Kluven tunga

I vanliga fall har uttrycket kluven tunga inget med smak att göra, men det borde det. Det beskriver nämligen mitt förhållande till vitlök på pricken.

Vitlök i köttfärssås eller som i vårt nuvarande fall, lamm -- mer om det lite längre ner -- kan lukta mer än gudomligt. Men nån som förätit sig på vitlökskapslar till exempel är väldigt svår att älska. Unket!!

Det som luktar vitlök här hemma nu är lammet som Mikael stekte i söndags, ja inte heeeeeela lammet, men två kilo av det. När man öppnar burken med de alltmer decimerade resterna luktar det så gott av vitlök att jag blir knäsvag. Hjälp vad gott.

Igår räddade jag några paprikor från påssvett och glömde dem i ugnen. Nej, inte glömde helt men när jag kollade första gången var det mycket tid kvar så när klockan ringde trodde jag det var mer tid kvar än vad det var. Hade halvat ett gäng körsbärstomater också, och blandat med lite utspädd pesto, och det blev suveränt i ugnen. Att bara skära några paprikabitar och tomater och klyfta några oskalade potatisar är lagom matlagning för mig. Stå upp 5-10 minuter. Lagom. Och så äter man det med lamm och glöggsås. Ja, ni kanske inte brukar äta glöggsås? Det är när det står vin i såsreceptet och man inte har nåt utan tar den sista julglöggen istället. Sån är min hrm matkreative make. Såsen blev tjock som creme fraiche när den hade kallnat och smakade som inget jag förr har smakat. Men det är underbart med en matlagande man. Härom dagen vispade han pulvermos och värmde frukostkorv i micron. När han tryckte ut lite Heinz över det luktade det så gott att jag flera dagar senare tydligen måste nämna det skriftligen i ren extas. När man inte vet om man kommer att orka laga nästa mål mat eller inte så är pulvermos änglaföda. Tänk att jag har lärt mig att vara så glad i mat!