31 oktober
Dog person or a cat person?
Hund! Jag vill ha nån som är lojal och blir glad att se mig, inte nån furry diktator.
30 oktober
One thing you say you think but you really don't
Nån gång har jag nog sagt att det är trevligt att träffas när det inte var det.
Men generellt hoppas jag att jag menar det jag säger och tvärtom.
29 oktober
Your best quality
Å vad svårt. Jag är så van att kritisera mig själv. Och inte alls van vid att bara liksom skryta ohämmat.
Okej, men jag är smart, det känns dock som en prestation och inte nåt jag har gjort för att förtjäna det. Det är lika opersonligt som "lång".
Jag har ganska bra tålamod. Det är jag inte född med så det är hårt arbete och en del "bara hänga med och ha bra attityd" som ligger bakom. Men jag är inte "framme", min innersta och ocensurerade känsla är oftast att inte vilja vänta. Men jag kan hejda mig.
Sen är jag rolig ibland. Det uppskattar jag väldigt mycket. Orkar inte vara lika rolig längre när jag är trött fysiskt och kognitivt, men jag blir fortfarande så glad när jag kan säga nåt kul. Jag känner att när nån är rolig så förbättrar de ens liv till ingen kostnad för mig själv. Så det är stort.
Såg en kille som sa till en komiker att han fyllde 15 bonusår. Han hade mått dåligt som 15-åring och planerat att ta livet av sig. Men började kolla på Youtube-klipp med Jimmy Carr och skrattade, och skrattade mer, och bestämde dig till slut för att leva.
Jag är också omtänksam.
Men alltså, härom veckan var det ju en polisbil, eller tre, utanför oss och som hade tagit en kvinna och hennes bil. Jag trodde de kom och hämtade Mikael för han gick ut ur dörren rakt fram till poliserna och inte till bilen som var åt andra hållet. Men han skulle byta batteri på mc:n som stod där polisen var.
Det tog ett tag men jag vet inte hur enkelt det är att byta batteri i en mc. Men när han kom tillbaka hade han varit på promenad med en hund. Kvinnan som polisen hade hade nämligen en hund, men hon fick inte lämna pollisen så Mikael erbjöd sig att gå och kissa hunden. Jag vet inte om jag redan sagt det här, men maken med drag av asperger är jättebra på att vara omtänksam.
Och det är ju fel och helt mot själva tanken med frågan, men ibland är Mikael det bästa med mig.
November
November är lite som måndag. Folk blir lätt deppiga av den. Monnah, som är både god vän och föredöme, har en tacksamhetsdrive varje november. Jag hoppade absolut på det där tacksamhetsdagbokståget för ett per decennier sen (?!?!?) och fick härliga effekter av att leta positiva saker i mitt liv. Numera kallar man dem ofta glimmers. Den enda jag verkligen kommer ihåg var Att den stora finnen på ryggen inte sitter på näsan. Men jag minns förändringen hos mig själv när jag först bara tänkte Det här kan jag vara tacksam för ikväll, till att jag medvetet började leta efter nåt att vara tacksam för och efter hand nästan började driva fram det själv.
Så jag tänker ha ett tacksamhetstema i november. Vissa dagar är det bara skönt att vara tacksam, andra är det lite konfrontativt. Men det är nog då man behöver det som bäst.
Idag hade jag kunnat skriva Att vattenflaskan läckte bredvid där jag låg i sängen så att jag kan ligga kvar.
28 oktober
One thing you wish you could do
Vakna utvilad. Tänk vilket liv man kunde ha då. Skulle kanske orka baka nåt eller laga mat, måla naglarna, inte se så sjaskig ut utan duscha, fixa håret, slänga på lite vardagssmink. Göra nåt kreativt som ett kort eller sy nåt, lyssna på musik, ringa en kompis. Åka och hälsa på barnbarn och syskonbarn. Kanske köpa lösgodis på Ica supermarket som har allt godis jag vill ha. Kanske åka in till stan och äta på restaurang. Åka till pressbyrån och köpa nåt nybakat och en tidning eller två. Det kanske finns jultidningar ute nu!
