Det var Rob (min systers man) som var den allvarliga hjärnblödningen (Ellen har skrivit det på fejan, så nu är det väl ingen hemlighet längre) jag skrev om härom dagen. Han är färdigopererad och läkarna är förundrade över hur bra det gick och hur han hämtar sig. Lättad är bara förnamnet. Hoppas det fortsätter gå åt rätt håll.
Jag var inte riktigt beredd på att min lillasyster på 30 år skulle bli änka, om man säger så. Men nu är han tillbaka bland de levande. Jag kan höra honom: "Let's tidy up." Eller möjligtvis att han föreslår lite "cold drinks"?
Jag är så överdramatisk. Det är lite jobbigt för mig. Men folk ska inte dö. De ska inte nästan dö, heller. De ska inte skada sig, vara sjuka eller eländiga på annat vis. De ska inte ha det jobbigt, inte lida, inte vara fula eller elaka eller otacksamma. Och helst ska ingen vara fet heller. OK?
1 kommentar:
Oj! Ska komma ihåg att be!
Skicka en kommentar