Perpetuum mobile

Har nyss skrivit till min vc igen om mina sömnpiller. Jag tar ju bara en på natten, av den sorten det gäller, men ibland somnar jag och vaknar igen och kan inte somna om, och behöver ta ett piller till. Idag vaknade jag t ex av att jag hade astmahosta, jag tror Mikael hade varit i badrummet innan han gick in i sovrummet för att hämta kläder och då räckte nysprayad deodorant för att jag skulle hosta så mycket att jag vaknade. Så då fick jag ta ett piller till. Men eftersom jag redan sovit i sex timmar och eftersom det också gått sex timmar under inverkan av de andra medicinerna, så är det svårare att somna om än att somna. Så idag fick jag gå upp och ta ett piller till efter cirka två timmar. 

Så det här är ju med närmast kirurgisk precision som jag vet vad som funkar och bad jag måste göra för att sova. Har haft väldigt lite ångest de senaste månaderna och det är en stor fördel, men jag borde också ha haft terapisamtal med Monnah, vilket jag bara inte har förmått för att det har varit julklappar hit och dit och var är lådan och nu är migränsprutan slut igen och tusen saker. Jag har egentligen behövt ett samtal, för att känna mig starkare och som att jag vågar prova tuffare saker, men den här gången syns det på antalet piller att jag inte har haft någon terapi. Men jag har gjort mitt bästa även nu. Dessutom finns det inget som är så sömnstoppande och ångestframkallande som att veta att återigen är det en vårdperson som träffat mig en gång och som jag inte vet om hen tror på me eller vet nåt om det, och att det hen då vet troligtvis är fel och 20 år efter. Den vc är inte uppdaterad på sina åsikter om man säger så. Så återigen får jag oroa mig nu, hela kvällen, när jag försökte räkna ut vad jag behöver säga för att de ska tro på mig, vilja hjälpa mig, förstå att det är bråttom, ha lust att skriva ut nåt lite oortodoxt. Jag vet flera andra med ME som får två Stilnoct om dagen sen i många år. Så det går ju. Sitta och göra uträkningar av det ena och det andra. Precis vad man behöver göra nu i postjulkoman, och särskilt nu så att de får morgondagen på sig och inte bara fredag, för det lär inte gå då.

Jag blir alldeles förtvivlad av det här tiggandet. För det första tvingas jag tigga på mina bara knän. Till dem som motarbetar mig på flera andra fronter. För det andra skulle jag kanske inte ens leva den 21 jan om jag inte skulle kunna sova tills dess, efter söndag. Och det må låta dramatiskt men det är min verklighet. 2-3 veckor tar det att bli suicidal. Och hur många månader tar det att läka det !! och att lära kroppen att sova igen och våga tro på sömnen och på min förmåga att styra nånting när det mest basala, basalare än sex och mat, inte är i min hand utan någon som kan tro att me är ju bara att vara lite trött. Jättekäckt att jag triggar upp mig nu. Jag har ju inga ångestlindrande mediciner, det har jag bara monnah till för.

Men jag tror jag vill gråta fram det nu, så kan jag kanske sova sen. Jag har ju suttit och fört bok över vart de senaste pillren har gått och det är helt normalt överallt. Lite sämre än förra motsvarande period, men jag har ju kämpat i höst med att hämta mig och då stryker sömnen också lite på foten.

Har tråkiga nyheter som inte rör mig men berör mig. Det är så synd om människorna. Hjärtat brister!

Incurvata-frågor

Monnah skrev svaren på denna lista på sin blogg, ursprunget var här.

fyra goda grejer i mitt kylskåp
♡ julskinka i tunna skivor. Bästa mackorna!
♡ risgrynsgröt 
♡ borde stå pepparkaksdeg men det har jag glömt i år!
♡ köttbullar och rödbetssallad, till andra lyxiga mackor 

fyra bra låtar att lyssna på idag
♡ Sissel -- Mitt hjerte alltid vanker
♡ Josh Groban & Brian McKnight -- Angels we have heard on high
♡ Real Group -- Glöms över sjö och stramd
♡ Bereden väg för Herran på brölig orgel 

fyra vardagliga glädjeämnen
♡ Mikael 
♡ Jesusbarnet och frid på jorden 
♡ första dagen med lite julmat (köttbullar, prinskorv, rödbetssallad, ägghalvor, gravad lax med hovmästarsås och potatismos) 
♡ Så många fina vänner

fyra maträtter jag vill laga
♡ Lasagne
♡ Spaghetti Bolognese fast med pappardelle
♡ kyckling med grönpepparsås
♡ trerätters nyårssupe

fyra bestyr jag borde göra klart
♡ Jag tror förresten inte jag ska svara på den här, för det blir bara kritik av mig själv
♡ 
♡ 

fyra ting på önskelistan
♡ blomstercheckar
♡ ville först haft en Fatboy saccosäck men de kostade flera tusen.
♡ har köpt en väska (h&m bara, har ingen stor svart shopper så Black Friday), två nagellack och två jeggins så jag känner mig nöjd på shopping
♡ inför nästa år önskar jag mig både ett soffbord och ett matbord. Eller att vi lackar om soffbordet och slipar och målar om matbordet utom benen. Egentligen vill jag köpa ny säng också.

