Ifall jag får sjukan och blir immun så skulle min bästa kärleksgärning vara att åka på semester till Sicilien i augusti/september. Stackars alla som är beroende av turism. Och Italien i mitt hjärta! Särskilt Sicilien.
Men det är inte jättetroligt att jag orkar det. Men vad som helst kan hända med hälsan. De där fyra pigga dagarna jag haft kan förmera sig. Det har bara gått 32 dagar än och jag kanske har kommit halvvägs dosmässigt, fast det vet man inte i förväg. Men idag ökade jag igen och tar nu 3/4 tablett à 20 mg på morgonen, eller vad den tiden när jag vaknar kallas, och 1/2 tablett efter fyra timmar.
Har tre vårdbesök på tre dar och sen förbereda tal till kyrkan på söndag som mamma ska läsa upp för att jag inte kan gå själv. Mars är helt illrött i kalendern, rött är vård. Och jag som inte skulle gå till nån vård alls det här året. Fast botox måste jag få, psykologen på ME-mottagningen vill träffa en först och sen kan vi ha bildtelefonbesök. Och sen måste jag till öaykdokyorn och se vad hon säger om sömn undersökning som de verkar vara helt inkompetenta att skriva på min VC. Men jag ska visa henne att bara en apnéundersökning har 52 veckors kö och det är en enklare undersökning. Systemet kanske inte tillåter att man skriver en remiss till nån annan än den som har kortast väntetid?
Ska kolla på Akademiska också, där var det inte så lång väntetid som jag minns det, för 11 år sen.
Men jag önskar i år mer än nånsin att bli friskare i ME:n, immun mot covid, och lägga semesterpengarna på Sicilien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar