Det brukar ju sägas att man inte ska gå och lägga sig som ovänner.
Jag har faktiskt en annan syn på det nu. Och som jag läste härom dagen att nån annan också propagerar för.
När man grälar är det för i alla fall oss ofta inte om nåt superviktigt utan om nåt litet som blir stort för att bägge är trötta och irriterade. Att då fortsätta att gräla och stanna uppe sent och säga saker man kanske ångrar är faktiskt inte det klokaste i den situationen. Att pausa grälet på ett vänskapligt sätt, dvs att erkänna att man är på dåligt humör men fortfarande älskar varandra, gör att man kan somna och komma tillbaka till situationen med friskare hjärna och nyktrare syn på grälet. Nästa dag är det kanske inte ens ett gräl längre.
Men man ska inte tro att alla gräl blir bättre över en natt. Man ska inte frestas att tro att sömn är svaret på ens problem om man faktiskt har dåliga vanor vad gäller sin kommunikation. Och om det är en stor sak ska man verkligen inte lägga ansvaret för den på nåt utanför sig själva.
Men jag tycker att det är en viktig sanning att ibland blir man mer irriterad än nödvändigt och då kan det vara bättre att detronisera känslorna med tid än att kämpa tills man blivit vänner, när ingen egentligen orkar vara klok och storsint.
2 kommentarer:
Läste nån idag som sa att det är tråkigt att höra om par som aldrig grälar, för det betyder att den ena alltid ger sig. Håller inte med. Man kan ha väldigt lika åsikter, och man kan vara bra på att diskutera sansat. Ofta blir man bättre på det med tiden, för man inser att gräl inte är värda den energi de tar.
Nej, gräl är hemska. Vi grälar en gång om året. Lagom. Vi har lärt oss att inte missförstå varandra och hålla oss lugnare.
Skicka en kommentar