Fast jag skulle ju fortfarande ha ME även om jag vaknade utvilad. Så jag skulle inte bli normal. Men det skulle bli en sån fantastiskt stor förbättring att jag inte skulle ha nåt att klaga på. Om jag skulle få en timme eller två så är det som en dröm.
27 oktober
The best restaurant in your town
Haha, det har jag ingen som helst aning om. Verkligen ingen aning alls. Har varit på försvinnande få restauranger i Stockholm. Kanske 15. Inte lunch varje dag och numera knappt aldrig en dejt i stan heller. Jag antar att vi har 1-2 Michelinrestauranger här men det gissar jag bara.
Jag vet att vår pizzeria här i Vh inte räknas som den bästa i Vh men det håller jag inte med om.
Och det fanns en restaurang förut här i Vh och där vi köpte mat på min 50-årsdag, som var en riktigt riktigt bra restaurang. Det var som att nån som jobbat på fin restaurang i stan drev den, och så var det väl. Jason's corner hette den tror jag, men sen stängde de för reparation, men det trodde jag inte på, och sen öppnade de aldrig igen. Det finns inte sånt underlag här i Vh och folk åker knappast ännu längre ut från stan för att äta.
Om nån vill säga en bra restaurang i Stockholm, gör gärna det.
Jag har förresten fått vansinniga mängder reklam på fb för olika julbord. Fem om dagen, minst.
Världens fem bästa allting
Världens fem godaste smaker
1. Fläder
2. Choklad
3. Solmogen jordgubbe
4. En överraskningsflaska med kall trocadero zero en kokhet sommardag i september
5. Ljust, hembakat mjukt bröd
Världens fem godaste lukter
1. Nyklippt gräs
1. Sommarregn
3. Nybakade bullar
4. Trä som nån sågar i eller filar på
5. Mikaels nacke
6. När jag är nyduschad (rosa tvål med magnolia från Barnängen och citrusdoftande bodylotion från Biotherm. Då är jag den godaste lukten.)
Världens fem härligaste texturer
1. Att klämma på bebislår och pussa bebiskinder
2. Barnkramar. De är bättre än vuxna för de är så oförställda även om jag gärna kramar vuxna också.
3. Riktigt lent trä, helst när man själv varit inblandad. Vilket påminner mig om att soffbordet behöver slipas om. Det var kanske 18 år sen sist.
4. Riktigt finkornig, varm, vit sand som på paradisbilder.
5. Sammet.
Världens fem vackraste syner
1. Platser jag känner igen i Göteborg, spårvagn och sånt
2. En fin siffra på vågen (lång time no see.)
3. Sån natur det är här. Böljande fält med nåt stenblock som sticker upp eller en dunge träd. Jag är ju uppvuxen i Kungsbacka som är vid havet men jag gillar ärligt talat inte det västkustska havet så mycket och landskapet blir så platt. En och en halv timme inåt landet är det såna där böljande kullar igen som vi har och har man riktig tur kan man se hästar också och får.
4. Pioner, mörkcerise nejlikor, en fet bukett, en hortensia, levande blommor i fönstret.
5. Nya lakan eller såna man inte tröttnat på än.
(fast bilden blir kass trots att jag har blixt, och nu vred den på sig också. Men whatever. Dessa har vi bara haft på sen min födelsedag och dem är jag verkligen inte trött på.)
6. Eller nästan vad som helst faktiskt på Pinterest, som jag har pinnat själv
Världens fem bästa ljud
1. Knarret under fötterna i snön
2. När Mikael säger mitt namn eller en komplimang eller tack
3. Toto
4. Barnskratt
5. Redig skönsång, hörde en dubbelkvartett göra En vänlig grönska igår och då loopade jag om den säkert fyra gånger.
6. Måste lägga till göteborgska också. Det var Dobidoo igår kväll och det är så skönt för öronen.
7. Bönen som läses över nattvarden i min kyrka. De orden alltså. Jag har hört dem miljontals gånger antar jag men de har sån trygghet med sig, sån fokus, sån tacksamhet, sån inbjudan att känna vördnad och tänka på Jesus.
