29 oktober

Your best quality 

Å vad svårt. Jag är så van att kritisera mig själv. Och inte alls van vid att bara liksom skryta ohämmat. 

Okej, men jag är smart, det känns dock som en prestation och inte nåt jag har gjort för att förtjäna det. Det är lika opersonligt som "lång". 

Jag har ganska bra tålamod. Det är jag inte född med så det är hårt arbete och en del "bara hänga med och ha bra attityd" som ligger bakom. Men jag är inte "framme", min innersta och ocensurerade känsla är oftast att inte vilja vänta. Men jag kan hejda mig. 

Sen är jag rolig ibland. Det uppskattar jag väldigt mycket. Orkar inte vara lika rolig längre när jag är trött fysiskt och kognitivt, men jag blir fortfarande så glad när jag kan säga nåt kul. Jag känner att när nån är rolig så förbättrar de ens liv till ingen kostnad för mig själv. Så det är stort. 

Såg en kille som sa till en komiker att han fyllde 15 bonusår. Han hade mått dåligt som 15-åring och planerat att ta livet av sig. Men började kolla på Youtube-klipp med Jimmy Carr och skrattade, och skrattade mer, och bestämde dig till slut för att leva. 

Jag är också omtänksam. 

Men alltså, härom veckan var det ju en polisbil, eller tre, utanför oss och som hade tagit en kvinna och hennes bil. Jag trodde de kom och hämtade Mikael för han gick ut ur dörren rakt fram till poliserna och inte till bilen som var åt andra hållet. Men han skulle byta batteri på mc:n som stod där polisen var. 

Det tog ett tag men jag vet inte hur enkelt det är att byta batteri i en mc. Men när han kom tillbaka hade han varit på promenad med en hund. Kvinnan som polisen hade hade nämligen en hund, men hon fick inte lämna pollisen så Mikael erbjöd sig att gå och kissa hunden. Jag vet inte om jag redan sagt det här, men maken med drag av asperger är jättebra på att vara omtänksam.

Och det är ju fel och helt mot själva tanken med frågan, men ibland är Mikael det bästa med mig.