Benen i kors???

Man har ju förstått genom åren att kungliga kvinnor inte sitter med benen i kors, eller rättare sagt de får korsa benen vid anklarna men inte vid knäna. Jag är inte riktigt säker på varför, det enda jag kan komma på är att de inte sätter armen på höften heller på kort, så att de ska se värdiga ut snarare än sexiga. Om nån har svaret får ni gärna berätta.


Meghan Markle har i alla fall fått mycket kritik för att hon satt med benen i kors på ett foto med drottningen. Och vid flera, eller rentav de flesta officiella engagemang hittills faktiskt.

De som försvarar henne visar fram foton på Kate Middleton med benen i kors, och till och med på prinsessan Diana.


Och det här är, såvitt jag minns, det enda fotot av våra kungligheter som jag har sett med benen i kors. Kanske Victoria har haft benen i kors på nån hockeymatch, men det är väldigt väldigt ovanligt att se det på officiella bilder.

Jag har sett Silvia med benen i kors men i en långklänning och vad som såg ut som Nobelprisutdelningen, som ju kan vara en lång början på en ännu längre kväll. Och hon har visst problem med ryggen och att då sitta blickstill i många timmar måste vara svårt.

Fotot nedan ser ut att vara från Riksdagens öppnande, men är inte från i år, för hårgrejen såg inte ut så i år. Tror jag.

Jag lägger ofta benen i kors till och med i sängen. För att variera ställning. Men så är jag inte kunglig heller.

Lite galen i Estelle. Och Viktoria.

Lika som bär

Lika som bär

Madeleine på polarprisfesten 2018. Klänningen går på knappa 40 000:- och är inte som jag först trodde från Erdem utan Giambattista Valli.

Den sista bilden är Aerin Lauder, sminkarvtagerska med god smak.

Jag kommer aldrig att känna igen nåt från min egen garderob på framsidan av Elle. Har inget direkt behov av det heller, men jag stänger inte helt dörren om möjligheten. Det kan ju hända att min goda fé vaknar och viftar med trollspöet och jag går ner 40 kg och får en garderob värd 4 miljoner. Eller 40. Då skulle jag ta några snygga foton och sen sälja klänningarna. Om inte den goda fén också viftar fram några festliga tillfällen att bära dem. Jag går inte ofta på kungliga dop eller bröllop eller polarprisetfesten.

Stavar man förresten fé med e eller é? Jag tror aldrig jag har skrivit det ordet förr.

Feeling blue

Känner mig slut efter Sköndal i förrgår. Fast jag blev påfylld och fick massor med bra tankar. Och så har jag sånt envist migrän, som har hållit i sig varje dag i en vecka. Har redan ätit upp månadens dos av alla starkare piller de första tre dagarna, så nu ligger jag bara och lider. Och jag har ätit vanliga värktabletter varje dag sen vädret slog om från den där rekordvarma sommaren till normalväder. Och det är rätt längesen nu, så jag är inte nöjd med mitt huvud. Men så ska jag inte heller tro att jag alltid mår som jag gör när jag precis har ansträngt mig.

Låg i sängen igår och orkade såklart inte laga middag och kände mig deppig för huvudet och efteraktivitetsmåendet. Kände att jag egentligen vill ha sammanbrottspizza. Gissa om Mikael ringer och säger att han är i centrum och vad ska han köpa med sig för middag. Så perfekt och så snällt. Men jag måste sluta få pizza cravings varje gång jag gjort nåt för annars blir jag som Pavlovs hund och ska ha pizza för att jag gått upp ur sängen :-)

Nu är det lite senare, eller mycket senare! Det var kö på pizzerian hela vägen till dörren. Så det tog ett tag att ens få beställa. Och då skulle det ta 25 min tills pizzan var klar. När det gått 40 och ingen pizza var i antågande försökte han få reda på tidsplanen. De var fem man som stod och jobbade, så det var verkligen fullt ös. Ja, men tidsangivelserna var inte riktigt verklighetsanpassade. M sa, hade jag vetat den riktiga tiden hade jag ju kunnat gå och handla under tiden. Det är ok om det tar tid, men inte ok om de säger att det ska ta en viss tid och så tar det mer än dubbelt så lång tid. Men pizzan smakade strålande!

Men temat är i alla fall att jag är Blue. Och ibland är väl det så gott som nåt annat.