26 oktober
What have you learned today
Inte mycket faktiskt. Har haft migrän i tre dagar så har inte tänkt särskilt mycket. På nånting alls.
Och det är ju ok på sitt sätt. Man måste inte alltid utvecklas, förfinas, vinna, växa. Ibland är det bara en minut åt gången. En maskin tvätt åt gången. Ännu en måltid åt gången. Ännu en plikt.
Det låter mer deprimerat än jag menar. Egentligen tycker jag att även de vanliga dagarna är livet, såklart. Det är snarare 1000 vanliga dagar som avgör vem jag är än tre speciella. Man kan alltid skärpa till sig. Men om man är snäll i tonen mot den man har bredvid sig även när man sovit för lite så är det tecken på äkta storhet. Vanligt är äkta.
Jag tänker på de kungliga som jag gillar att se på bilder av. Dem ser man ju i princip bara bilder av när de är professionellt och extremt dyrbart uppstylade. Men ibland ser man nån vanlig bild på Victoria och då ser hon liksom lika vacker ut, för att vardag också är vackert.
Se, jag hade lärt mig nåt i alla fall.
25 oktober
A simple pleasure
Skogaholmslimpa med hushållsost och gurka och med varm o'boy. Straight to heaven.
Åt det ikväll och jag blev enormt lycklig. Det är rätt orättvist för mamma bakade ofta bröd när vi var barn så jag tyckte köpebröd var lyxigare. Limpmacka är bara bäst.
Men jag har också vuxit upp smakmässigt och tycker mammas frallor med stuns i är världens godaste. Dem har jag bara Bregott på. Att förstöra smaken med korv är helgerån. Jag kan tänka mig att ha mild ost på om man äter det till soppa.
Om ni undrar vilka ostar som är nog milda så har Mikael lärt sig det. Hushållsost, Gouda och Edamer. Ibland köper han Herrgård och det går väl an i undantagsfall men mackorna blir inte rätt. Rob har också lärt mig att Gouda uttalas schaoda.
Och barndomen smakar Skogaholm med hushållsost. Helst gurka på men paprika går också bra. Röd paprika har massvis med c-vitamin. C-vitamin hjälper upptaget av järn så jag försöker fläska på med paprika. Tror gurka innehåller mest vatten, men det är gurka som är det riktiga.
Det här är inte min bild, men gurkan saknas. Och de har haft sjösjuka när de la på ostskivorna. Men annars så är ju nedanstående fralla mer estetiskt tilltalande.
Haha, tänk er en fransman med gurka på sin baguette med Brie.
Det får bli dagens skratt.
24 oktober
The best part of a rainy day
När man får vara inne och inte behöver gå ut i rusket.
Men det är mysigt att höra regnet smattra på fönsterblecket. Dricka varm choklad och äta ostmacka. Tända ljus. Krypa ner under en filt som är lika mjuk som en kanins rygg.
Som barn var man besatt av att hoppa i pölar.
Mitt bästa regn i livet var i Karibien. Det var varmt som en dusch och det gick inte att låta bli att springa omkring i det i baddräkt och få endorfiner.
23 oktober
Three good thoughts
1. Du är en viktig, unik person med särskilda gåvor för att göra skillnad i världen på ett sätt som bara du kan. Du har med dig ditt arv när du föddes, du behöver aldrig bevisa ditt värde. Det är redan oändligt. Som kristen säger jag att om den enda människan på jorden som behövde Jesus var jag, så skulle han ändå göra vad han gjorde, för mig.
2. Tro inte på allt du tänker. Tro särskilt inte på vad du tänker när du är ledsen, ensam, har ångest. Då förstorar du upp problemet, förstorar upp hur viktigt det du gör är, samt förstorar risken för att dina ansträngningar inte ska lyckas. Det är inte rätt matematik i den situationen. Du har långt bättre chanser än du tror just då.
