Jag har sedan ett tag, rent intuitivt bara, börjat skaka på huvudet och säga nej när jag känner att den där vågen av tröstlöshet sveper in över mig. Ofta blir jag ju deprimerad vid överansträngning och vid migrän, och jag får då kämpa för att känna mig glad, eller åtminstone inte ledsen, när "vågen" kommer. Det funkar väl sådär.
Men så idag, eller igår, vem vet vilket, fick jag ett sånt bra tips av min moster. Hon sa att man ska titta sig i spegeln och le. Jag kommer ju inte i närheten av en spegel särskilt många gånger om dagen, så jag provade att le för mig själv i sängen. Inga maratonminer, bara ett kort leende, och hjälp vad det var bra! De första gångerna jag gjorde det kom jag direkt att tänka på nåt som just hade hänt som var positivt, utan att jag hade tänkt leta efter nåt sånt i minnet. Vilken effekt på psyket! Kanske kan hjärnan inte skilja på "jag är glad, alltså ler jag" och "jag ler, alltså är jag glad".
Jag tyckte i alla fall detta var ett jättebra tips! Jag ska försöka både ta ett djupt andetag och slappna av ibland, och le ibland. Det vore väldigt bra för mig om jag kunde komma ihåg bägge knepen.
Så LE! Här får ni lite hjälp på traven.
4 kommentarer:
Vilka UNDERBARA bilder! Söta, rörande, roliga - tack för att du fick mig att le från öra till öra.
Ett tips: Ha en fickspegel på nattduksbordet, även kallat nattygsbordet - det har jag - så du kan se dig i spegeln när du vill på dygnet. Särskilt på morgonen :-) Då finns det ju anledning att le.
modren (som inte begrep Parisbilden med skosnörena)
Han knyter skorna, hon tror att han friar.
Underbara bilder som skänkt mig en stund av skrattande för mig själv vid köksbordet. Det här blir en bra dag! TACK!
Så glad att ha kunnat ge dig anledning att skratta! Kram!
Skicka en kommentar