Välja

Snart är det ett nytt år. [Det här var visst ett rejält gammalt utkast!] Jag minns fortfarande millennieskiftet och vilken klänning jag hade på mig. Men jag har inte satt mål på många år. Jag vet precis hur man gör, teoretiskt. Men i takt med att mina förmågor har minskat så börjar jag skämmas över de mål som vore lagom för mig. Jag arbetade en del med psykologen på Sköndal om det. Jag lärde mig faktiskt att klä på och av mig samt ta mediciner utan att bli andfådd. Ibland missar jag att tänka på det men i princip hat jag nu ändrat mitt beteende. Och det är ju pinsamt att inte kunna ha som mål att vinna Nobelpriset utan att ta av sig strumporna utan att bli andfådd. Men det är en del av acceptansen. Jag är här och nu och mina mål måste passa här och nu.

Det har också varit svårt att ha mål eftersom kroppen måste få bestämma, inte jag. Men då kan jag ju ha mål som innebär att jag gör saker på ett bättre sätt och som inte tar energi, som det med andfådd. Egentligen borde jag ha som mål att aldrig nånsin bli andfådd, för det är visst då som alla dåliga saker händer i kroppen.

Men för första gången känner jag mig beredd att göra som Monnah och välja ett ord, och det ska bli välja. Jag måste bli bättre på att välja mina reaktioner och att välja vad jag gör av min mentala energi. Ju mindre man kan göra desto mer påverkar ju det lilla man gör hur ens liv blir. Ska mitt liv handla om böcker och musik eller om Hänt i veckan? Om jag inte väljer aktivt väljer mediebruset åt mig. Kanske måste jag våga välja helvila för att orka läsa böcker, istället för delvila på sociala medier. Att ligga och göra ingenting är konstigt nog skrämmande. Man kan råka upptäcka massa känslor då. Och jag har börjat lära mig att rädslor faktiskt mister sin kraft om man möter dem. Men det tar kraft av en själv av vinna över rädslan. Det är värsta klyschan, men den är sann. Hörom veckan sa jag nåt till Mikael som jag var rädd för, och bara att jag sa det gjorde saken bättre. Och det är att välja mina reaktioner. Mina känslor har jag oavsett, men jag kan välja om jag skuffar undan dem, vilket tar energi, eller om jag möter dem, vilket också tar energi men faktiskt totalt sett mindre än att trycka bort dem, för till slut kanske jag har vunnit helt över dem.

På julafton spelade vi Vertellis, det där pratspelet som går ut på att prata om riktiga saker. Ett av korten sa att man skulle bedöma det gångna året från 1 till 10 men också gissa vad den bredvid en skulle svara. Jag sa 8 men Mikael trodde jag skulle säga 4. Och han har på ett sätt rätt, jag har haft ett hemskt år, men å andra sidan är jag så glömsk att så fort det blir lite bättre igen så är jag lika glad som vanligt. :-)