Jag kan inte måla eller teckna. Kan inte härma det jag ser med mina händer. Kan kanske skapa nåt modernistiskt som ingen skulle (eller ska) se vad det föreställer, men det kan även en elefant som doppar svansen i målarfärg.
Däremot uppskattar jag konst. Älskar färger, inklusive synen av färgsorterade smutstvätthögar på golvet, som jag säkert sagt förr.
Jag älskar också alternativa källor till konst, som musik, dans, mode osv.
I skolan hade jag mest femmor, några fyror och två treor -- i bild och idrott. Jag sa ju att jag inte kan rita.
Så härom dagen blev jag påmind om den amerikanska användningen av art och artwork. Man ska hänga sina barns artwork på kylen osv. Teckningar kan ju också vara museimaterial, men vi använder knappast ordet målning, i substantiv alltså, om en huvudfoting. Undrar om det är symptomatiskt för den amerikanska du-kan-allt-du-vill-andan att man där kallar barnklottret konst.
Dessutom tycker jag att man skulle bredda bildämnet i dagens skolor. Jag kanske hade dåliga bildlärare, men jag upplevde bild precis som idrott: en bedömning av en färdighet, inte något man hade möjlighet att lära sig. Den enda gången jag lärt mig en ny färdighet, fått ett knep så att säga, var när fröken Kerstin Wahlström i fyran lärde oss om varma och kalla färger. Fast det var inte det jag skulle komma till. Jag har aldrig varit konstnärligt begåvad, även om jag fortfarande är konstnärligt intresserad. Jag hade älskat om det fanns en mer teoretisk inställning till konst i skolan, inte som ersättning utan som alternativ till det praktiska. Om jag hade fått lära mig vad som utgjorde kärnan i och skillnaderna mellan impressionismen och expressionissmen till exempel, det hade varit rolig bildkunskap för mig. Och inte genomteoretiskt, utan kanske ner på analysnivå, t ex hur de olika ismerna använde sig av skuggor eller hur penseldragen skiljer sig åt. Dvs knepen bakom det färdiga.
Sen har jag en sak till om konst. KG Hammar-intervjun häromdagen tog upp Ecce homo. Såklart. Den s k dopbilden, där Jesus är naken, visades. Jag har sett nakna män förr, mest i konsten men även i verkligheten. Hans snopp var inte "konstig" om man tänker på gamla romerska statyer eller så. Tydligen finns det lika mycket politik som anatomi i avbildandet av människokroppen. Eller Jesuskroppen, i det här fallet. Det har aldrig gått upp för mig att Poseidon t ex visar lika mycket sin tid som sin anatomi.
Ett mirakel har skett! Här är batteridödarinlägget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar