Färgmatcha uteplatsen?

Jag har ju haft mina böcker färgmatchade. När Mikael dör ska jag sätta dem i färgordning igen. Det är inte så att jag låter bli att göra det för hans skull, men han har ju också böcker här hemma och dem vill han ha efter innehåll, inte färg. Jag har visserligen inte frågat, men jag är ärligt talat inte intresserad av att färgmatcha hans böcker. Det är ju dessutom inte _böcker_, utan nån gammal programmeringsbok, Narnia från 70-talet?, en bok om hur man reparerar en Skoda eller vad det var. Såna saker. Men som sagt, jag ser fram mot att bringa estetisk ordning bland mina böcker i en förhoppningsvis avlägsen framtid.

Men temat för dagen är alltså färgmatcha eller inte. To match or not to match, that is the question. 

Och visst kan man och bör man matcha sånt som nagellack, väska, strumpbyxor. Tills för bögr är sen bara så rgmatchade jag också mina strumpor. Jag hade svarta, marinblåa. Beigea. Vita. Så man alltid kunde matcha byxor med strumpor. Men sen köpte Mikael svarta bambjstejmpor soö är mjuka som ett gosedjur, så jag har gått över till hans strumpor. Dessutom krävs det rätt lite anstränga ing att ta på sig en mans strumpor soö är tre nummer för stora. Perfekt tips, använd stora manssteumöor. De är ju inte så stora att de krullar sig utan bara så att man kan få på sig dem utan att få en aneurysm. Ja, så nu har jag svarta strumpor i storlek 44-47 eller inga alls. Eller vita så där som bara är en fot, ol jag ska ha vita gummidojor.

Förresten, Mikael är ju stockholmare och det är inte jag. Så jag säger gummidojor om gympaskor. Och gympaskor uttalar jag som gumpaskor. Men nu råkade jag skriva gummidojor. Tydligen säger jag det sen barnsben. Men Mikael tycker att det låter som gummistövlar. Men det har han ju bara fel i, visst? Är ni så unga att ni säger tennisskor? Eller sneakers? 

Men att matcha bör man. Jag har haft beige och grå i vardagsrummet och det kan låta sig göras, men är inte självklart. Men ett snäpp värre är marinblå och svart, därav olika strumpor för olika byxor. Det är bara den fulaste färgkombinationen jag vet. Är det mellanblå så går det bra, men marinblått och svart skär sig ihop. 

Men här får vi blått, grönt, rött, rosa, allt vad man kan tänka sig. 

Inte bara kycklingar

Jag hade ett par senapsgula gabardinbyxor när jag var ungefär åtta år gammal. Jag ser fortfarande framför mig exakt var jag var när killen ropade Kycklingen efter mig. Det är väl inte det hemskaste av okvädingsord, men jag tar inte saker bokstavligt, då hade jag snarast blivit glad eftersom kycklingar är det gulligaste som finns, ihop med lamm, kattungar, hundvalpar och små bebisgetter.

Nej, jag läste mellan raderna, kände stämningen, förstod att det betydde Vilka muppiga byxor du har. Vad ful du är! Och ja, jag har en elak röst inne i mitt huvud.

Och än idag är senapsgult den absolut fulaste färgen på mig, tätt följd av pumpaorange. Jag får samma färg i ansiktet och ser nyspydd ut. Men ok, jag tränat på det där med snäll röst mot mig själv.

Dock minns jag en gul klänning jag köpte på nåt som jag tror hette Gulins i Nordstan. Den hade jag med mig både till Schweiz och England. Vad käckt det hade varit pö jag hade mitt livs alla foton tillgå gmkgt, så hade jag kunnat visa foton från honderhear. Så blir det väl i framtiden, att alla foton man tar sparas direkt i molnet, färdigsorterat och klart, med rolig bildtext och länk till de andra som är med. 

I år hade jag lite feeling inför påsk och köpte en julkrubba som Mikael kallade den. 

Och ett gult kuddfodral, fleecepläd osv. Jag gillar att ändra hemmet efter årstiderna även om det bara är på julen jag gör det på riktigt. Och om vi ska frossa i höstlöv och pumpor kan vi väl få frossa i kycklinggult också!

Men jag ska lägga bort påsksakerna nu, jag såg kartongen med grejer igår. Det är så lite ork på det här bygget bara. 

Men kolla vad gult inte är fult!

På samma sätt som en bok som jag läste på B-nivån i engelskan var dålig ur ett personligt perspektiv men välskriven ur ett objektivt perspektiv, så gillar jag när folk gör båt bra av det jag egentligen inte gillar. Om nån får en oliv att smaka gott så blir jag ju mer impad än av en källarfranska.

Så därför blir jag alldeles lycklig av dessa gula bilder.

Första gången!

Jag är galen i ett par växter. Pioner såklart och så hortensia. Och nu har jag för första gången sett _för mycket_ hortensia! Visst låter det sjukt. Men döm själva.

Jag uppskattar trädgårdar mer än nånsin, för att jag de senaste typ fem åren försökt ta bort ett eller två ogräs på framsidan och nästan har fallit omkull av ansträngningen. Så de som har grödor och blommor förtjänar all uppskattning för sitt slit och som går hela vägen från planering och kunskap till omtanke som närmast får kallas moderlig. 

Men ibland ska man tänka Less is more. 

Om ens trädgård ser för överdrivet perfekt ut så har man för lite hobbies och en för stor släng av OCD. Då behöver man omatcha lite. Sätta dit nåt som inte passar. Låta bli att rensa nåt, ha ett snett träd, vad vet jag.

Perfektast är inte vackrast. Ofta är det faktiskt det mänskligt ofullkomliga som är pricken över i. 

Visste ni detta?

