Visar inlägg med etikett Bildning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bildning. Visa alla inlägg

Nobel 2019, pristagarna

ÅRETS ALLA NOBELPRISTAGARE

Fysiologi eller medicin: William G. Kaelin, 62, Sir Peter J. Ratcliffe, 65, Gregg L. Semenza, 63. 
Kemi: John B. Goodenough, 97, Stanley Whittingham, 77, Akira Yoshino, 71.
Fysik: James Peebles, 84, Michel Mayor, 77, Didier Queloz, 53. 
Ekonomi: Michael Kremer, 55, Esther Duflo, 47, Abhijit Banerjee, 58. 
Litteratur: Olga Tokarczuk, 57, Peter Handke, 77.

Det är fortfarande lite skralt med kvinnor bland pristagarna. Men litteratur-Olga satt mellan kungen och prins Daniel, det är hedersamt.

Och han som heter Goodenough har jag ju berättat om förr. Det är en närmast osannolik historia. Han är världens äldsta Nobelpristagare. Hans pappa var professor på Yale men pristagaren i fråga hade dyslexi, vilket misstolkades som dumhet, och pappan ville inte betala för hans universitetsstudier av den anledningen. Han kunde inte klara några läsämnen, som juridik, medicin och historia, som han var intresserad av. Men naturvetenskapliga ämnen är mindre fokuserade på läsning och där gjorde han succé och har nu belönats med Nobelpriset. Läs mer på SvT här.

Bara det är en vacker saga. Men på fullt allvar heter mannen Goodenough i efternamn. Det är ju så man knappt tror det!

Om jag orkade lite mer skulle jag älska att försöka förstå vad de har fått priserna för och förklara det, men det orkar jag inte ens göra med litteraturpristagarna, som jag åtminstone brukar känna igen namnet på och i bästa fall ha läst. Kemipriset har med uppladdningsbara batterier att göra och i förlängningen är ju det nåt som kan revolutionera bilvärlden och hjälpa miljön utan fossila bränslen. Jag kommer ihåg nåt år när nån hade fått pris för att han kunde göra vissa celler gröna, som jag minns det. Det låter kanske inte mycket, men i förlängningen innebär det att man kan göra cancerceller gröna till exempel, vilket verkligen skulle hjälpa till vid operationer. Vad man kan åstadkomma med en viss upptäckt finns det egentligen inga gränser för förutom fantasin och det blir jag så glad av. Men alla är fantastiska bedrifter för mänskligheten. Att ett svenskt pris för forskningsframsteg är störst i hela världen älskar jag! Jag är mer stolt över att vara svensk den 10 december än jag är något annat datum, inklusive när vi vinner matcher eller medaljer eller Eurovision eller Alicia Wikander får en Oscar. Jag älskar kunskap. Men nu har jag skrivit mitt sista Nobel-inlägg för den här gången. Be Good Enough :-)


Förvirring snarare än skryt

Jag stod i köket och drack och Mikael pekade på sin vattenkanna och bad mig ta med den när jag skulle gå till soffan.

Jag såg att den var tom, och frågade Avec Wasser, eller?

Sen gav jag honom en komplimang för att han förstod min mening där varje ord var på olika språk.

Det är så skönt att vara kompatibla. Att kunna säga vad man har lust med utan att den andra ser tom ut i blicken. Nä, så långt ska jag väl inte gå. Det händer Mikael rätt ofta att jag ser ut så. Men då är det ME, inte brist på bildning.

Tidernas bästa

Jag skäms verkligen att erkänna det, men jag har inte läst Utvandrarna-serien. Köpte dem för ca 20 år sen men orkade ju mindre och mindre, även läsning, så ja, jag har läst nån Dan Brown under åren men inte Utvandrarna. Det skäms jag för.

Nu går filmen på tv. Jag vill så gärna vara uppe och titta på den, men det ena du vill, det andra du skall.

Men jag kan inte låta bli att sjunga I Duvemåla hage för mig själv när jag fyller i hälsodagboken. Och när jag sjunger att hon går med hans axel mot sin kind så börjar jag lipa. Nog för att jag är dramatisk, men så vackert sjöng jag inte. Men den musiken är nog det bästa som finns. Om man skulle ta med sig musik till en öde ö så väljer jag den. Mikael och jag har ju väldigt olika syn på musik, han tycker till exempel att all musik som inte har ett politiskt budskap är meningslös, medan jag råkade börja gråta när de tog ett ackord på Be still my heart med hon Silje förra veckan. Men i Duvemåla har de kombinerat vad jag ryktesvägen har hört är storartad litteratur med en historia som berör varje svensk och sen satt helt makalös musik till undret. Det är inte ofta jag är mållös, men nu!

Mitt ämne!

Det finns ett brittiskt tävlingsprogram som heter Pointless. Det är väldigt långsamt, så långsamt så att Mikael retar sig lite på det, men jag tycker det är precis lagom tempo för att både hinna hänga med och att vila.

Härom dagen var det två omgångar med tema dikter och man skulle namnge författarna till 6x2 dikttitlar. Jag kunde 4 av 6 på första omgången och på den andra kunde jag också några stycken, inklusive den som var lägst poäng (We gave 100 people 100 seconds to name as many etc), dvs svårast. Jag ska se om jag kommer ihåg några av titlarna så kan ni tävla med er själva.

The Raven
I wandered lonely as a coud
The Waste Land
Ode to a Nightingale
Divine Comedy
Paradise Lost
The rime of the ancient mariner

Kan ni dem?

Idag var en fråga på Vem vet mest vad Machiavellis bok Il principe heter på svenska och jag kom på Fursten. Blir så nöjd med mig själv om jag kan tänka, i alla fall lite grann, en liten stund

P.S. Hjälp! Dagens hjärtattack! Mikaels telefon hade slutat låta och jag gick och på mig. Så vänder han sig mycket lite men kommer åt nåt på telefonen så tv-programmet fortsätter låta. Högt! Det krävs allt jag har av självklntroll för att inte skrika högt av chocken. Istället börjar jag fnissa, jag antar att det måste ut på ett eller annat sätt. Och min man sover vidare som om inget har hänt! Karlar och deras sömn!

P.S. Å nej, nu har jag glömt namnet igen!!! Han som skriver läskiga historier, amerikan, död. Grr, vad irriterande.
William Wordsworth
T.S. Eliot
John Keats
Dante Alighieri
John Milton
Samuel Taylor Coleridge

Jag vet inte om jag hann komma på Keats och TS Eliot innan betänketiden var slut, men jag kunde dem när man inte behöver stressa. Fast nu kommer jag inte på han med skräckhistorierna. Inte Stephen King, för sjutton. Nåt med tre bokstäver. Måste googla innan jag blir galen. Edgar Allan Poe!

Det festliga var att det var tre lag som tävlade. Två av lagen kunde inte gissa rätt på en enda dikt på bägge omgångarna, dvs de ovan och fem till som jag inte minns. Det tredje laget fick låga poäng, typ 36 totalt, men de andra fick alltså 200 poäng var för två felaktiga svar. Det ena laget, två tjejer, försökte i alla fall och gissade på Lord Byron på nån. Men det var fel, "men han är ju i alla fall en diktare." Det andra laget, två killar, kunde inte komma på en enda poet. Så de upprepade Lord Byron två gånger. Ett ögonblick tänkte jag att Byron kanske skrev de där Ode-dikterna, det hade varit roligt, men det var ju hans samtida rival Keats. Att inte ens kunna gissa på en enda poet? Visserligen har jag läst litteratur på universitetet men jag hade hört om flera av dikterna redan på gymnasiet. Men det är väl skillnad på om man är galen i engelska och litteratur och går humanistisk, jämfört med om man är kille och målare eller nåt. Det är ju slumpen som avgör vilken typ av frågor man får i Pointless, ibland är det rent omöjliga frågor om sport och så :-)

Apropå sport sa Mikael idag att jag har bollsinne. Hur har han sett det, tänkte jag säga. Jag fångade en vattenflaska i luften innan den landade på marken och jag blev förvånad själv över att jag var så koordinerad. Med tanke på att jag igår kväll hade gråtit på akutenprogrammet på TLC och petade mig själv i ögat med nageln när jag skulle torka tårarna men glömde att stänga ögat först. När man gör sånt så är det svårt att tänka sig att jag nånsin skulle ha betett mig på ett sätt som får min man att tro att jag har bollsinne. Men jag har lite, mamma är ju duktig på bollar fast man inte heller ser henne som en sportperson pga ryggen. Men klådde oss alltid i pingis hemma. Det var kul att ha pingisbord i källaren! Vilket hus var det tro, Sämgatan? Det var vårt bästa hus!

