Pen och pencil tyckte jag var så svårt att hålla isär tills jag kom på att en sån där typiskt gul blyertspenna som man vässar är längre än en bläckpenna, och då är det långa ordet den långa pennan.
Och knepet stämmer på Filip och Fredrik också! Den långa, mörka, är Fredrik och den korta har också det kortaste namnet och är alltså Filip.
Så nu har vi lärt oss det! Helt och fullkomligt onödig information. Men det är alltid kul att lära sig nåt.
P.S. Jag tittade på programmet i ett par frågor medan jag åt kvällsmackan och då frågade de vad Crème ninon är. Fast de uttalade det ninjå. Men man har inget nj-ljud framför o i franska. Ninjå skulle i så fall stavas ninion. Man tycker väl att programledare ska uttala saker rätt. Men man vet inte att man inte vet det man inte vet. Inte jag heller.
Men det är en grön ärtsoppa. Ni kan hitta recept t ex här på Ica.
En gång gjorde vi en grön soppa av ärtor, spenat och broccoli. Men eftersom vi inte hade recept kan vi aldrig göra den igen. Men man fattar ju principen, typ att ha i lite vatten och koka det som bör kokas, sen köra i buljongtärning, kryddor, mixa och späda med generöst med grädde. En av mina favoritsoppor, för man kunde verkligen känna de olika grönsakerna, än de ena, än den andra. Sååå gott.
Jag lagade faktiskt middag idag. Mikael hade köpt en Barilla tortellini som alltså var torr och skulle kokas i 11 minuter. Det kunde jag klara. Under tiden skar jag några kärsbärstomater i småbitar, smulade lite fetaost, och när det var klart hällde jag på en dusch med ketchup, en skvätt grädde, tomater och fetaost, två skedar italiensk dressing för att jag var för lat för att öppna kryddburkar, och sen öste jag på sallad som var massa ovanliga former, färger och sorter och där vissa wilted i värmen och den vinröda förblev knaprig. Det gick absolut att äta. Fast två timmar senare såg vi nån som hade en tårta på tv och det hade vi velat ha. Pasta är ju bukfylla men man blir inte mätt i längden på så mycket kolhydrater.
Alla församlingar i min kyrka som finns över hela världen har "stängt" pga Corona. Förra söndagen uppmanades vi i vårt område att hålla egna möten hemma och ta nattvarden, och det var en underbart fin stund. Idag hade de satt ihop en gudstjänst med Nancy vid orgeln, tror det var Samme bakom kameran, och så ledaren för Stockholmsområdet Josef B, tillsammans med en ung kille Oskar P, hans mamma Therese P och Annette K som talade. Jag längtar ju ihjäl mig efter att sjunga psalmer med orgelbröl, men det var bara fem som sjöng och jag som låg i soffan och sjöng. Jag får snart börja i manskör och absolut inte på den högsta stämman! Jag var aldrig högre än t ex Josef Bau eller Ninnis kompis från Borås, vad han nu hette. De var som två katter man klämde i Los testiculos och då var de nästan som vanliga sopraner. Jag är en blandning av den manlige alten och tenoren i Real group. Jag sjunger aldrig nuförtiden så mitt omfång minskar kraftig uppifrån. Snart kan Mikael och jag sjunga samma stämma. Men han blir konfys och tycker att min ton låter så mörk, men han ska bara ta samma, men eftersom han hör att jag är mörk så sjunger han en oktav ner, och där nere går det ju inte att sjunga melodier om man inte heter Jalkéus. Men det var underbart att sjunga tillsammans, lyssna till tal och sjunga en (ursäkta) småtrist psalm där altstämman hade totalt ca 4 toner. Men avslutningspsalmen var den gamla goa Var när mig varje stund, eller för er som kan era engełska psalmer I need thee every hour.
Det var fint och jag tycker mycket om den och blev rörd när jag sjöng. När avslutningsbönen var slut och Nancy började spela ett postludium jag inte kunde komma på vad det var (As now I take the Sacrament?) så kände jag bara SLUTA INTE! Men det slutade ju tyvärr.
Så här skulle vi ha varje vecka, utsändning men inte livestream kl 11 när jag sover. Vi såg det vid sju, åtta, efter maten när jag gått upp. Jag är så oerhört kristen. Jag är en Guds dotter och följer honom. Det här är allvar för mig. Jag är inte bättre än nån annan för att jag kallar mig kristen och mormon, men snarare kanske det förväntas mer av mig eftersom jag påstår att jag vet hur man ska leva. Men detta livet är en skola. Den slutar inte med examen, den slutar med döden, och sen är det lite utbildning kvar och sen kommer examen. Alla får flera chanser att göra sitt bästa. Det tycker jag är ett av de största bevisen på Guds oändliga kärlek till sina människobarn. Han ger dem många chanser. Han är inte dum och ger en knarkare en påse heroin, men den som har svårt att tala sanning får händelser som inbegriper övning i det. Jag själv känner ju precis vilka saker Gud skickar som hemläxor åt mig. Träna lite andlig kongruensböjnkng, lite personliga andragradsekvationer och låt muskkläxan bli att du övar det på att göra saker du inte vågar. Så som kristen som ombeds man inte att visa för världen vad man har lärt sig redan och är världsbäst i, utan vad man ännu inte lyckats lära sig eller bemästra. Så döm inte religionen efter hur fullkomliga dess medlemmar är. Det finns massa tvål i världen, ändå finns det många smutsiga, men det är inte tvålens fel. Jag är inte ännu helt "ren", trots många fler bildliga och bokstavliga tvätta händerna-videor än jag trodde det kunde finnas.
Jag var i alla fall superlycklig att få vara med på gudstjänst i teven. Det var bra många år sen jag kunde det. Skulle önska att vi kunde ha en repris som gick kl 18 varje söndag.
Annars är mitt liv precis som vanligt. På över en vecka har jag inte orkat ta kometen och hämta mina paket. Jag har gjort disken nån gång eller två. Det har blivit en del färdigmat. Jag har anti-feber, hosta, nysningar, snuva, halsont, huvudvärk, muskelvärk, andningssvårigheter och andfåddhet, men jag sätter 1 000 spänn på att det inte ens är en förkylning utan bara immunförsvarssymptom på att ME:n är dålig. Men jag orkar snart inte bry mig om Corona. Tycker det är min plikt att lyssna på statsministerns tal, så det gör jag nu. Godnatt! Kärlek!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar