Nu börjar det ju bli varmare tider, kanske framförallt i sovrummet (25,6° nu vid midnatt) men när som helst även ute. Och vet ni hur bra jag har det? Jag har ju fått utökad hemtjänst så hon duschar mig inte bara, utan fönar håret torrt efteråt, klipper mina tånaglar, filar hälarna och dagens storverk epilerar benen! Man kan ju behöva ha kjol när som helst och det känns så fantastiskt (och som jag trodde de skulle avslå) att jag får hjälp att inte bara vara ren och ful utan ren och snygg! Jag tuppade dock upp mig idag när benen var så sommarfina och tänkte att trots att hon har klippt mina tånaglar flera gånger förut så glömde jag det idag, och hur jobbigt kan det vara? Så jag försökte lägga upp benet på handfatet som jag brukade men det gick inte ens nästan, och så kom jag på att det ju var därför jag bad om hjälp, att stå utmattad och vinglig med ett ben i handfatet är en olycka som väntar på att hända. Tyckte jag var smart som satte foten på toalettstolen, men ändå fick jag pulsrusning och yrsel och klippningen blev som att jag kastade nagelklipparen mot tårna och hoppades att jag träffade rätt.
Så jag ska inte göra det själv nästa gång. Kanske kan jag göra ett schema för när det normalt sett är dags så behöver jag inte komma ihåg saker.
Men det där med epilerade ben är helt UNDERBART att få hjälp med. Jag har ju förfallit svårt från mina tidigare skönhetsregler, som att tona håret för att få bort grått, alltid ha nagellack på både tår och fingrar mm, men jag har i alla fall inte feministben. Och jag har brunt hår som växer fort, så kan ni gissa resten själva. Och imorgon kanske jag ska ha sandaler?
Jag hittade för några veckor sen ett mycket fint, ljust (men inte grått) hår på min haka som var 2-3 cm. Jag dog ju av skrämsel när jag upptäckte det och drog bort det. Sen gick det inte länge förrän jag hittade ett likadant, också rätt långt, och jag fick panik för att jag ser sämre eller inte tittar efter nog noga och går omkring med långa skägg. Så det där med epilerongen gjorde underverk för min självkänsla! Jag har i alla fall inte skägg på benen.
Men jag kan nästan garantera att de kommer att vara de vitaste benen ni ser den här säsongen, om ni ser dem. Men det orkar jag faktiskt inte bry mig om. Där går gränsen. Jag minns när jag jämförde armar med rödhåriga Kar*n M*lm så var jag ändå blekare än hon. Jag har bara nånsin sett två personer som var vitare än jag och de stod upp i solen (den lyste nästan genom dem) på stranden i Maspalomas på Gran Canaria, de var rödlätta britter och var första dagen på stranden. På två veckor i Karibien blev jag lite beige. Alla har vi olika gener.
Men jag har i alla fina sommarben! Hon smörjde till och med in dem med min fantastiska bodylotion från Lancôme. Jag har inte längre flagnande ben. Jag mår så mycket bättre när jag har kommit upp ett snäpp på vad hon får hjälpa till med. Jag har all tur i världen med min hemtjänst. Jag frågade henne om hon har många kunder som epilerar benen. Tydligen bara en 49-årig Anja. Skönt, men menar de då att när man är 80 så accepterar man det förfallet? Kan spara 80-ärakriaen tills jag haft 50-ärakrks.
Men det tänker jag inte få nån. Jag bryr mig inte nog mycket för att tycka att 50 är så mycket hemskare än 49. Det enda jag riktigt bryr mig om är min fetma och min sjukdom. Så att bli 50 gör ju inget i mitt liv värre precis.
Däremot kanske man ska få ha en fest. Jag har så mycket tankar. Man får inte ha stora fester och det orkar jag inte i alla fall, så just nu önskar jag mig många små.