3. Tala med nån. Inte nödvändkgrvks bara om dina problem, om du inte behöver det, utan om allt möjligt. Om du tänker nåt bra om nån, säg det. Det kan betyda jättemycket för dem. Jag tackade en organist i kyrkan för en sak och jag vet själv hur otacksamt det kan vara att vara organist. Alla bara förväntar sig att orgeln ska spelas på, och när nån håller tal är det en stor grej och folk får kompöila ger och tack, men organisten gör en stor grej varje söndag. Så jag tackade henne för en sak. Och jag kände mig så glad och stolt över att jag hade sagt det goda jag tänkte. Man mår bra själv när man gör nån annan glad! Och även om det varken är samtal om problem eller om komplimanger så är människan ett flockdjur. Vi är gjorda för att ha varandra. Så även om du inte behöver nåt, tala med nån. Det kanske är de som behöver nåt.
22 oktober
One thing not to worry about
"Hur ska man göra för att inte dö?" Ingen människa behöver oroa sig för det. Det enda som är riktigt säkert på hela jordklotet är att Människorna. Kommer. Att. Dö. En efter en, eller tusen på ett bräde om det är en bomb inblandad, och på vissa platser är det ju det var och varannan dag. Folk kommer tyvärr också svälta ihjäl och dö av hemska sjukdomar. Men de flesta dör inte under förfärliga plågor så det är ingen fara, generellt.
Jag är inte rädd för döden. Jag tror det kommer att bli livets mest spännande resa! Och jag längtar efter att träffa mormor, morfar, farfar, farmor, kusin Madlen och Rob! Det kommer nog märkas var han är för där blir folk prankade. Är intresserad av att möta Mikaels pappa också. Och en vän, Carla, som precis gick i pension och hennes bror började bygga en utbyggnad på sitt hus åt henne. Så fick hon nåt fel på sköldkörteln och sen var det nåt dåligt och då skickade Ellen och jag blommor, men innan de kom fram hade hon redan dött. Från levande och frisk till död på typ en månad. Helt chockerande. Vi reste ihop en gång. SLC några veckor i december. Ljuvligt.
Men jag hade velat göra den resan med Mikael. Det är som att åka på Liseberg ensam. Visst är det roligt men roligare att dela upplevelsen. Men som sagt, jag tror man blir väl mottagen och inte känner sig ensam även om man lämnar nån efter sig. Jag tror helt enkelt inte att döden är plågsam, eller som ett straff. Jag tror det är som att komma hem efter en lång resa. Solbränd och med massvis med foton och minnen, men mätt av upplevelsen och Borta bra men hemma bäst.
21 oktober
A way to relax
Många skulle säga träna, ta en tur i skogen eller hålla på med en hobby. Sånt funkar inte med ME.
Men jag har ett annat förslag, som kan låta för lätt för att göra skillnad. Men det är det inte.
Andas.
Andas medvetet, utan att göra nånting annat än notera andningen, hur luften går in i lungorna, hur magen och bröstet reser sig. Hur det inte finns nånting i världen förutom du och luften i dig.
När jag behöver exra hjälp att lugna mig eller släppa jobbiga tankar räknar jag dessutom. Andas in på tre, håll andan i två, andas ut på fyra. Då har man också effektivt satt koppel på tankarna för man är redan upptagen med att räkna och kan inte tänka ångesttankar också.
En del var svårt med att andas hela. Ägwm ner i magen. Den som har lärt sig sjunga vet hur viktigt det är med magatöd, inte bara att sjunga frå. Lungorna. Jag bsr ett trick för hur man gör. När man ligger ner andas man med magen automatiskt. Så om man känner efter hur man gör när man ligger ner så kan man ta med sig den andningen när man sitter Elmer står. För när man andas på riktigt så ska man inte fylla lungorna med luft, man ska få hela magen att resa sig. Alltså, man andas ju inte ner luft i magen, men magen ska resa sig och göra plats för att lungorna ska ta in allt vad de kan. Ni fattar.
Jag har råkat ta bort tre dagars blogginlägg så får skriva det här igen ur minnet och nu har jag tagit sömnpiller och då har jag egentligen förbud mot att skriva blogginlägg för att jag skriver knäppt utan att märka det. Men det var bara tio minuter sen jag tog dem så jag hoppas jag hinner innan de sätter in. Det kan ni bedöma. 😂
En som var specialist på att andas var Björn Natthiko Lindeblad. Läs gärna hans bok från 2020 Jag kan ha fel. Väl värd tiden. Fick riktiga aha-upplevelser, särskilt på ett kapitel.
20 oktober
What really matters
De sjuke har tusen önskningar, den friske bara en.
Men det är inte riktigt sant. Jag känner att det faktiskt inte är hälsan som är viktigast i mitt liv utan mina relationer. Främst till Mikael men också till resten av familjen.
När någon man älskar har det svårt, eller inte ens svårt utan bara har behov, så är det ett privilegium att kunna göra nåt för dem. Så jag skulle säga att det är vad som är viktigt på riktigt.
19 oktober
What are you waiting for?
Godot kanske. Bättre tider. Eller Om du väntar på nån som gått behöver du inte vänta längre.
Jag tror många väntar på att det som är nu ska gå över och man ska nå en ny fas i livet som man är säker på kommer vara lättare att hantera. På ett sätt har livet blivit lättare att hantera med åldern och visheten. Jag sa till Mikael härom dagen att jag lärde mig som tonåring att man börjar nerifrån och upp när man växer, eller utifrån och in. Så att fötterna växer först och bålen sist. Jag led så förfärligt av att ha stora fötter som tonåring. Men nu är det ju ett rätt så litet problem. Men som tonåring har man ju inget svårare lidande att jämföra med.
Så om man väntar på att barnen ska bli äldre så kommer de bli det. Och då kommer man att sakna dem som små.
-------
Egentligen vet jag fuller väl att frågan betyder Vad är det som håller dig tillbaka från att göra det du drömmer om? Och det svaret är lätt men enormt svårt att göra nåt åt, Hälsan. Jag kan inte skriva två rader på en bok per dag, jag kan inte hålla det i huvudet. Men jag har börjat blogga igen, för att jag vill ha kontakt med den delen av mig som är en skrivande Anja.
18 oktober
One thing to do today
Jag ska göra kalender, och har gjort i flera dagar nu, där rabatten går ut på söndag. Gör varje år en egen kalender med mina foton/bilder, med allas födelsedagar iskrivna och som jag har på väggen och kan se översiktligt lättare än på telefonen.
När min bror hade cancer bestämde jag mig för att aldrig ha foton på kalendern, foton av barnbarn och syskonbarn osv. Jag skulle inte kunna se hans barn på foto om han precis hade dött. Nu var det inte en dödlig cancer men jag har aldrig gått tillbaka till foton av människor. För känsligt. Så jag har konst, blommor, resmål, bilder från Göteborg, jul och påsk osv. Sånt som gör mig glad att se. I juli nästa år blir det en närbild på en hembakad fralla. Det är alltid jätteroligt att göra dem. Det finns ju ingen brist på inspirerande bilder i världen precis. De där kalendrarna är alla mina favoritsaker. Varenda år blir den med ännu fler saker jag gillar. Ett requiem i bilder. Nä, den tog snett.
