Skratta åt sig själv

Såg nyss en sån vansinnigt komisk video av en tjej som höll på att göra färdigt sitt hår med en förförisk curtain bang till det långa, vågiga. Men papiljotterna hade varit för små. 

Man ska inte skratta skadeglatt åt andra men hon tyckte ju själv att det var roligt så då är det bara att köra. 

Höstnaglar

Jag älskar nya årstider! När en går över i en annan blir jag så tagen och så sugen. Nu vill jag hänga undan mina sommarkläder bums och klä mig i angora och rutiga byxor och ha mörkvinröda nagellack. Eller vad säger ni om dessa? Jag blir så lycklig av nagellack!

Och faktiskt var jag först med gröna naglar en gång i tiden. Jag gick på universitetet och minns hur jag var ensam om det. Och även olika färger på olika lika naglar var jag först med. Det känns verkligen fjärran från den jag är idag att vara först med nåt. Det var bara häromdagen som det klickade att folk har mycket vinrött på sig i tv, det är visst en het färg i höst. Vilket gläder mig för jag älskar vinrött! 

Gillar kort

Jag börjar förlika mig med att jag har kort hår. Jag orkar inte hantera det när det är längre, inte ens en halv decimeter längre. Så man får göra det bästa av det. 

Samma som att jag är tjock och måste göra det bästa av det. 

Men nåt jag inte behöver förlika mig med utan tycker det är bäst är korta naglar. Långa fejknaglar är läskigt. Ohygieniskt, fult. Nej, det är bara inte min smak, man ska inte kalla nåt för fult. Eller det kanske jag får. På min egen blogg. 

Men alltså, det här blir jag så lycklig av!

Gör om mig, fota med proffssmink osv

Jag antar att det där programmet typ Gokväll fortfarande har ett segment som heter Gör om mig. Idén börjar bli lite gammal nu men jag tycker det är väldigt sympatiskt. Och fullkomligt älskade när brittiske Gok Wan gjorde om folk för de blev verkligen sjukt snygga. (Jag hatar att jag säger sjukt snygg för det låter inte värdigt en medelålders kvinna. Men så är det bara.)

Kommer också ihåg hur folk hade som profilbilder för typ tio år sen ett studio foto där de blivit stajlade av proffs och fotograferades som en upplevelse. Folks poser var likadana. Men många blev rätt snygga där också. 

Såg för bara ett par månader sen att nåt ställe gjorde reklam för att nån skulle sminka och eventuellt stajla håret och så skulle man sen fotas. Det stod Har du vad som krävs, och det har jag väl om jag har en femhundring, för det är allt som krävs. Eller vad det nu kostar. Man får typ ett foto med sig och kan köps fler om de blir bra. Nån frågade hur mycket betalt man fick som fotomodell via dem... I den tråden satte I alla fall massvis med folk in sina såna där studiokort från för tio år sen och på ca 80% så tyckte de kanske att de såg snyggare ut än vanligt men jag hade bedömt det som slöseri med pengar. Väldigt underliga miner. Som att en fotograf säger till nån hur de ska posera men eftersom personen inte är fotomodell vet de inte hur de ska röra för att göra posen verklig och normal. 

Men jag är som alla andra sugen på att en dag bli så snygg jag bara kan. En kompis blev det på sitt bröllop. Stans bästa frisörer osv. Men då ser man kanske ut som nån man aldrig förr eller senare ens kommer att likna.

Så här ska det ju bli om man är med i gör om mig och blir fotad. 

Där sprack logiken

En överentusiastisk amerikansk tjej som heter Shea Whitney gör videor om hur man blir snyggare, typ vilka kläder som är omoderna osv. Hon gick nu igenom tio skönhetsprodukter som man ska undvika, där en var deodorant med aluminium och vad man kan använda istället. Det vet jag ju lär ska vara farligt. Men jag vet inte om det är sant eller att det faktiskt är så små mängder och som inte ackumuleras i kroppen som folk säger.

Vid ett tillfälle sa hon att vad det nu var kunde innehålla kamfer, och menade att det ju är så dåligt. 

Jag var faktiskt tvungen att googla på kamfer, för i mitt sinne så är det typ gammaldags liniment. "Kamfer och lavendel", sjunger Kristina från Duvemåla, "det luktar hemma". Men kamfer är förbjudet i USA. Numera finns det främst i typ tigerbalsam. Så nej, det var inte så farligt som hon trodde. Men man kan döda nån med 4g. 4g Alvedon kan man äta per dygn. Så ok, det är väl inte nyttigt.

Men sen kom det fullständigt dödande slaget.

Hon sa nämligen att våra naglar inte alls är döda utan de lever. "Det är därför det gör så ont när man river sig i naveln."

FAKTA! Naglarna går utmärkt att klippa och det skadar ingen känsel och folk hsr klippt naglarna i tusentals år. Nej, det gör inte ont att klippa av naglarna. De lever inte.

Och vad som gör ont om man river i en nagel är inte att nageln går av, i och med att huden som nageln sitter ihop med har känsel och lever. Innanför den där vita kanten på naglarna sitter ju nageln ihop med huden och river man in dit är det huden som gör ont. 

Detta låter fullkomligt självklart för mig. Så självklart att jag undrar om jag har lika mycket fel som hon?

Nej, läs själva på Wikipedia. Naglar är döda celler.

Det här är dock ett väldigt levande uttryck för mig. Önskar verkligen jag hade kapacitet att måla naglarna. Just denna är Bahama Mama från Essie. En absolut favorit färg. Men den är lite tunn och behöver målas flera gånger, sånt har jag inte tålamod för. Orkar inte sitta upp för att ett lager ska torka. Men man kan beundra det ändå!

Det var nog inte sant

Jag kommer ihåg hur Johan sa en gång till mig att jag inte hade snygga knän. Jag trodde på det. Men sen tänkte jag att om jag inte har nåt emot mina knän, varför ska jag välja att tro på hans åsikt snarare än min egen?

Så nu tycker jag att mina knän visserligen är en aning kobenta, eller man ser att benen är kobenta på t ex knäna. Men annars har jag betydligt värre problem med andra kroppsdelar.

Till exempel tycker jag att mina bröst är för hängiga. Jag har lärt mig nån gång att de ska sitta mitt emellan axeln och midjan. Och med tanke på, dessutom, att min midja sitter ovanligt högt upp, så har jag inte mycket utrymme för de här melonerna.

Men så hittade jag en bild på en ung drottning Silvia. Hennes bröst sitter inte mit

t emellan midjan och axeln, inte! Och de ser inte hängiga ut heller, det ser bara ut som om hon har ovanligt kort mellan undersidan av brösten till midjan. En del har ju superlångt avstånd där, simmare t ex.

Så jag inser att det där jag "lärde" mig om var brösten ska sitta inte är en absolut sanning. Mikael säger också att det ju inte är fysiskt möjligt att stora/tunga bröst som mina inte börjar hänga med åren. Så jag ser ut precis som naturen avsåg mig. Jag säger inget om det andra, men eftersom jag är tjock för att jag är sjuk och tar mediciner, så är det väl också den allmänna konkursen som får bära det där med vad naturen avsåg. Gilla läget bsra. Varför ska man sträva att hitta fel på sig själv enligt en mall som nån annan har bestämt? Som inte ens är sann?

Jag tränar mig så mycket på att välja vilka sanningar jag ska tro på.

Och den som blir upprörd över att jag säger nåt negativt om drottningen har förstått mig fel. Jag har bara gott att säga om den här alldeles ljuvliga bilden av henne.

Skönhetsångest

Hade skönhetsångest, sa jag till min man igår. Han fyller 60 om en vecka och är rätt tränad i vad man ska svara kvinnor på såna frågor: Har du ångest för att du är för vacker? Nej, sa jag, jag är för fet (har dessutom gått upp i vikt av att jag åt bröd hela december samt nästan hela årets ranson av godis och vetebröd, plus att jag har dosökat en medicin jag går upp i vikt av) och har inga kläder jag känner mig snygg i, och dessutom har jag klippt mig iförrgår och vet inte om jag är jättemissnöjd med klippningen eller bara är så grymt ovan, klippte ca 5 cm och jag hade bara precis så det nuddade axlarna). Och idag skulle vi fira Mikaels dotter som fyller 30. Och då är det inte kul att känna sig fet, ful i håret och inte snygg i sina kläder inför massa ungdomar med små smala perfekta figurer, till och med de nyblivna mammorna.

Apropå mammor träffade jag min kusins barnbarn som var där för att fira Jojo. Nej, min kusins barn var dänmed sin bebis för att fira Jojo. Festligt. Hennes bebis satt nöjt hos mig tills Andrea bad att få ta ett kort på mig och lilla A till sin mamma, min kusin, men just då började hon kinka sig. Hoppas det blev nöt bra som jag också kan få!

Det andra bebisbarnet på festen, vår egen Emmi, började först gråta när hon såg mig, sen hade Jonte haft henne (nöjd) ett tag men till slut stod jag inte ut och tog henne i famnen och då bröt hon ut i JAG VILL HA MIN MAMMA-gråt. Så min framgång som morsgestalt var ikväll sådär lagom. Men har man inga barn utan bara de tre yngre syskonen som man fick fostra så mycket man hade lust, häääääää, så blir man ingen specialist. Men jag bytte blöjor från 11 års ålder och blev även lämnad ensam korta stunder med en sovande bebis när jag var 8. Jag var ju ansvarsfull så det räckte för hela banaskaran.

Men det var ju skönhetsångest det handlade om. Min man är visserligen vältränad i komplimanger, men han är ändå man, så han löste problemet med några kvicka svar: Men de förväntar sig att du ska se ut som en tant (jag är 49 och har bonusbarnbarn, så jo, visserligen, så allt mindre än det är en fördel för dig. Hmmm... Dessutom -- och jag tycker du väljer dina kläder jättebra -- så är du ändå inte en stilförebild för ett gäng 30-åringar. (Som är smala, tjänar pengar och orkar gå i affärer, bara där är jag ju en kilometer efter. Ser aldrig ens folk och har ingen som helst aning om vilka kläder som är moderna för jag ser bara vårdpersonal och kungligheter på Pinterest.) Mmm. Och de kommer att vara glada om du bara kan komma. Ja, det har du rätt i. Så mysbyxor då? 😁 Fick underbara gammalrosa fleecebyxor i julklapp med tillhörande tofflor med rosetter. Nä. Och jag kommer ju inte orka vara jättemed. Men jag fick några väldigt handfasta "råd" som hjälpte mig i säkert fem timmar tills jag återigen börjar tänka på kläderna och ser mig i spegeln. Nackdelen med me, man kan inte ens ha den frisyr man har lust med för det tar för lång tid för hemtjänsten att föna torrt mitt hår och ska jag göra det själv nån gång tar orken slut mitt i sminkningen. Och så har jag fått eksem, eller psoriasis är det väl, av sömnbrist och stress, eller för att jag låtit bli att smörja fläckarna 2 ggr dagligen för att jag varit så dålig i några dagar och bara orkat äta. Eller så har jag ätit nåt jag reagerar direkt på för jag är så kass. Två päron kan vara boven. Och ska man vara fet, ful klippt, inte känna sig bekväm i några kläder och dessutom ha utslag i ansiktet, nej, då är jag inte nöjd. Och sen måste jag hämta mig för nästa vecka fyller mannen 60. Stressad?????? Nästa vecka blir nog dock enklare för då ska vi bara ut och äta med barn och respektive. Men fy. Ibland drömmer jag om burka, inte för att det är nåt särskilt välsmakande skämt. Eller att gå ner 50kg, då skulle jag inte bry mig om jag hade en bad hair day. Skit, skit, skit, det blir nog den auberginefärgade klänningen. Med bred midja...

P.S. Jag tog den auberginefärgade klänningen med omlottrynk, drog på mina strumpbyxor med högst midja (=världens bäste fleskepress), örhängen från Amstel diamonds, mitt favoritarmband nr 1 som Mikael har köpt och nr 2 som jag har köpt, mitt favorithalsband nr 1 som Mikael hade köpt och örhängena har jag också köpt själv, de är bara gjorda av Amstel och är inga diamanter. Nagellack hade jag sen igår och frisyren blev jättefin inne i badrummet men raknar ju så löjligt efter 5 minuter. Men när jag höll på med allt skönhetspysslande så tittade jag inte bedömande på mig i spegeln utan bara rent faktiskt, som blev ögonskugga jämn osv.

Och då fick jag en fantastisk insikt! Om man sminkar sig, fixar håret, tar nagellack och fullsmockat med juveler så känner man sig görsnygg! Om man tittar sig i spegeln ser man valkar och dubbelhakor och sånt man inte gillar. Vi är som targeted missilles när det gäller att hitta fel på oss själva. Så mitt råd är Känn efter hur snygg du är, titta inte i spegeln. Den säger inte hur snygg du är, bara att du har spenat mellan tänderna och annat som är fel. För när du känner efter (och håret i alla fall är tvättat) så känner du en känsla inifrån som säger att du är grym på alla möjliga vis och särskilt snygg också! Så jag ska aldrig lyssna på spegeln mer utan bara på min inre röst. Hon står lite hysteriskt och skriker att jag borde bli fotomodell, den nippran!? Men det finns faktiskt feta modeller, eller plus size. Jag tror jag är very very plus och den marknaden är nog inte jättestor. Men jag kan starta en YouTube-kanal där a very fat girl, jag menade middlaged lady, dresses her best. Man blir visst jätterik på att ha YouTube-kanal. Synd bara att jag inte riktigt vet vad det är. Vi fixar det imorgon, då är det jobbsökardag.

Lyssna på ditt hjärta, så får du veta hur enormt vacker och underbar du är!!!