Rädd

Jag Nu är jag rädd för allting på en gång, att Mikael ska få lågt socker ute ensam nånstans, hur jag ska orka gå upp och bli duschad, hur jag ska bli stabil och inte gråta, hur jag ska stå ut med huvudvärken, att Mikael ska få en bomb i huvudet av IS i helgen när han ska nattvandra med civilförsvaret. Ja, allting.

Jag trodde inte att jag tog illa vid mig, nej, vad säger man, att jag blev så känslomässigt berörd, av inslaget om me igår på Fråga doktorn. Men det som slog mig hårt var när jag sa angående när tjejen kraschat och man såg hur dålig hon var: Så dålig är inte jag, inte lika bra och inte lika dålig. Jo, sa Mikael då, så dålig är du varje morgon. Och idag har det tagit två timmar att orka gå upp och kissa och ta piller. Jag tvingade mig att äta en macka också, för att öka chanserna för att jag ska klara duschen.

Ja, jag vet nog med mig att jag är labil av utmattning idag. Då behöver man inte tro på allt man tänker.

Döden. Livet. Så har vi pratat nog om det.