Mikael och jag använder internet så olika. Han googlar på saker han inte vet, jag kollar på  bilder och blir inspirerad. 

Men sånt här har jag inte sett på mina 55 år. På ett sätt säger jag Ain't nobody got time for that, men min egentliga åsikt är vad Anne på Grönkulla sa när hon varit på opera: Hur ska jag kunna gå tillbaka till vanligt liv efter det här?

Ingen regel utan undantag

Italienare är kända för sin goda smak.

Men inte alla. 

Jag är så fascinerad av denna donna som vi känner som Anna Maria Corazza Bildt. Hon är verkligen inte fager. Hennes frisyr idag (på kungens 80-årsfest) måste ha varit den mest ofixade jag sett på en kunglig galamiddag. Men så ser hon ut för det mesta. Bed head de luxe. Inte tidernas mest smickrande panna. Hennes hudfärg är inte ens kritvit, som min, utan grå.

Och sjalen var så malplacerad! Den skrek högst på de mest oskyldiga, svepande filmerna. 

Klänningen var inte mycket bättre. 

Men såvitt jag vet är hon respekterad för det hon gör. 

Och de håller händer. 

Och så fint att en kvinna kan bli älskad för den hon är. Jag vet inte om hon själv tycker att hon blir älskad trots sitt utseende, men jag tror att hon inte ens bryr sig ett endaste skvatt. Inte sådär som kroppspositiva ofta gör, som gör en grej av att de är snygga trots att de är tjocka. Inte bara att de är snygga, punkt. Jag tror inte hon bryr sig eller så tycker hon att hon är fin. Och det är ju helt ljuvligt egentligen.

Och hon inspirerade till ett inlägg här. Det gjorde inte de tjusiga kvinnorna ikväll. 

Nej, de som imponerade på mig ikväll gjorde det med sin personlighet, trots att all världens flärd var samlad under ett tak. 

När det skulle vara tapto kom kungabarnen ut och stannade i en liten grupp. Men Victoria svepte lätt med blicken över församlingen, och såg stolarna på rad, där bara två personer satt, det thailändska kungaparet. Ingen pratade med dem och hon gick genast dit. ❤️ 

Olika som bär och dieselolja

Vågar jag säga det?

Mikael och jag var sagt typ hela det här året att vi ska börja äta LCHF. Jag är motvillig för att jag älskar bröd och pasta. Också för att -- hur konstigt det än låter -- när jag äter mindre kolhydrater så blir jag så allergisk. Eller inte allergisk men överkänslig. Så det blir jobbigt att först tänka ut mat utan kolhydrater och sen också hålla koll på allergierna. Och jag har knappt energi till att äta och när man inte får ta sig en macka blir det alldeles för omständligt. Men det är jättebra för Mikaels socker och bägge två är för tjocka. Faktiskt fattade jag beslutet att göra slag i saken när jag såg att mitt hba1c, långtidssocker, var 38 efter att förut ha gått från 37 till 35 till 31.

Så det är ett bra beslut men inte helt enkelt och jag är lite rädd för att jag inte kommer att hålla ut. 

Men idag åt vi tacos, även om vi inte är så moderna att vi brukar äta tacos på fredagar. Men vi lät bara bli bröden! Fastän de var på extrapris på Hemköp. Man får nog inte äta majs heller om man äter strikt lchf, men vi ska inte börja bli strikta med en gång. Så detta var en bra början.

Fotot tog jag precis innan jag laddade på sallad, eftersom inget hade synts då. 

Och nu, fyra timmar efter middagen, så smakar det rätt mycket vitlök i munnen alltså. Jag hade två klyftor i tre avokados. Tur att Mikael inte ska jobba imorgon.

Bokhyllor

Jag har lite nippran på bokhyllor. Jag ska erkänna att jag har haft alla böcker färgkoordinerade innan jag flyttade hit. Sen ställe Mikael bara upp böckerna i hyllorna och jag orkade aldrig ändra. Men jag har starka känslor om bokhyllor.

Detta är förbjudet:

1. Inte ha böcker i bokhyllan! 

2. Ha böcker med ryggen vända inåt! 

3. Ha böcker i bokhyllan men ha färgkoordinerat dem efter kuddfodral en, mattan och blombuketten! 

4. Ha böcker men ha köpt likadana i en serie så det ska matcha bara! 

5. Att noggrant ha läst How to style a bookshelf innan man fyller bokhyllan med millimeterprecision!

6. Att inte läsa sina böcker är också förbjudet, men det syns inte. Och jag ska inte säga nåt om just det, jag har börjat på kanske tio böcker de senaste fem åren men orkar nästan aldrig läsa mer än 20 sidor. Så, ja, jag är också förbjuden. Men jag jobbar på det.

Det här är en sympatisk bokhylla. Inbyggd är bäst, det är lagom färgmatchat, lagom stylat och lagom busigt. Och även om fåtöljerna är tvärtemot min smak så lockar de till läsande. 

Pantone 2026, lite sent

Jag har lite tröttnat på att följa Pantones Color of the Year. Och i år har den helt gått mig förbi. Men här är den, Cloud Dancer. En "neutral vit". Ljus greige om man så vill. Så tråkig som ingenting! Men helt rätt. Beige är ute, grått är ute, nu är det smutsvitt som gäller. Man ska ha sån färg på naglarna, inte kritvitt men smutsvitt. Men så lite smutsigt att man inte vågar säga till att det inte är kritvitt. Lite som kejsarens nya kläder faktiskt.

Och jag kommer ihåg när jag var ca 15 år och vitt nagellack var nytt och supercoolt och jag tyckte det var lite som tippex. Om jag minns rätt hade Sofie köpt det och jag fick låna och målade naglarna i deras Saab på väg till Mattssons i Fjärås.