Och så ska jag till vc och ta prover, fast en sköterska från hemsjukvården var här i dag. Men på en timme fick han bara två rör och några spridda droppar. Jag ser ut som att jag har spetälska eller nåt. Sex blåmärken. Det kom bara blod ur två egentligen men det hindrar aldrig att det blir fula blåmärken efteråt. Han sa samma som andra sagt: Jag ser dem ju (ådrorna) men ändå kommer inget. Jag kan meddela att första sticket var nära armvecket och där kom det blod. Fast efter två rör slutade det rinna. Det gjorde inte så ont. Men när de börjar pröva på andra ställen så är det inte alltid så skönt. Han var så söt och frågade ofta Gör det ont? Ibland gjorde det inte alls ont när han frågade, ibland grimaserade jag. Vid nåt tillfälle kom han åt en nerv tror jag för då flög jag upp en decimeter i stolen. När de sticker nästan på knogen och rotar omkring inuti efter var blodådern är, det är inte trevligt kan jag säga. Och så har det gått nästan en timme av likadant grävande. Man tror ju att det ska ta fem minuter. Men nejdå. Och givetvis fick jag lite inflammation i ryggen för att jag suttit snett. Denna kropp. Sån drama queen. Don efter person kanske.
Men vi har sextonårig förlovningsdag imorgon! Jag har önskat mig flädercider och så ska vi nog köpa hem mat.
17 oktober
A minor roadblock in your life
Jag förstår knappt frågan. Vad är ett minor roadblock i mitt liv, jag tycker bara att jag har boulders. Dagens glosa.
Småproblem?
Jag vet inte ens några. Har bara stora problem eller inga alls.
Om man inte delar upp dem och nämner just en sak som inte är så farlig, som att jag ofta får ligga och hålla mig för jag orkar inte gå upp en gång ur soffan bara för att kissa utan behöver göra flera saker när jag väl är uppe, som ta mediciner, äta osv. Det är väl ett litet problem. Men det är ju en fraktion av mitt livs enda men ENORMA problem ME, som påverkar precis varenda del av mitt liv.
Jo, men en gång köpte vi ett par saker på en mack på väg till Ikea. Vi insåg att vi hade glömt en bulle. Nästa dag var vi där igen och nämnde att vi betalat för men glömt en bulle. Men det var nån annan personal där då som inte tyckte man skulle ge ut gratisbullar för att folk sa det. Det var en väldigt minor roadblock. Men jag börjar nästan skratta. Vem bryr sig om sånt?
Kanske är den riktiga kontentan en ganska djupsinnig insikt. Att små saker stör inte ens liv nämnvärt. Alla har småsaker som inte är ultimata men alla jobbar runt dem. Man kanske har en del resilience ändå.
16 oktober
The last library you visited
Å, vilken underbar fråga! Bibliotek är magiska platser, som garderoben i Narnia!
Senaste biblioteksbesöket var på en sommarsemester vi hade för nåt år sen eller två. Minns inte ens vad orten hette, nån timme nordvästerut i alla fall. Jag hade sett i förväg att biblioteket skulle ha utförsäljning när vi var där och det var sååååå roligt att kunna pricka in det!
Före det var det såklart här i Vh. Men jag kan ju inte läsa längre, men minns med enorm kärlek känslan när man kommer hem med sex, sju böcker och har allt det underbara framför sig. Ställer upp dem på nattduksbordet. Ljuvligt!
Och lukten! Biblioteksböcker alltså. Inte gammalt damm men nåt liknande.
Funderade också på om man kunde ha bröllopsmiddag i ett bibliotek.
Före det var det på universitetsbiblioteket på Humanisten i Göteborg. Där hade jag kunnat tillbringa halva mitt liv.
Jag funderar ibland på att låna barnböcker som Ture Sventon eller Agaton Sax. Dels att jag redan kan karaktärerna men också att de är lättlästa. Men det blir liksom aldrig av.
Mikael läser förresten tre noveller på lätt franska (C) av Emile Zola. Bara på ett bibliotek kan man få tag på sånt.
Sen har jag för första gången på tjugo år börjat lyssna på Pride and Prejudice, för att lugna mig när jag ska somna. I vanliga fall vill jag så gärna höra allt och inte missa nåt men just den gör ju inget om jag missar nåt, jag vet hur det går.
Såg en challenge häromdagen på en Austen sida på fb, att säga två ord som skulle belysa en scen ut nån ok. Excellent potatoes var nog nummer ett, det föreslog många. Obstinate, headstrong. Poor nerves. Det finns sååååå många. Muddy petticoat. Court Ship. Loves longest. Mmmmmmm.