Bokkärlek

Min första kärlek var böcker. Med jämna mellanrum längtar jag så vanvettigt efter att läsa att jag köper nån bok eller hämtar in från föreningens minibibliotek i soprummet. Tror jag ska orka läsa bara en liten bok.

Nu har jag köpt en bok som psykologen på Stora Sköndal rekommenderat, När livet slår till av Russ Harris, underrubrik ACT i svåra stunder.

Så jag kollar bara runt lite, när jag ändå är inne. Bland filmer finns inget som lockar mig förutom Downton Abbey-boxen. Men eftersom serien går i repris nu så antar jag att det får räcka.

Men under Böcker, be still my heart!!!!! Hjälp vad jag vill läsa. En ordbok för 850:- övertalar jag mig att inte köpa, utan vidare problem, fast jag ska köpa den så fort jag blir frisk och ska börja jobba, vilket ju är omedelbart överhängande, ähem. Och Ariel Levys självbiografi, och fyra nyöversatta noveller av Agatha Christie. Allt.

Men så är den plötsligt där. Drömboken. "Litteratur och litteraturvetenskap presenterar t.ex. nykritik och dekonstruktion, ideologikritisk och biografisk metod samt feministisk och psykoanalytisk litteraturtolkning på ett för eleven begripligt sätt. Avsnittet om intertextualitet tar även upp sambandet mellan litterära texter. I slutkapitlet diskuteras värderingsfrågor, som litterär kanon, kvalitetslitteratur och populärlitteratur. 

Fördjupning sker i anslutning till varje metodavsnitt och i övningsuppgifterna kan eleverna själva tillämpa en metod med hjälp av de redskap som sammanfattar varje litterär inriktning."

Ja, litteraturteori är ju så roligt att tårna kryllar sig! Ååååååå vad jag skulle vilja läsa den boken för att damma av kunskaperna, eller ännu hellre gå kursen där man använder den boken!

Sen ser jag denna, "Litteraturvetenskap är ett ämne där perspektivförskjutningarna varit märkbara under de gångna decennierna, vilket avspeglades i första upplagan av denna bok (1998). Sedan dess har utvecklingen gått vidare så att det nu är dags för en ny, reviderad upplaga, utökad med två nyskrivna kapitel om retorik och narratologi.

Övriga områden och frågeställningar som tas upp är utvecklingen från litteraturhistoria till litteraturvetenskap, vad en litterär text är, litteratur och idéer, intertextualitet, komparation och reception, biografisk litteraturforskning, litteratursociologi, marxistisk litteraturteori, feministisk litteraturkritik, barnlitteraturforskning, dekonstruktion och nyhistoricism, texttolkning och att skriva om litteratur.

Boken, som främst vänder sig till studerande vid universitet och högskolor, ger en grundläggande orientering om de viktigaste riktningarna i dagens litteraturforskning."

Nästa, "Vilka litteraturvetenskapliga teorier har varit tongivande under de senaste hundra åren? Och hur kan de användas för att analysera en skönlitterär text?

I den här boken får läsaren en överskådlig och lättillgänglig genomgång av de stora litteraturteorierna, från det tidiga 1900-talets ryska formalism, via nykritik, strukturalism, dekonstruktion, läsarorienterade teorier, kulturkritiska teorier, feminism, queerteori, postkolonialism och ekokritik, och ända fram till den senaste tidens utveckling av en kognitionsteoretisk litteraturvetenskap.

Läsaren får dessutom god inblick i hur de olika teorierna fungerar i praktiken när de i tur och ordning tillämpas i nio analyser av Majken Johanssons dikt "Novellette".

Här samsas teori och praktik: Boken är lika mycket en användbar introduktion till litteraturteori som den är en hjälp för den som behöver ett fungerande verktyg för att analysera en specifik text."

I bilen på väg till ME-mottagningen förra veckan pratade M och jag om översättning av ord som regering och riksdag och hur det kan vara svårt att översätta saker som inte har en exakt motsvarighet. Och att jag mindes mina realiakurser som det tråkigaste jag gjorde på universitetet! Den tråkigaste tentan hade jag bara 2 poäng över godkänt och det var allt jag förmådde. Jag var så uttråkad att jag inte klarade att plugga skiten mer än så, men det var å andra sidan det enda som jag tyckte var tråkigt, allt annat älskade jag och älskar det nu ännu mer, när minnena är utsuddade och romantiserade som ett fotofilter. Litteraturteori var det allra roligaste. Jag längtar. Längtar efter det förflutna, efter framtiden, efter en hjärna. Allt.

Räknefel

Söta Monnahs man fyllde år idag, jag har för mig att hon skrev att det var 46. Men hur kan det stämma, tänkte jag, jag trodde att han var lika gammal som jag och jag är ju 44. Påbörjar matematisk överläggning: vad är det för år i år? Visste inte, fick tänka länge och kom fram till 2016. Ja men då visste Monnah hur gammal hennes man är, medan jag däremot inte vet på ett år när, eller två, hur gammal jag är.
Det stämmer väl rätt så bra med förväntad intelligens. Klaus kan göra mig lite galen på facebook med sina politiska/ekonomiska åsikter, som är radikala och lite asperger-rättframma i sitt framförande. Men så har han väl gått på världens mest prestigefyllda ekonomiska universitet (Wharton). Jag är också smart, i alla fall var jag det för 20 år sen, när jag hade börjat på universitetet och det gick väldigt bra och var suuuuuuperroligt och jag hade tänkt doktorera. Men sen när både C- och D-uppsatserna tog flera år att skriva pga sjukdom, så lade jag ner de planerna. Och visst har jag lärt mig att tänka, ni som inte tror att humanister kan tänka har fel, både se likhet i strukturer mellan språk (jag har kollat med Mikael, och han är verkligen inte dålig på språk för att vara ingenjör, men han kan inte se mönstren mellan franska och italienska, Även om han är så begåvad att han utan ficklexikon ändå åker runt i bergen i södra Italien på en vespa och pratar med folk och köper hem lunch till mig, som han ber om på italienska Han kom inte på att han nog kunde både pain (fr) och panis (lat), utan fick visa hur man maler mjöl med en sån där stor rund sten och sen gör knådningsrörelser. Världens bästa historia, som får stå för mig, för jag lär troligtvis ha glömt bort hur han egentligen berättade den.)
Likheter i strukturer mellan språk, ja. Sen har jag lärt mig en hel del fonetik som verkligen är nyttig när missionärerna kommer och vill öva svenska. Jag kan säga hur de ska ändra munnen för att ljudet ska låta mindre amerikanskt och mer svenskt. Det är verkligen som att ha en nyckel till språket. Och i flera av språken jag talar hör jag dialektala skillnader. Det är en jätte häftig känsla att börja höra det på främmande språk. Sociolekter, dvs olika sätt att tala beroende på klass, är väl nåt vi inte talar så mycket om i Sverige, högt i alla fall, men östermalmssvenska och rinkebysvenska är ju inte samma sak. I engelskan är de skillnaderna mycket större och mer betydelsefulla.
Men det jag lärt mig allra mest och som jag tycker är roligast, är litteraturteori. Detta läste jag på engelska, så teorierna som vi använde och böckerna vi analyserade var engelska. Teorierna har inte med ett visst språk att göra, möjligtvis finns inte lika mycket litteratur av en viss sort i en viss språkgrupp av kulturella skäl, men det är ändå allmänmänskliga teman som har buntats ihop till teorier. Det här är verkligen inte samma sak som litteraturvetenskap, som är dödstrist. Visst är det viktigt att veta om boken skrevs 1790 eller 1990, men jag tyckte litteraturvetenskap gick ut på att läsa många böcker som man inte hann gå igenom utan bara fick lite lös kunskap om. När jag hade lärt mig en del om de där teorierna så var det lite som ett filter man kan lägga över vilken bok som helst, och se det skrivna med en viss sorts syn. Typ leta efter och analysera vissa saker, inte andra. Det finns den marxistiska teorin, som handlar om övermän och fattiga, feministisk teori, om kvinnors jämställdhet, sen kan man läsa en bok ur ett kolonialistiskt perspektiv, om en överperson som behandlar ett folk han rest till som underlägsna. Då tänker man ju på mycket litteratur i de många faktiska kolonierna, men faktum att t ex Dracula går mycket bra att läsa kolonialistiskt tycker jag är intressant. Ni som vet vet att jag intresserade mig oerhört mycket för den tidiga feminismen, när den ännu inte hette så, och när feministrörelsen ännu inte hade skämt ut sig själv med manshat. Nånstans med suffragetterna i mitten, och före och efter på varsin sida. På 1790-talet, när Jane Austen skrev Pride and Prejudice, min favoritbok, fick en kvinna inte ärva sin far. Så man hade ganska begränsade möjligheter, förutsatt att man var i den högre mellanklass som hade ett par tjänare hemma. Om ens bror ärvde mycket så han blev rik, kunde man hoppas på att få bo hos honom resten av livet. Eller så fick man ta anställning som guvernant, och läraryrket hade till och med sämre status nu än då. Eller så fick man gifta sig. Jane Austens böcker handlar alla om att huvudpersonen gifter sig, men det intressanta, som jag studerade, var vilka villkor för giftermål hon satte upp i en tid när kvinnor egentligen inte hade råd att ställa några villkor. Detta tycker jag är en oerhört spännande och omvälvande tid, domestically. De kvinnliga författarna som Austen, systrarna Brontë, Mary Wollstonecraft, skrev ju om kvinnors rättigheter på ett sätt som samhället ännu inte accepterat, och den kampen kallar jag verkligen feministisk, fast man inte kallar dem feminister. Men om de såg en del rubriker på fb idag så skulle de nog heller inte vilja kallas feminister. Manshatet ger mig så dålig känsla i magen.
Ja, det var en lång historia. Det festliga är att jag baserar hela mitt universitetliga värv på att anta att ord betyder flera saker, och så här ser jag att detta betyder. Och så visar jag övertygande exempel på det.
Mikaels sätt att tänka, personligen med sin släng av asperger, och hans sätt att tänka som en ingenjör och naturvetare, är ju helt tvärtom. Man kan inte sitta och ha åsikter, hur väl underbyggda de än är, att 1+1 inte är 2. Förutom om det man ska addera är sandhögar. Om man har en hög sand och lägger till en hög sand, så har man fortfarande en hög sand. Så allt är väl relativt även i matematiken, fysiken, ingenjörsvärlden. Men där måste alla enas om vad ord betyder därför att det blir fel i apparaten annars. Det blir inte en ny, skön läsning av Jane Eyre som är så briljant att man får presentera den för de yngre klasserna. Nej, betyder orden olika så kraschlandar rymdskeppet till en kostnad av 100 miljoner. Ojdå.
Så jag har tänkt att vi valt våra fack för att de passar våra sätt att tänka, plus att vi ytterligare har utvecklat våra tankesätt när vi hållit mer och mer på med våra skrån. Nu läser jag ju inte längre, längre än en kort, enkel text, men mitt tankesätt har jag kvar. Jag finner värde i tankar, idéer, situationer som är helt påhittade och aldrig menade att bli verkliga. För att det är idéerna som intresserar mig. Men idéerna intresserar Mikael också, om de är rimliga och man kan bygga saker av dem.
P.S. Stackars Monnah ville bara veta vad man hade valt till sin födelsedagsmat och så rände jag iväg med 15 000 tecken om everything but.... Jag tror en räk- och laxbakelse från ica maxi till förrätt. Sen supermör kyckling med ris och ferrins grönpepparsås och en fin sallad. Till sist en citronpaj. Eller en kladdkaka med en äkta 200-grammare i, eller brulépudding, eller morotskaka med cream cheese frosting. Eller glass, god och som inte smakar is.

Surtanten

Idag vann en liten skånepåg mellon med låten If I were sorry.

1) Varför heter det inte If I was??
2) Är det andra fel eller?
3) Om det är rätt, vad är det för skillnad på was och were? När ska man använda det ena och det andra?
4) Det där med was och were, vad kallas det när man pratar grammatiska termer?

Jag sätter en hundring på att lilla söte Frans som "inte fick svära i tv" (och då inte kunde komma på nåt mer än Tack) inte begriper ovanstående frågor.

Och jag blir alls förvånad att låtskrivarna gör det.