fyra saker som inte är gott
♡ lever
♡ torrt och segt kött
♡ när bakverk eller pannkakor är för bruna 
♡ mer än de första tuggorna på vilken godispåse som helst, men särskilt Bilar

fyra drömmar jag när
♡ bli bjuden på Nobelfesten, antingen som partiledare eller som nobelpristagare i litteratur. Bägge är väl ungefär lika troliga.
♡ åka skidor
♡ åka till Italien 
♡ fyra timmars uppetid. Baka, sy, åka på ärenden. Oändliga möjligheter!

Snålheten och visheten

Jag beställer så mycket jag kan från vårt lokala apotek. Ibland köper jag receptfria saker på Apotea för att de är billigare. Tycker det är viktigt att stödja lokala apotek för annars finns bara nätapoteken kvar med ingen personal att fråga. Men det är också väldigt smidigt att få saker hem med bud.

Nu hade jag beställt tre mediciner från Apoteket med leverans dit. T ex migränsprutan som förra året skulle hämtas ut under julveckan och som tog två personer tre besök innan jag faktiskt fick hem sprutan. Som hade varit där hela tiden. Nu försökte jag beställa den lite i förväg så det inte skulle bli så i år också. Egentligen får man inte hämta ut saker förrän en viss tid har gått men jag förklarade som det var och så vitt jag vet har de skickat sprutan. De da bara att de har delat på leveransen och det gör de alltid om det är kylvara med, sol migeänsprutan. Så jag kände mig så nöjd över hur bra det hade gått. Hittills.

Hade triptaner på recept som inte gick stt hämta på Apoteket så jag beställde dem på Apotea ihop med nån deo, ansiktskräm (CeraVe är såååå bra!!!) och en ny sorts intimtvål. Det var inte värt så mycket pengar att jag skulle få det med bud men det skulle ändå levereras hem. Med PostNord. Där borde jag ha dragit öronen åt mig. Jag har så mycket dåliga erfarenheter av dem, men jag lät snålheten bedra visheten.

För visst har de levererat paketet idag, 10.58 tror jag det var, men har jag fått nåt paket? Nejdå. Och trots att jag fått både mail och sms om detta paket, vi ska leverera det, vi ska leverera det på lördag, nu har chauffören åkt, nu kommer det snart, nu är det framme!!!!! så finns ingen mailadress att svara på. Så där sitter jag och slår på nätet och hittar till slut ett telefonnummer. Hatar verkligen att ringa på telefon. Man måste vara beredd att svara på frågor som jag inte hinner tänka ut, så det tar så mycket energi. Till slut fattar jag att jag pratar med en robot och svarar på frågorna. Nej, det fanns ingen mer information att ge och kundtjänst öppnar på måndag.

Tack och lov att det inte var julklappar i paketet. Men jag vet inte hur man gör när man reklamerar en försändelse med receptbelagd medicin som nu står som expedierad hos Apoteket men som jag inte har fått.

Fast. Nu kommer jag på. Både Mikael och jag har kollat utanför dörren. Han har gått ut och kollat noggrannare än jag, men inte så långt bort som hos grannen. Men om nån annan har tagit emot paketet så skulle de väl ha gått hit med det på hela dagen. Så jag tänker att nån har snott paketet. Eller så har chauffören levererat det fel.

Men. Jag kommer ju på nåt. Det står att det ska levereras till dörren, men tänk om det ligger i brevlådan. I så fall är det ju mer än lovligt korkat, så många gånger som de har talat om att de ska lämna det utanför dörren. Men klockan är ett på natten och jag måste gå upp, ta på mig skor och jacka och kolla i brevlådan. Jag som inte kan gå upp mer än max tre gånger om dagen, och jag har redan gått upp tre gånger idag. Men jag måste kolla.

Jag ska inte låta snålheten bedra visheten nån annan gång.

Det märkliga är att jag har fått två andra försändelser levererade utanför dörren den här veckan. På nån av dem fick jag ett foto av paketet utanför dörren inklusive vår Badenstol. Så man såg verkligen att de hade levererat det till rätt ställe. Jag fick en DHL-grej en gång och då svär jag på att de bara hade sagt att de hade försökt leverera paketet för det låg ingen lapp i brevlådan eller på ytterdörren med Vi har försökt att nå dig. Så jag tror att de fuskat och bara kör det till utlämningsställe för de "vet" att privatpersoner inte är hemma utan på jobbet på dagarna. Grr.

Ja, jag måste gå upp.

TUR VAR VÄL DET! 

Ibland kan ens instinkter vara rätt.

Såååååå skönt att inte behöva jaga posten om försvunna varor.

Och gissa om jag ska lusläsa all deras kommunikation och se om det står utanför dörren eller i brevlådan. Jag vet inte om jag tycker det är hugget som stucket. Jag kollar.

