I dagarna publicerades en norsk studie. Det var två läkare som behandlade en ME-patient för cancer med Retuximab. ME-patienten blev bättre/frisk (minns inte) från sin ME och nu har de duplicerat detta i en kontrollerad, randomiserad, dubbelblind studie. Det betyder i princip att de har haft 15 ME-patienter och 15 friska. 15 slumpvis valda har fått saltvattensdropp och 15 har fått cancermedicinen, utan att nån visste vilka som fick vad. 67%, eller 10 av 15, med ME blev bättre/symptomfria av den. En av de 5 som inte blev bättre hade inte ME, visade det sig, utan bara kronisk trötthet av andra skäl. Och de sjukaste blev mest hjälpa. En tjej hade varit väldigt sjuk i 9 år och blev helt frisk.
Det har varit stort hallaballå om detta i ME-världen.
Jag är kluven i mina reaktioner.
För det första har jag blivit förhoppningsfull så många gånger förr, än över Noni-juice och senast XMRV-forskningen, som jag trodde kunde hjälpa mig. Men inget hjälper. Så jag har inte tillåtit mig att bli särskilt exalterad över att man kanske har hittat en medicin som kan hjälpa. För det begriper alla att det inte handlar om att kunna få den medicinen om ens ett år. Vet inte, men tänk om det tar fem år? Vaccinet på Gottfries verkade också lovande, men så stoppades hela alltet. Det här kanske visar sig "kontaminerat" som XMRV-resultaten, eller så är det ingen som vill stå för mer forskningskostnader för att ME är en så osexig sjukdom. Hur som helst kommer jag inte att bli frisk inom överskådlig framtid. Orkar inte tänka på allt jag skulle vilja göra. Orkar inte släppa på den strömmen av längtan. Bara jag skriver detta måste jag anstränga mig för att hålla tårarna tillbaka. Trots att jag vill våga bli överlycklig över forskningsresultatet, så är det enklast känslomässigt med lite avmätt intresse bara.
Man kan läsa mer på hur många ställen som helst, bl a här:
Dina mediciner, Norges tv2 video, Norges tv2 artikel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar