Huvva, förra året den här tiden låg Mikael på sjukhus. Kommer inte ihåg om han nånsin hade kommit hem än eller om det var det första långa besöket som till synes aldrig tog slut. Sen kom han kanske hem fem gånger och även om det var underbart att ha honom hemma var det en större stress för mig. Dels att han var sämre än jag och jag inte står ut med att inte hjälpa honom. Så jag blev dålig men kunde inte bry mig om det. Fast jag bekymrade mig över hur det skulle gå. När man hör att ens man spyr för åttonde gången den dagen och att det var sex dagar sen han åt nåt så ligger man ju inte kvar på soffan.
Så skillnaden mot förra året är enorm! Han kan allting själv, men inte på en gång. Just nu orkar han jobba och inte så mycket mer. Men det är ändå stor skillnad från förra året. Han är inte sjuk nu, bara trött. Jag hoppas bara inte att det här är nån cancer fatigue som han behöver ta hand om för att inte krascha.
Annars kan jag säga att det var dagen då vi bytte från sommartäcken till vintertäckecken. Natten till idag hade jag täckte och två filtar och funderade på att gå upp och hämta en tredje. Det var den övertrasseringsfebern det. Och även om september började varmare än vanligt slutade den kallare än vanligt. Mikael fick skrapa rutorna också.
Och jag känner mig så duglig! Vi har en ny säng med lådor under. Jättebra att kunna använda hela underredet som förvaring. Och för första gången stoppade jag sommartäckena i en låda under sängen. Kändes så effektivt.
Förresten hade vi bestämt oss för en säng och på natten när jag gjorde nåt annat kom jag plötsligt på att den sängens lådor gick hela vägen till huvudändan. Dvs man skulle inte kunna öppna lådorma för att vi var nattduksbord. Så då mätte Mikael sängborden och så bytte vi planer till en annan säng med lådorna en bit ner. Är så glad att jag kom på det så vi inte fick hem den och monterade och så funkade inte lådorna. Jag känner ju att jag gör ganska lite av såna där vardagsgrejer så det var hemskt roligt att göra nåt som verkligen var så nyttigt.
Dessutom tog jag mig i kragen för när hallampans glödlampa gick sönder så satte jag i en som av nån anledning knappt lyste, inte ens när den varit på ett tag. Och idag har jag bytt den så nu lyser det i hallen. Å vad hemtjänsten har försökt tända lampan när den redan varit tänd.
Så för att återvända till frågan så är livet mycket annorlunda än förra oktober men ändå är det precis samma. Livet liksom. Man tänder och släcker och sover och äter och älskar sina nära.
1 kommentar:
Så trevligt att du ær tillbaka!
Skicka en kommentar