Döden döden döden

Jag känner en som känner nån som har dött av covid-19.

Idag läste jag också att den förste akutläkaren i Frankrike dött av covid.

På ett annat plan har jag ändå blivit lite mindre orolig över Corona. Det är ingen idé och jag har ingen ork över. Så jag bara låter bli för att jag inte har något val. Just nu har jag dessutom sån huvudvärk att jag bokstavligen inte har nån plats kvar i huvudet. När Ellens man dog grät jag i en vecka nästan oavbrutet och fick sen låta bli en stund för att jag inte klarade det. Så jag fick på nåt sätt pausa och skjuta upp. Det går ju egentligen inte, men det finns massor som inte går men som man måste. Och inte förrän man måste så märker man att det går.

Jag känner att jag gör så nu med. Energin räcker inte till att hela tiden vara nervös och se Mikael framför mig med lågt socker eller mig i en sjukhussal, eller någon död. Jag måste helt enkelt skjuta upp den rädslan lite.

Och det går faktiskt. Mikael och jag blev arga på varandra härom dagen och efter det kände jag att oro för nåt som inte hänt är nåt som jag inte kan slösa energi på. Många sjuka är säkert oroliga men man kan inte med sin oro lägga en enda aln till sin livslängd. Inte heller kan man tillverka pengar med sin önskan eller tålamod från ingenting.

Men man kan tvätta händerna. Låt oss inte glömma det som kan rädda oss för att det är så enkelt.