En annan gång, typ tio år senare gav hon mig en gammal använd korsett. Det var väl en fin vink om att hon tyckte jag borde banta. Men då insåg jag också att nu är hon så pass gammal att hon inte har omdömet kvar. Hon anklagade folk för att komma in och stjäla saker hos henne när hon inte hittade dem. Och sen sa hon att gubben som stulit klockan hade lagt tillbaka den under sängen. Och så hade hon tinnitus men sa att det var någon över henne (fast hon bodde på vån 5 av 5) som körde med en maskin. Jag minns hur pappa försökte övertala henne men det gick inte. Sen när hon flyttade 500 m till ett äldreboende, Landalahus, så flyttade "han som kör" med henne! Har ni hört sån otur!
Ja, jag skrattar åt det, men jag vet trots min blida ålder av 49 år lite om hur det är att tappa omdömet och märka det ibland men inte alltid.
Sen var ju farmor tio är äldre än mormor (eller??) så hon var ju också redan tio år ÄLDRE. Jag har ju inga barn men älskar Mikaels barn och barnbarn. Och mina syskonbarn, säg inte ordet för jag är känslig idag och börjar snart gråta. Jag är ju i mångt och mycket en gammal person för alla dem. Orkar inte leka, springa, gunga, jaga. Trött i huvudet, kommer inte på vad man ska säga. Sitter redan och ler vid många tillfällen för att jag antingen inte hör eller fattar. Så svårt att känna sig älskad när man inte kan göra nåt för att "förtjäna" det. Där har vi det igen. Man förtjänar inte kärlek, man har den med sig. Men jag har ju komplex.
Var så arg på Mikael idag och jag tror det tog energi av mig och att jag därför är lite gråtmild nu. Gråtmild, ledsen, orolig. Blä.
Jag vill inte vara den som barnbarn och andra kommer att garva åt. Min kusin kastade konserverade mandariner från tårtan ner från balkongen. Jag vill inte vara den tårtmakaren. Det ville hon säkert inte heller.
Bara en liten existentiell kris. Går över med en god natts sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar