade man vilken talang och erfarenhet det låg bakom det som verkade så lätt. När jag hör Ninni tror jag alltid att jag också sjunger så. Inte på riktigt, jag är ett fog horn i jämförelse, men hon lurar en att det är lätt. Några av mina bästa musikminnen har jag genom henne. Man blir ju bättre själv när man är med såna som är duktigare. Har aldrig åkt skidor så bra heller som när jag var med Ulle och våra familjer i Sälen 1989. Njut av Ninni.

Vilken kväll!

Mikael och jag skulle hjälpa några med att ta kort på en sak och när vi var ute och åkte passade vi på att titta lite på husen på väg hem, och så avslutade vi med "vår tomt" som ligger bakom skolan så fortfarande väldigt lokalt men med bara natur bredvid fram till ridskolan. Jag drömmer om att vi ska bygga ett enplanshus där eller ett hus med källare som kunde få vara Mikaela egna för jag klarar inga trappor. 

Men med ett stort sovrum till oss, som ska gå i marinblått och vitt, ett gästrum med dagbädd, utdragssäng och ett par madrasser. Har inte brytt mig om färgerna i det, kanske blått och rött så är det fint till både pojkar och flickor. Kanske skulle vi kalla det vårt bibliotek och ha en skön fåtölj med läslanpa, om man inte vill ligga i sängen och läsa. En garderob skulle hjälpa.

Sen varsitt arbetsrum till oss. Där inne får man hålla sig med sina prylar. Jag skulle ha ett vackert sirligt skrivbord eller en gammaldags sekretär för datorn och allt mitt författeri. Sekretären kan sluka mycket nyttigt dessutom. Och så ett sybord, en smal hylla med tyger och ett arbetsbord med massa förvaring där jag kunde göra kort. Jag vill verkligen orka göra det och kanske skulle jag kunna det om alla prylar var framme och organiserade och överblickbara.

Bakom köket skulle groventren ligga med tvättmaskin och torktumlare och kanske torkskåp också, samt linor i lårhöjd så jag kanske kan hänga tvätt. Och det ska vara en görsnygg tapet, man ska inte snåla med extravaganser, det blir himlen av värsta rummet om man väljer en underbar tapet. Och att byta ut en synlig plastmatta mot en fräsch gör underverk för liten yta = lite pengar.

Sen ett stort, lantligt kök i grönt kanske. Gillar Ikeas nya som heter Kungsbacka. Grått är så tråkigt annars gillar jag gråa kök också. Men gammaldags utan att vara för mesigt. Gammaldags med personlighet! Och helst bara en rund matplats för 4 personer. Ett bord med en "svampfot" istället för fyra ben är jag lockad av, eller ett gustavianskt möblemang. Kanske målat i gammalrosa eller vinrött för att bryta av mot det gråa.

Det ska inte vara en dörröppning bara till resten av ytorna, men kanske en halv bokhylla hög avskärmning mot finmatrummet. Där vill jag ha långbord för 8 pers och två karmstolar på varsin ända. Matrummet ska också gärna ha öppen planlösning mot vardagsrummet, men det kan vara L-format också. Där vill jag ha Ikeas teal-färgade howardsoffor, två stycken av den största modellen, samt de två tullsta vi har nu, eventuellt med ny klädsel, eller några nättare fåtöljer utan armstöd och en stor Mikael-fåtölj. Högt soffbord vill vi ha, alternativt höga brickbord som inte ramlar om man ställer ett glas på ena ändan. Färgerna ska vara teal och vinröd som i ett dubbelpåslakan jag köpte en gång fast vi har varsitt täcke men jag bara visste att det där pionmönstret och de färgerna tillsammans kommer jag aldrig att hitta nåt som talar mer till min själ. Så vinrött och teal och kanske vitt. Och gardinerna ska man sy på en typ 30 cm bred nederfåll i teal eller plommon sammet för lakanen är väl bara 2 m på längden. Vi gillar att äta framför teven och då är ett 40 cm högt soffbord inget ergonomiskt underverk. Men om soffbordet är normalhögt och vi har nåt högre hörnbord för våra tallrikar kan det funka bra.

Sen har jag en idé om att ha en gustavianskinspirerad hall i svart, vitt och gult. Med byrå och skoskåp och garderob, kanske ett tyg framför jackorna.

I gången jag tänker mig utanför sov- och arbetsrummen skulle jag ha den marinblå William Morris med rosa stora blommor. Tapetserar man sovrummet med den måste man ha enfärgade påslakan och jag älskar att ha lite olika stilar även om färgskalan är samma.

Master bedroom ska ha en stor walk-in closet med mjuk matta och en "köksö" för väskor med smycken i utdragbara lådor överst. Långa halsband och scarfar får också förvaras klokt.

I vårt master bathroom kan jag på fullt allvar tänka mig helvitt. Men då med amerikanskt fluffiga handdukar och hotellkänsla och kristallkrona i taket. Golvvärme. En dusch där duachstolen är lätt att flytta in och bort, gärna med duschväggar istället för duschdraperi, och för hälsans skull ett stort hörnbadkar med massageströmmar.

Det saknas rött. Jag kan tänka mig att gästrummet är rött och blått om det ligger i den blåa korridoren, annars kan det röda komma från gästtoan i hallen, som ska ha en superhäftig tapet och bara ett handfat med glashylla och spegel. Kan tänka mig en magnoliablomma i storleken 2 m eller nån sån tapet. Och så har vi vinröda accenter både i köket och vardagsrummet.

I vardagsrummet ska också finnas en flygel. Och stängda vitrinskåp med våra vackraste böcker och noter i vackra pärmar eller tidskriftssamlare, bägge kan kläs med kontaktplats, matmor verkar bra här. Våra fula böcker, samt pärmar, eller de böcker vi läser får vi ha i våra arbetsrum respektive biblioteket.

Detta hus ska ligga på marken. Noll trappor till ytterdörren. En glasveranda med vackert möblemang och pelargoner i alla fönster. Där kan det lätt vara lite smårödrutigt och beigerött storblommigt tyg från Laura Ashley.

Ute finns en sturdy och pålitlig gunga som håller för mig. Det finns också en hammock med ett snöre som är bundet vid nåt som står stilla, så att man kan gunga sig i hammocken genom att dra i snöret. Och ett myggnät över hela hammocken.

Givetvis ska alla fönster och dörrar ha som tavlor som man kan fästa med kardborre och där ramen av trä spänner upp muggnät som sen kan ställas i fönsterramen medan man har fönstret öppet men INGA djur kan komma in. Vi har också en plaskpool för Emmi och en större pool för andra barnbarn och syskonbarn. Och som jag kan ligga och terapiflyta i när som helst. Och tomten har fullvuxna träd, helst naturtomt och bergknallar, samt en robotgräsklippare. Och ingen insyn och absolut ingen "inhörsel". Och en granne som vi byter tjänster med, Mikael har läxhjälp med barnen mot att nån rensar våra rabatter. Det finns också en vit liten parkbänk i det vackraste hörnet av trädgården. Och ett stort altangolv med en rejäl sittgrupp och matgrupp. Vet inte vem som ska laga denna mat dock. Mikael vill väl ha en grill. Rätt mysigt med litet utekök också, så han grillar medan jag gör sallad. Det orkar jag då, när vi har flyttat. Grr.

Men for now drömmer jag om att få en anslagstavla med marinblått elefanttyg från svenskt tenn. Jag använder kalendern och Keep resp Docs på telefonen och plattan men den gamla hederliga metoden att sätta upp en lapp funkar ibland mycket bättre.

Jag har noll tryck över bröstet. Skönt att det var vad jag trodde. Skulle inte legat och haft ont i sex timmar dock. Men man gör så gott man kan men den hjärnkapacitet man äger för dagen.

Haha. Nu när jag skulle trycka på publicera inser jag att jag fastnade på mitt drömhus och glömde berätta om vårt äventyr! Vägen framför det som är "vår tomt" går över en åker fram till hästskolan Blåkulla, och där ska Mikael vända men åkte helt omärkligt ner i diket och kunde inte ta sig upp själv. Han ringde en från kyrkan som är vår stödperson och han kom med världens bästa pannlampa och fast det tog en lång stund att hitta grejen man skulle ta bort för att komma åt hålet där man ska skruva i dragkroken, och fast de först inte fick i kroken, för den var gängad åt fel håll (det var en Volkswagen och M vet att fram till andra världskriget gängade tyska skruvar åt andra hållet. Men en VW från 2000-talet borde vara gängad som resten av världen gör det). Men när han väl var fastkrokad gick det på 20 sekunder att få upp bilen. Och det gick inte att se att det var ett dike bredvid vägen för de var igenvuxna och såg ut som om det var platt mark. Men nu vet vi det. Och tusen tack till vår fantastiske stödperson Eric.