En bra dag

Blev intervjuad av en journalist idag inför en artikelserie om ME/CFS. Först tyckte jag det gick bra, men nu kommer jag ihåg saker jag glömde att säga. Typ att hon ställde en fråga och jag började svara, men så glömde jag av fortsättningen och svarade egentligen inte på hela frågan.

Men jag hoppas ändå inte jag var helt senil. Hon lovade mig i alla fall att jag skulle få titta på texten och eventuellt rätta till om nåt hade blivit fel.

Och även om det nu inte blev så bra som jag hade velat, det jag sa, så är jag ändå stolt över mig själv. Allt som hamnar i media och inte är dålig information bidrar till att få fler människor intresserade av att forska på ME och hitta ett botemedel. Idag gick det för första gången upp för mig -- tänk om de verkligen hittar nåt som hjälper?! Tänk om jag inte fortsätter att bli sämre, utan kanske till och med blir bättre??? Jag blev helt hög när jag insåg det. Fast det ligger ändå rätt långt i framtiden.

Och så är jag glad över att jag inte blev ledsen av samtalet, eller att jag började tänka på hur synd det är om mig som inte kan ditt och datt. Det händer ju ibland att jag får mina små sammanbrott och sörjer både det ena och det andra. Men jag är fortfarande inte ledsen, utan stolt över att jag förhoppningsvis bidrog till att både belysa och hjälpa de ME-sjukas situation, på lång sikt i alla fall. Och ett strå till stacken gör faktiskt nytta i det långa loppet.

Vad mera är, eftersom det är måndag har jag gjort spaghetti med köttfärssås. Så det kan väl kallas dagens inlägg på temat kärlek. För jag är gaaaaaaaaaalen i det!