Kanelbullens dag 4 okt

Jag hittar tyvärr inga bilder på kanelbullar utan pärlsocker. Men här är några bilder som i alla fall jag tycker ser utroligt läskande ut. Jag gillar ganska blekstekta saker, både när det gäller pannkakor, bröd och bullar. Nån av bilderna har en helt perfekt bulle i förgrunden, som ser så mjuk ut att det vattnar sig i munnen.

En gång smittade Mikael mig med magsjuka. Han var sjuk i en dag, jag i två. Intensivaste magsjukan jag haft nånsin. När vi hade hämtat oss så bakade Mikael kanelbullar medan jag satt på en stol i köket och tittade på. Det var en av de finaste sakerna han har gjort för mig. Det var dessutom hans idé och han har inte bakat bullar varken förr eller senare.

En jul fick jag flera påsar hembakta kanelbullar i julklapp av Jojo, och det var också hon som påminde om att det snart är kanelbullens dag.

Och som parentes kan jag väl säga att när det gäller kanelbullar så måste man också bifoga ett foto på degen, för den är en del av nöjet! Både att hantera och att skära av ändarna och käka upp. Inget bullbak utan jästrap.

Drottning Mathilde av Belgien

Får jag presentera lite av en doldis bland kungligheter, Mathilde, drottning av Belgien och gift med kung Philippe. Inte sådär modelltjusig som en del andra kungligheter, men med normala mått mätt en grymt stilig kvinna! Hon har en ganska färgstark profil modemössigt, men inte fullt så flambojant som sin granndrottning Maxima. Den vita klännkngen sist bland bilderna på bara Mathilde är från Nathan, en designer som Maxima också ofta bär. Men vem är hon?

Den första belgiska drottningen som är född i Belgien. Man har ju importerat både kungar och drottningar i Europa i många hundra år, och det är väl därför vi i Sverige har en brunhårig, brunögd blivande drottning. De franska generna. Jag ser ju också ut så (ja, i teorin i alla fall har jag också brunt hår och bruna ögon) men i mitt fall är det nog morfars jämtska gener. Eller nån atrapp höll jag på att säga, mutation menar jag, för hade vi mörkbruna ögon i vår egen svenska genpool? Jag kommer helt bort från ämnet.

Hon föddes med en titel, motsvarigheten till Lady, och som kallas jonkvrouw. Den manliga motsvarigheten är jonkheer (junker) eller på franska Écuyer (vilket på engelska blir Esquire). Jag har läst en artkkel på Wikipedia om titeln Jungfru, men blev bara lite klokare. Tydligen är titeln ett tecken på att man är nobility, men att själva titeln som greve eller så bara går till den äldsta sonen och de andra får andra titlar. Hennes efternamn som ogift låter som om hon är adlig, med två af: Jonkvrouw Mathilde d'Udekem d'Acoz. Hon föddes 20 januari 1973. Hon är 1,75 lång. Hon utbildade sig till logoped och hade en egen klinik i några år. Sen tog hon en magisterexamen i psykologi. Hon talar fyra språk flytande: franska, flamländska, engelska och italienska. Hennes mamma är polsk men har inte lärt barnen polska. Mathilde är äldst av fem barn och hennes syskon är grevar och baronessor. Jag begriper inte riktigt vad det är.

Paret träffades när de spelade tennis och förlovade sig i september tre år senare och gifte sig 4 dec samma år, 1999.


De blev kung och drottning i juli 2013 när kungen abdikerade. Nederländernas drottning har på liknade sätt abdikerat, även Spaniens, men det råder olika uppfattning om huruvida man gör världen en tjänst genom att sitta kvar på sin post tills man dör. Storbritannien och Nordens länder har ju en stark pliktkänsla, medan länderna mer söderut ser det som att plikten bäst blir tillfredsställd om en yngre och mer aktiv och mindre senil kung och drottning får regera landet.

Detta tror jag är förlovningskortet. Vilket i så fall är intressant, för hon har ingen flådig klänning på sig.
Det här måste vara ett av mina favoritfoton. De ser ju så förfärligt trevliga ut! En kung måste inte se stel ut. En personlig blick tror jag bara är en fördel.
Damen har riktiga spiror!

De har fyra barn: Elisabeth, Gabriel, Emmanuel och Eléonore.

Princessan Elisabeth, det äldsta barnet, är först i tronföljden efter en förändring i belgiska successionsordningen 1991 och där det äldsta barnet ärver tronen oavsett kön. Så verkar det vara nuförtiden i de flesta demokratiska länder, även om just ordet demokratisk kanske inte är helt lämpligt när man talar om att bli född till tronen.

Jag ville alltid ha många barn, fem var min dröm, så jag blir knäsvag av de fina familjeporträtten.