Mera kärlek! Ååå, det tar aldrig slut :)

Här kommer det mera kärlek. Det är så roligt! Nu är det dags för Anna Linda. Kolla vilken snygg människa! Hon bevisar att man kan vara både blond och smart. Jag är glad att kalla henne min vän.




Jag kan leva ensam. Jag mår väldigt bra av att vara ensam. Jag älskar faktiskt att vara ensam. 

Det är också väldigt utvecklande, givande och på många sätt roligare att ha en bästa vän vid min sida genom livet. 

Många säger till mig att ett äktenskap kräver arbete, och kärlek behöver vård. 

Som ogift undervisades jag välmenande om att relationen  "kräver arbete", "inte ta varandra för givet", och så vidare. Många äktenskap i umgängeskretsen fallerade och nu ville man kanske förbereda oss ännu ogifta, så vi inte begick samma misstag. 

Jag blev överraskad när jag gifte mig. Det var inte alls så svårt som alla fick det att låta. Det kräver mycket lite arbete och växer ändå. Det är väldigt mycket roligare än arbete. 

Associationerna går till en trädgård; en bit jord som med frön, arbetsinsats och omväxlande regniga och soliga dagar kan ta form till precis det som trädgårdsskötaren gör den till. 

Den som någon gång tagit upp kampen med maskrosorna i gräsmattan vet vilket insats minsta gräsplätt innebär. Ändå är det mycket sällan relationen har känts som arbete. Att plantera, påta, kratta, rensa, bränna, beskära, klippa, skörda är inte bara arbete. De är berikande, sinnliga, lärorika, njutbara, roliga och givande aktiviteter.  

Att bygga en familj däremot, det visade sig vara arbete. Ett kärleksarbete, eller kanske som att bygga ett hus i trädgården, på den grund som förhållandet utgör. 

På den lilla jordplätt som är vår, vårt äktenskap, har vi också upplevt något av årstidernas skiftningar. Högtryckens högsommar, glödande höstar, och vinterns lugna sparlåga inför vårens blomning. Det finns en växtkraft i den dynamiken. Idel solsken gör öken. Att dra tillbaka energin till rötterna efter intensiv blomning och arbetsamma skördeperioder, låta knopparna samla kraft under vinterns vila ger relationen uthållighet och förnybarhet. Vår lilla jordplätt har också sett oss ödmjukas av livets villkor. Vi kan ge den tid och kraft, använda tålamod eller envishet, och ändå blir det inte alltid som man tänkt sig. 

Innan jag gifte mig var jag nog lite vilsen i ensamheten, jag kunde flyga högt men såg inte riktigt var jag kunde landa. Den trädgårdsmästare som kikar över planket in till oss ser maskrosor, obeskurna grenverk, kompost från i våras, och säkert mycket mer att sucka över. Men tillsammans har jag och min man en relation som är den plats där vi båda kan landa tryggt. Jag älskar honom för det, och mycket mer. 

Foto: Pernilla Förnes