Johans pojktvillingar är olika till sättet. Oscar älskar att prata. Benjamin kan fortfarande inte säga nåt annat än råtetto , dvs Råttatouille, filmen om möss som kockar. Han är matintresserad (han är italienare). Men han har tydligen inget behov av att kommunicera andra saker verbalt. Kan jag få mera ärter är ju lätt att visa med händerna.
Så kan det gå. Ett ord. Johan sa noll ord, inte ens mamma. Så såna är somliga av oss. Andra barn kan ha gett mamma skavsår i öronen.
Oscar, kerubsöt till vänster. And he knows it. Han går fram till folk och ler sådär sött för att få dem att ge honom saker. Hjälp!
Benjamin är bakom, men inte flötet. På bilden. Jättelik sin farbror.
Jag önskar mig att jag ska få lite släktingbarn som jag faktiskt kan få klämma på och leka med här där vi bor. Hjärtat brister visserligen när de Äääälskar Ruth för att hon orkar leka så länge att till och med bella blev trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar