Datorkärlek

Jag älskar ju min surfplatta från Ica och telefonen duger suveränt till mycket annat, så det var inte motvilligt jag tog fram datorn idag för att göra kyrkarbete, men ändå, nåt ditåt. Word skulle jag ju ha och dessutom funkar det inte att skriva längre än kort på plattan.

Jovisst gjorde jag klart månadsbladet på 45 minuter. Men sen!!! Hjälp vad jag har njutit av att ha datorn framme! Ni stackare som följer min blogg har blivit översköljda och jag har sprutat av idéer och nu har jag så ont i ryggen att jag bara tror att läggning fast en mikrad lasagne först är det enda som kommer att funka.

Tänker genast på om jag ska börja ha datorn framme jämt igen. Kruxet är att det trådlösa nätverket inte funkar på datorn så jag måste köra med sladd. Och den når bara till soffan och det är inte precis ergonomiskt att sitta på kanten av en halvlåg soffa utan ryggstöd. Ja, soffan har rygg, men så långt bak sitter inte jag. Mikael kanske kan fixa det där med nätverksanslutningen, men jag vet att han redan har prövat och att han inte kunde hitta nåt fel/nån åtgärd.

Men jag vill skriva. Just nu, nyss, ville jag skriva nåt, ett helt inlägg, fast det har jag redan glömt vad det var.

Kanske lika bra att jag inte ska sitta vid datorn på dagarna. Jag måste säga nej till mig själv, som jag skrev. Nej, Anja, du måste ligga ner och vila.

Himla kropp. Jag vet att den är en gåva och att man ska vara tacksam för den, men. Jag är sur.