Biblioteksböcker är min första förälskelse och den kommer nog aldrig att gå över.
15 oktober
The thing that gives you hope
Gud. Först och sist och alltid.
Men faktiskt också Mikael. Att jag känner att det osäkraste i värden, äktenskaplig lycka, är en prioritet för oss båda och att vi arbetar på det, betyder så mycket. Jag fattar egentligen inte hur nån vågar gifta sig när det är så många som skiljer sig. Så det är stort att jag känner mig trygg med Mikael. Sen kan han ju dö i morgon men det kan man inte heller låta hindra sig.
Vi var på konsert i kyrkan i söndags. Jag såg ett par som varit gifta i ett par år hålla om varandra. Mikael hade armen om mig också vid nåt tillfälle. Och jag tänkte Det är inte konstigt, vi är ju nygifta fortfarande. Förutom att vi förlovade oss för sexton år sen nu i veckan och gifte oss för femton år sen. Så verkligen nyligen. Men tiden går fort när man har roligt.
Jag skulle vilja svara på tredje plats några ME-forskare. Men det verkar ärligt talat inte gå framåt så jättemycket på den fronten. Alla hittar massa fel, och nu senast visade de i en uppföljande studie att friska muskelceller som man stoppar i plasma från ME-sjuka inte kan kontraktera som de ska samt att mitokondrierna börjar fungera dåligt. Att det är nåt fel är ju helt klart men ingen vet ju riktigt var man ska leta. Om det går att visa 100 avvikelser, vilka är hönan och vilka är ägget? Tills de kommer på exakt vad det är som gör ME så tror jag inte forskningen kommer att komma så jättelångt, för att det är att leta efter en nål i en höstack. Så ger forskarna mig hopp? Självklart mer än om ingen gjorde nåt. Men jag håller inte andan i väntan på bot. Men hoppas gör jag. Lagom.
14 oktober
An important truth
Det brukar ju sägas att man inte ska gå och lägga sig som ovänner.
Jag har faktiskt en annan syn på det nu. Och som jag läste härom dagen att nån annan också propagerar för.
När man grälar är det för i alla fall oss ofta inte om nåt superviktigt utan om nåt litet som blir stort för att bägge är trötta och irriterade. Att då fortsätta att gräla och stanna uppe sent och säga saker man kanske ångrar är faktiskt inte det klokaste i den situationen. Att pausa grälet på ett vänskapligt sätt, dvs att erkänna att man är på dåligt humör men fortfarande älskar varandra, gör att man kan somna och komma tillbaka till situationen med friskare hjärna och nyktrare syn på grälet. Nästa dag är det kanske inte ens ett gräl längre.
Men man ska inte tro att alla gräl blir bättre över en natt. Man ska inte frestas att tro att sömn är svaret på ens problem om man faktiskt har dåliga vanor vad gäller sin kommunikation. Och om det är en stor sak ska man verkligen inte lägga ansvaret för den på nåt utanför sig själva.
Men jag tycker att det är en viktig sanning att ibland blir man mer irriterad än nödvändigt och då kan det vara bättre att detronisera känslorna med tid än att kämpa tills man blivit vänner, när ingen egentligen orkar vara klok och storsint.
13 oktober
A good meal
Spaghetti bolognese eller lasagne som fått svalna lite. Bästa måltiden alla kategorier. Jag och Adam Ahlsing hade nog inte mycket gemensamt men han var också tokig i det. Gjorde ett program om det.
Har en del riktigt bra matminnen. Vi var på Sicilien 2010 och åt på en fyrstjärnig restaurang varje kväll. Inte fyra Michelinstjärnor obviously men hotellstjärnor. En fantastiskt riklig och varierande buffé som var totalt sett den bästa veckan i livet.