Snart halv två och jag är uppe i varv. Om man gör nåt man inte orkar slungar kroppen ut adrenalin som den sen tyvärr inte kan metabolisera ordentligt, så en adrenalinrusch kan ofta vara i fyra timmar. Jag är rätt ivrig att lägga mig så jag ska ta till alla mina knep. Första blir lägga bort telefonen. Jag ska bara... Två saker, som jag måste. Men sen så blir det analog läsning. Ett tal av Neal Maxwell från 1991 som festligt nog en vän från en annan kyrkan tipsade mig om. Hon hade googlat på en viss vers i King James version och eftersom vi kanske är en av få kyrkor som fortfarande använder den, så hittade hon ett tal om precis det hon ville säga och det var från gc 1991. Festligt.

Men så härligt att det slutade på ett positivt sätt ikväll.

Känner ingen där

Okänt nummer hade ringt mig när jag sov. Utländsk landskod som jag inte kände igen.

Kongo Brazzaville säger Google.
Allvar.

Är det verkligen nån som ringer tillbaka när nån från Kongo har ringt en?

Stackars om det är några gamla som inte fattar hur en internationell landskod ser ut och att man kan slå upp det.

Bli liksom arg och ledsen på samma gång. Ingen har goda avsikter om man ringer mig från Kongo.

(För den som undrar så har Kongo +242.)

Form och funktion

Mikael och jag har inte alltid samma syn på var gränsen mellan form och funktion ska gå i mode och inredning.

Jag har svårt att svälja det som bara har funktion och ingen form. Men har faktiskt lika svårt att svälja när man helt väljer bort funktion till förmån för form.

Denna soffa är ett exempel. 


Man får inte plats att sitta. Att sitta är soffans huvudsakliga uppgift. Då hjälper det inte att färgerna är underbara.

Lite är det som att välja en fru med ögonen och inte med hjärnan. Men där har ju M gjort ett klokt val. 😂

Underbar i råd hette det på min tid

Jag gör mitt bästa för att inte glömma Christ i Christmas! Idag läste jag en så klok tanke. Jag älskar ju det där skriftstället i Jesaja 9:2,6 som nämner Kristi olika namn. Det är så poetiskt och sen hör man Händel i huvudet också vilket inte gör saken sämre.

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram. För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.



En gång när jag hade terapisamtal med Monnah frågade hon nåt där jag skulle svara nåt jag var. Minns inte bättre än så, men hon är väldigt bra på att ställa frågor som gör att man formulerar saker för sig själv och får insikter. Jag hade väldigt svårt att säga några positiva saker om mig själv. Och ännu jobbigare att behöva säga dem högt till en annan människa. Som om jag tror det om mig själv. Men jag kan ju inte vara den enda människan på jorden utan goda egenskaper. Så speciell är jag inte. Men det jag läste var av äldste Holland, min favoritapostel som var här härom veckan. Han sa att man genom att tänka på Kristi namn och därmed hans egenskaper, kan man lära känna honom och känns tilltro till hans makt och insikt och förståelse. Och därigenom kunna förstå inte bara vem han är utan också vem jag själv är, vilket han ju är heavily invested in. Han har gett sitt liv för mig. Det är mer än vad både Mikael och mina föräldrar gjort tillsammans. Jag borde lita på att han inte överdriver eller tar i när han säger att jag är värd att älskas, att jag har gudomliga egenskaper och en oändlig potential. Jag tyckte det var väldigt klokt att koppla det till Wonderful counselor och de andra vackra orden.

Så den här jultiden när många flänger för mycket, t ex jag, för att förbereda mat (inte jag) och klappar (jag), men även för att ge dem man älskar en fin högtid, för att visa omtanke för dem man bryr sig om och visa det tydligt i alla fall en gång om året. Och en del lyfter blicken ett snäpp till och försöker få till fred på jorden och bland människorna en god vilja.

Jag har tänkt att jag ska följa kyrkans adventskalender som har olika goda gärningar i luckorna. (Och en bild av Jesusbarnet på framsidan och inte tomten. Jippi!) Men kanske är den person jag behöver vara snällast mot i jul mig själv. Kanske behöver jag hela den här tiden av julefrid ägna mig åt att i handling visa att jag i ord tror att jag är värd nåt eller allt. Att jag är lika mycket förtjänt av omtanke som nån annan.

Jag har tre julkalendrar. En med Trisslotter från Mikael. En vacker kalender med kurbitsaktigt mönster och med praliner i från Ikea (pralinen i dagens lucka var förvånansvärt god, inte nån typisk ikeachoklad) och som är från mamma och pappa. Och sen kyrkans kalender med Jesusbarnet på framsidan. De innebär allt jag behöver i livet nämligen pengar (och drömmar om en fyrarummare efter vinsten), skönhet, "mat" och kärlek eftersom jag fått kalendrarna av mina föräldrar och min man. Och så höll jag på att glömma Jesusbarnet. Honom behöver jag också. Förlåt, det var ingen freudian slip, det var bara ME-hjärna.