Framgång

Jag läste nyss nåt gammalt från för flera år sen, och det lät på mig som om jag hade det riktigt, riktigt jobbigt. Vet inte om det var den där sovsvackan jag hade på våren, eller om det var ett annat år. Hur som helst, jag hade skrivit att jag gärna kunde tänka mig att dö, men hade några skäl till att hålla mig kvar ändå.

Jag vet helt säkert att jag har mått sämre, fysiskt, den här hösten än vad jag gjort någon gång tidigare. Inte orka bre macka, inte orka duscha, inte orka klä på mig. Bara orka ligga ner. Hela tiden. Ni vet. Jag har sagt det tusen gånger snart.

Samtidigt minns jag faktiskt inte att jag på riktigt önskat livet ur mig den här hösten.

Att ha det fysiskt sämre, medan man tar det bättre, det måste väl ändå kallas framgång! Jag har blivit duktigare på att uthärda! Och inte bara uthärda, utan "trivas trots".

Vad glad jag blir! Jag kan.


----------------------
P.S. Samtidigt måste jag försvara mig. För jag minns inte om jag trots allt varit nånstans utanför lägenheten i höst (förutom begravningen), eller haft besök när jag haft kläder på mig. Jag HAR gjort saker jag inte har orkat några gånger, men när jag säger "inte orkat duscha eller klä på mig", så betyder det att jag inte har pengar på kontot till en dusch, inte ens om jag vilar mig i tre dar före och tre efter. Men man kan ju alltid övertrassera. Men det gör man bara typ en gång och sen måste man få nya pengar nånstans ifrån. Och det kostar straffavgift att övertrassera, om så med bara en endaste krona. Alltså, ifall nån har sett mig med kläder på och tror att jag bara hittar på eller överdriver.