Överhört

Mikael sitter vid datorn och arbetar med en grej för Civilförsvaret, lite enkelt och felaktigt förklarat. För att göra det lite roligare för sig kommenterar han saker under tiden, som att nån som skriver sitt efternamn Eriksson stavar sin mailadress Ericsson och annat som kan förvirra en. Sen ropade han Jag älskar dig om en person som kunde massa IT-grejer, sjukvård och dessutom var flytande på flera språk. Sen ska han skicka ut ett mail till 30 personer och funderar högt på hur han ska skicka till så många utan att det fastnar i skräppostfiltret. Till slut säger han Jag hoppas ni får det nu, era bestar. Och jag låg i soffan och skrattade ihjäl mig inombords. Som att herr Omar i Ture Sventon bugade sig omärkligt. Jag vet inte om man får skratta åt nån som inte försöker vara rolig.

Kanske är det lika roligt som när föräldrar tycker deras barn är roliga men ingen annan uppskattar skämtet. Fast när det är barn man älskar håller man med föräldrarna om att barnen är supercharmiga.

M hade gjort hamburgare idag och till och med pommes vid sidan och vi kollade på nåt brittiskt program om ambulanspersonal medan vi åt. De var så stressade men ändå gick det väldigt långsamt och de utförde inga medicinska åtgärder på en kvinna som hade ont i munnen eller käken. Hon gick ut till ambulansen själv och då undrar man ju vad de ska ha ambulans för över huvud taget. Personalen misstänkte misshandel men kvinnan sa att hon ramlat i trappan. Men upprepade gånger svarade hon Jag vill inte prata om det.

I min familj slår männen sina fruar på natten genom att slänga ut armen på deras ansikte i sömnen. Men plötsligt kom jag på att det kanske inte bara gäller männen i min familj! Så jag frågade Mikael om jag brukar slå honom när han sover. Han svarar utan att blinka: Jag vill inte prata om det.

Fick dagens motionspass av det gapskrattet som återuppstod ett halvt dussin gånger.

Inte för att misshandel är roligt. Är det på riktigt så är det ju hemskt, men är det inte på riktigt kan man ju skratta åt det. Det är som videor av folk som ramlat. Ifall man ser att de slår sig väldigt, kanske bryter nåt, så kan man ju hålla sig för skratt, men rammelbuljong som inte är så farlig är jättekul.

Nu ska jag se på söndagens Så ska det låta, som visst var det allra sista programmet före en obestämd paus från SVT:s sida. Jag känner mig så stolt över att jag kan ta fram programmet på plattan och casta det till teven. Själv. Yeah.