Äckligt

Vi fick inte säga äcklig om mat när jag var barn. Jag tänkte det däremot om lever och blodpudding. Nu när jag är vuxen och får släppa fram äckelkänslorna utan lingvistiska hinder hör även vetegröt dit.

Och konstigt nog har jag upptäckt att jag verkligen inte gillar kantareller. Den enda svamp jag får i mig -- och den får jag i mig med nöje -- är champinjoner. Konserverade går sådär, men färska är jättegott.

Men det är ju lite skumt att få en överfull big pack-låda med färskplockad svamp, med lite barr och skogsluft mellan stjälkarna, och få nästan som kväljningar av att se dem och lukta på dem. Det är ju en delikatess utan like!

Idag kom jag på varför jag inte "tål" kantareller. Jag var redan inne på att det är konsistensen (det är därför jag får kväljningar av ägg också). Igår på Vänner fick Chandler och Monica barn och Chandler fick klippa av navelsträngen. Och då sa det klick i mitt huvud. Kantarellers konsistens är precis som jag föreställer mig att en navelsträng är!

Vidrigt, eller hur?

(Fast i nåt land i världen äter de säkert navelsträng som delikatess. Men jag kväljs och måste sluta nu...)