Sen var vi i Turkiet på bröllopsresa. Jag åt spaghetti med köttfärssås varannan dag. Mikael tyckte jag var lite dum som inte passade på att njuta av lokala specialiteter men jag tänkte att på min bröllopsresa ska jag få äta vad jag helst vill ha, inte vad jag borde äta. Oavsett om det är barnmenyvarning på spaghetti. Vi var på olika ställen varje kväll så det blev ändå variation. Jag hade t o m funderat på hur man skulle kunna ha spaghetti och köttfärssås på bröllopet. Så ja, det är jag bara totalt galen i.
När vi hade covid fick vi hjälp med mat av församlingen. De första dagarna kunde vi inte äta nånting, jag har ett svagt minne av lite nyponsoppa. Sen när vi kunde börja äta fick vi kycklingsoppa av Fern. Och annan soppa ett par dagar. Sen hade vi precis börjat kunna äta igen och jag var sugen på att tugga mat. Då fick vi spaghetti och köttfärssås av min faster. Sen minns jag att jag tänkte att jag så fruktansvärt gärna ville ha lasagne. Och det fick vi. Om jag ska vara helt ärlig så åt jag upp hela själv. Det gick bara inte att hindra mig. Vi fick också egenskjuten älg av min kusin.
När Mikael strålades fick vi också hjälp med middagar av församlingen. Flera hade gjort helt makalösa anrättningar med tre rätter. Och fådd mat är ju dubbelt så god för att omtanken smakar lika gott som maten. Och så spännande att äta sånt som inte smakar som det man har lagat själv.
Sen åt vi gamla hederliga köttbullar på en anrik restaurang på Söder på min födelsedag. Jag hade röda högklackade skor och blev tittad på på övergångsstället. Det är normalt lite meh med köttbullar men det var verkligen en upplevelse. Att man kan göra nåt så bra.
Faktiskt också måste nämnas en helt vanlig kycklingbit med pommes och bea med jordgubbscheesecake till efterrätt som jag oftast brukar ta på Ikea. Älskar ju att gå på Ikea. Och älskar cheesecake. Och nu när jag sällan eller aldrig kan gå ut och äta i stan för nöjes skull så är det mer av en dejt att sitta i Ikearestaurangen än jag brukar orka med. Så det är faktiskt också speciellt för mig.
12 oktober
A time you made a good choice
Jag var på middag hos mamma och pappa med syskon och syskonbarn. Det var inte min bästa dag så efteråt fick jag migrän och stark feber. Orkade inte röra mig i soffan.
Jag vet nästan att om jag mår då dåligt och är så utmattad så blir sömnen svår. Det måste finnas energi kvar för att somna och det gjorde det inte. Jag satt i sängen och kollade in allt möjligt intressant på nätet som julpåslakan på fem olika ställen, julgardiner och julkrubbor på tradera, bröllopsklänningar till ett blogginlägg och andra livsviktiga saker.
Lång historia redan lång, men jag somnade kl 08. Hade börjat bli tung i ögonlocken en halvtimme innan.
Det är oerhört stressande att vara vaken kl 08. Jag känner också skam och skuld.
Men jag sa också till mig själv att när jag inte orkar våga försöka somna så är jag snäll mot mig själv som inte provat tio gånger och ligger och gråter i ögonmaskern och sjunger i huvudet i två timmar för att jag tror det ska lugna mig och söva mig när allt det gör är stressa mig.
Så jag gav mig själv i present att slippa försöka orka prova att somna. Jag gjorde det först när jag kände att kroppen var med på tåget, inte bara min vilja så det blev mindre konfrontation och när jag somnade så gick det bra.
Det är komplicerat, när man gör nåt bra och som man är stolt över men som egentligen är dåligt. Jag får se det som olika grader av bra resp dåligt. Jag gjorde det bästa jag kunde av den dagens/kvällens förutsättningar och att jag inte låg och grät för att jag var så dålig på att somna var en bra sak.
11 oktober 2/2
A celebration
Egentligen skulle det vara min brors födelsedag som är idag men det blir inte lika glassiga bilder med en prinsesstårta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)