Jag skrev ju för nån vecka sen att jag skulle till Italien och också flytta, bägge var såna där drömmar jag ägnar mig åt. Italienresan var en all inclusive till hotell i Kalabrien, tån på Italiens stövel, med helt makalös utsikt över Medelhavet, förutom maten som jag kanske måste nämna en gång till, och så en ljummen pool som är väldimensionerad och inte full av lekande barn (vilket är en förutsättning för att jag ska kunna ligga och flyta någorlunda odränkt). Hela detta kalas den 11 maj skulle kosta 2995:-. Att vi inte bokade på stört och tog pengarna ur madrassen var att jag nog inte skulle orka i alla fall. Fördelen var att vi var på detta hotellet förra året, så jag skulle kunna planera allt, veta vad jag orkade osv. Men jag skulle ändå inte orka. Fast Mikael packade min väska och skjutsade mig till restaurangen på vespa. Men jag tänkte i alla fall drömma ögonen ur mig! Så på kvällen efter att jag fått reklammailet skulle jag bara "titta lite". Som med julklapparna under granen, men på ett vuxet, lovligt sätt. Och redan samma kväll var den resan slut och fanns bara för femtusen lite senare. Och det är väl ändå ingen dyr resa, men jag blev liksom sur. Tretusen är jättekul att drömma om, femtusen, nä, inte direkt. Så den drömmen dog så fort.
Jag skulle också flytta. Med Mikael, fast han vet inte om det. Jo, jag nämnde nog nåt om ett ikeahus, men han tog mig inte på allvar, vilket ju var helt rätt reaktion. Jag har inte _tänkt_ flytta, jag bara drömmer om det än så länge. De ska ha informationsmöte nu på onsdag och tills dess hade jag tänkt säga till honom att vi väl i alla fall kan kolla upp detaljerna? Hyrorna är svinlåga, även fyrorna på 81 kvm kostar mindre än vår tvåa. Så även om det blir miljonlån så skulle vi kunna bo i en fyra för motsvarande som vi bor i vår tvåa på 53 kvadrat nu. Så då börjar man ju kolla upp handtagen i köket, glor på alla bilder som finns på hela sajten ungefär tio gånger, om dagen, ritar en egen karta över området så att man kan svänga den som en kompass och se framför mig var solen är, och vägarna, och befintliga hus. Vita väggar, då börjar jag ju planera vad jag vill göra. Tapetsera här och där, måla. Köpa nytt matbord (det vi har är välanvänt och åtta år gammalt, minst), fundera en gång till på om vi ska ha grå soffa istället för den teal som vi snart ska köpa. Inflyttning nästa sommar. Tills dess hinner vi röja!!! Såna tankar, roligast i världen. Trots att jag är lite intresserad av annat, i stigande ordning politik, språk, musik, mat, resor, litteratur, familj och vänner, religion, i alla fall min egen, och hoppla -- "min egen" igen, nämligen Mikael. Trots nånting sa jag, trots att jag har andra intressen än inredning så är tanken på en flytt som en drog för mig. Jag planerar och tänker på tusen detaljer. Det hjälper mig att somna.
Så idag gick jag in på hemnet och tittade på 40-miljonersvillorna i början, på Dalarö och sånt, för att få inredningstips. Men det var fem sidor och till slut orkade jag inte med, så jag hoppade till lägenheterna (en på Ribby Allé för 1,8!!!!!!), och där fanns en fyra, en trea, och en tvåa från ikeabygget, BoKlok heter det. Skumt, kanske de satt in annonserna för att få mer folk till infoträffen. För den blir det köista som man får köpa enligt, köpotdning mrdelst lottning för att inte trissa upp priserna. Så hur förvånad blev jag då, när det på en generell annons, sist i listan utan pris, står att det finns fyra lägenheter kvar?!?! Informationsmötet har ju knte ens varit än?! Tre av dem var på andra våningen utan hiss, men en var på bottenplan. Precis som här har alla en egen ytterdörr direkt mot världen, inte mot svalen (betyder trappuppgång för er som inte talar göteborgska). Den sista fyran, eller den enda på bottenplan, var inte den jag hade räknat ut att vi skulle köpa, men jag slog upp den på min lilla karta. Hus A. Okej, då får man bo precis bredvid grusgången in till resten av de fyra husen i området, med vardera sex lägenheter i varje. Och bredvid oss en parkeringsplats. Lite längre bort än precis bredvid, men jag tänker på ljuset. Ingången till lägenheten är mot norr, så jag vet inte hur mysig uteplats man kan göra på den sidan, där man bara skulle ha dem i det egna huset gående. Men alltså, hur har jag det idag, när tre vuxna, två barn och ett spädbarn, samt en hund, går förbi utanför vår framsida där jag ligger hela dagarna. Hmm, sovrummet är ju också mot norr, skönt på sommaren, men det betyder att det blir dagislämningar och framförallt -hämningar, där barnen tillåts skrika som de vill hela vägen från bilen in i lägenheten. Att inte kunna ha fönstren öppna, varken på bak- eller framsidan. Denna ljudkänslighet!! På andra sidan däremot, där ska hundra människor gå förbi varje morgon och kväll och utekväll och träning och med matkassar och kompisgäng och pratande i mobiltelefon och skrattande och pratande högt. Ska vi flytta till ett ställe där vi precis som nu har områdets genomgångsväg en meter från altanen, och persiennerna nedfällda på hela den sidan för att undvika insyn? Och helst inga fönster öppna???
Och vi skulle behöva låna en miljon, förutom det vi har nu, och det vet jag inte ens om de skulle låta oss. Jag har hört andrahandshistorier om de nya tiderna på bankerna, där både egna företagare och pensionärer blir nekade lån. Och om de kommer att tvinga folk att amortera även från bottenlån, så blir det plötsligt kanske inte så billigt. Med tanke på att vi måste köpa persienner till typ tio fönster!!!!!!
Ja, det var den drömmen det. Dessutom ligger det längre bort än ändstationen för bussen. Skog och elljusspår lite bortanför. Och det räcker med att nån får för sig att bygga på andra sidan vägen, så får vi dessutom bo mitt i ett bygge. Det har vi gjort så det räcker. Det är fjärde bygget nedanför oss som de håller på med nu. Eller om jag räknar fel och det är tredje.
Men det vore så gött att köpa en billig, ny lägenhet som kommer att stiga massa i pris. Eller krascha i bostadsbubblan.
Men inte med alla persiennerna, jag vill inte längre. Och då hade de ändå en handikapparkerkng precis bredvid huset. Jag skulle aldrig orka åka komet nånstans förutom skogen. Inte en affär eller vårdcentral inom räckhåll för mig, om inte Mikael skjutsar. Så, nej, det var en dröm, men nu är den över.
Jag ska återgå till att fundera på hur jag kan få en halv Stockholms-matta i gult för halva priset. Och hitta den där tapeten till hallen som jag glömde bort att notera. Typ Bloom where you're planted.
Och i den här rätt generiska reklambildern är det faktiskt vår lägenhet som ligger hitåt på bottenplan i det första huset. Balkongen med hela området som kan ge betyg på min solbränna??? Men där det står en bil, långt till vänster i bild, där är det ändå en handikapparkering. _Min._ Men så flög den sin kos. Bye bye bye.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar