När jag var barn, eller för den skull även vuxen, och vi åkte på längre bilresor brukade mamma och pappa sjunga i bilen. Om de hade sjungit Beatles eller Abba hade vi nog varit gladare, men de sjöng ofta gamla psalmer som de hade lärt sig i grundskolan. På den tiden när det var morgonsamling med psalm och bön i skolan lärde de sig många psalmer utantill, en del rätt knäppa grejer, får jag väl säga. Den värsta sången måste vara: "Det gäller att trängas, att tränga sig in, annars går himlen förlorad."
Jag är så glad att jag inte tror att himlen är nån trång plats, dit man måste armbåga sig fram och knö sig förbi andra för att få ståplats. Kanske trampa nån på tårna så man kan smita förbi dem. Den platsen man kommer till om man lever så kallas säkerligen inte himmel.
Nej, himlen välkomnar både två och tre i bredd. Med fördel med armarna om varandra, stöttande, hjälpande. Det är så vi ska leva.
Vem kan jag hjälpa idag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar