Som morfar

Min morfar lär ha börjat varje morgon med att kolla om han fanns med i dödsannonserna. Och så räknade han baklänges för att se om hans hjärna fortfarande var "snivskarp".

Och jag är på många sätt min morfars ättling. Till exempel gör jag alltid högaboleproveta lrdlunskapsdel för att se om jag fortfarande har det. Har aldrig skrivit själva högskoleprovet och skulle inte klara vissa delar särskilt bra, men ordförråd har jag. När de har 40 ord med får jag i regel inte alla rätt, men när de bara har 20 så brukar jag det. Fast jag faktiskt har fått 18 nån gång också.

Men i år är jag alltså fredad igen. Vilken röta!

Tji på den våren

Vi har ju haft så varmt ett tag. Jag köpte en vår- och höstjacka när jag insåg att skinnjackan, _fusk_skinnjackan, som jag köpte på eBay för många år sen inte kan leva längre. Det var som sprickor och lösa bitar på hela kragen, insida och utsida, och på höger axel. Synd på resten av jackan men sånt är livet.

Nu köpte jag en jacka på Tradera för halva nypriset. Fortfarande ganska mycket pengar men denna var vind- och vattenavvisande med luva och ändå så fåfäng att den har prickar. Så ett bra köp. Och nu kan det bli vår på riktigt för jag har vårjacka.


Men å, om det blir vår så blir det ju varmt i sovrummet och då måste vi byta till sommartäcken. Jag har som minnesregel att vi gör det första helgen i april respektive oktober. Jag har dock inget minne av vad vi har för några sommartäcken längre och ingen aning om var de finns. Läste att Monnah hämtade påsklåda i ladan och jag får tipsa Mikael om att vi behöver en lada. Så man har ordentligt med utrymme och kan organisera saker efter kategorier, som födelsedag, påsk, jul. Min syster och jag är inga städfreak men vi är organisationsfreak. Vi har sorterat både på vinden/källaren och i matförrådet många gånger tillsammans, helt utan att bli ombedda utan för att vi tycker att såna ställen måste vara välorganiserade. Hennes stora matförråd i huset i Skåne var en dröm som jag fortfarande blir lite hög när jag tänker på.

Men sommartäcken, hjälp. Jag har inte varit inne i förrådet på flera år, har knappt sett in i förrådet på flera år, och det andra förrådet vi hyr ihop med mamma och pappa har jag aldrig sett. Tänker om både sommartäcken och julsaker att jag borde ha dem under sängen så jag vet var de är, men så himla stor säng har vi inte.

Så det var väl för min skull som det blev vinter igen. För att jag ska få anstånd med sommartäckena. Jag har ett svagt minne av att det lövtunna täcket för 25:- på Ikea har spelat ut sin roll vid det här laget. Kanske köpte vi nya sommartäcken inför förra sommaren på Jula. Jag tror faktiskt det. Nej, Jysk såklart.

Men så kommer jag snabbt på att jag måste byta löparen i köket till en gul. De löpare som inte ligger på bordet har legat på en av köksstolarna i väntan på bättre förvaringsställe i ett par år. Men den gula läkaren borde jag släpa fram. Köparen. Löparen. Hjälp.

P.S. Såg ett påskägg med tema från William Morris. Det borde jag ju köpa alltså. Så får det vara gult i köket och marinblått i vardagsrummet. Som alltid.

Men som väl var har de tagit slut. Känns lite tveksamt att köpa ett pappägg för nästan hundra spänn.

Annars läste jag ett bra påsktips för barnföräldrar: Säg till barnen att du har gömt 50 påskägg, men göm 48, så hinner du ta en tupplur också.

Förresten åt vi våfflor idag! 

Och jag är inte så käck som jag verkar. Har haft migrän i fyra dagar i rad. Ofta varar ett anfall 72h så jag hade hoppats att det skulle vara över idag när jag vaknade, men nej. Så nu vet jag inte om det tänker hålla på såhär tills jag ska ta sprutan på onsdag. Vi får se. Nu har min Treo comp gått ur kroppen. När jag tog en triptan för fyra dagar sen fick jag nästan de värsta biverkningarna jag fått i mitt liv. Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra, för det finns inte riktigt nåt jag kan ta. Tog en treo vid midnatt för tre dagar sen och då gick det ju inte strålande att somna. Såklart. Så är lite bakbunden. Antar att det håller mig ödmjuk att inte vara migränfri jämt.

Och det är faktiskt fortfarande mildare migrän än när jag var ung och inte hade något förebyggande. Men det är fortfarande migrän. Och jag blir alldeles slut av att försöka hantera smärtan och inte vara stingslig som ett bi. 

Men vad säger vi då som avslutning? För att end on a positive note? 

Mikael berättade gulliga saker om Emmi som han var ute med i skogen igår. Och alla barnen har satt in fina foton och videor av sina barn i helgen. Så jag har mycket puls i barnbarnshjärtat idag. Fint så.

Allvar

Det är faktiskt inget man skämtar om men vårt äktenskap höll på att gå åt pipan igår. Vi hade en portion köttfärssås kvar och en påse färsk pasta som jag tänkte göra till mig. Mikael avskyr pasta så jag tror han fick nån frysmat bara. Jag känner mig som en så fin fru när jag kan stoppa nåt åt honom i mikron.

De där påsarna är inte jättestora för att vara till två personer. Så jag åt nog drygt 1 1/2 portion och resten låg kvar i kastrullen. Färsk bandpasta alltså. Vilken middag. Eu-phooo-ri-a.

Senare på kvällen hör jag lite slammer från köket och börjar plötsligt tolka ljuden. Metall som nåt skrapar i, hjälp, kunde det vara pastan han slänger? Jag frågade Slänger du pastan? Är du galen????? 

Min kärlek var större men det var på håret. Pasta tramsar man inte med, det är sen gammalt. Färsk bandpasta dessutom, med smör på, är ju den godaste nattmaten som finns.

Puh, vilken tur att jag inte ville skiljas när han gjorde så. Men det var nära.

Sen när jag går upp två timmar senare ser jag att pastan ligger kvar i kastrullen! Han kanske bara har föst ihop den så den inte ska torka. Jag gråter nästan. Jag går in i sovrummet och klappar honom på foten och säger att jag verkligen trodde att han hade slängt pastan och att jag är så glad nu.

Det där med äktenskap alltså. Svårt, men värt det.