Spännande dag

Idag har jag varit utanför huset men inte på vårdbesök! Det händer inte ofta, jo, vi är ju hemma hos mamma och pappa ibland, men de bor ju bara tvärsöver rondellen och senast hade jag mysbyxor på mig. Så det räknas nästan inte. Men idag har jag sminkat mig (och hjälp vad jag ser annorlunda ut!), nästan haft en frisyr, haft örhängen och halsband och nylonstrumpbyxor och handväska och klänning och högklackat (wedge med vristrem, så de var rätt stadiga) och bäst av allt, tror jag, en knallgrön klänning (man kan kalla färgen grön som ett biljardbord eller grön som Svenskt tenn) som jag köpte för att ha på ett bröllop för nästan fyra år sen, eller nåt, jag ska nog sluta prata om tidsangivelser för det är aldrig sant ändå tror jag) men som satt jätteilla. Jag hade tänkt sälja den på tradera, men det går ju så jättebra med det, vet ni ju. Så den hängde i garderoben och tack vare att jag gått upp ett par kilo satt den perfekt. Det har väl aldrig hänt förr. Dock tänkte jag försöka se till att det inte händer igen.

Och det konstigaste var när vi skulle sjunga, jag var alltså i kyrkan om jag inte har sagt det. (Två gånger om året har vi en konferens för alla församlingar i södra Stockholm och på lördagen är mötet på kvällen, så då kan jag gå! Och eftersom jag hade hemtjänsten här igår och bara hade håret i min vanliga sidotofs, så var det bara smink och påklädning så jag orkade mycket bättre än jag brukar. Men var var jag, jo, mitt öra har blivit värre, nu spränger det också, men det konstiga var att jag hörde orgeln starkt och församlingen normalt, men inte mig själv alls, annat än i höger öra (det jag inte hör på) fast bara inifrån huvudet. Så min röst lät gäll och jag hörde alla fel som andningsmissar, trevande efter toner, sånt man inte annars tänker på för man hör inte sig själv så mycket. Mikael tyckte jag sjöng ovanligt tyst, men i mitt huvud lät det jättestarkt. Det var lite mysko.

Och Mikael talade, och gjorde det jättebra. Och hans vinkling var såååååå bra. Han är smart, hjälpsam, en bra man. Vilken tur man har'en. Han satt på dubbla stolar ikväll för han hade också ansvar för viss teknk och det gick åt skogen och jag hade blivit sönderstressad. Men han lugnade sig bra i tid till sitt tal. Kanske också till skillnad från mig, som inte kan släppa mitt speedade tillstånd så lätt när jag väl kommit in i det.

Mamma har migrän och har haft i tre dagar. Så ni som brukar vara snälla och orkar kommentera nåt kan väl säga nåt snällt. Fast jag tror förresten inte vi ska locka henne med starkt skärmljus. Det heter nåt, när man lockar med nåt roligt fast det är dåligt. Jag är i alla fall slut i huvudet efter att ha lyssnat i två timmar! Men jag höll inte psalmboken själv, såklart, och på nån hade jag inte nån bok inom synhåll heller, så då sjöng jag bara ur minnet, vilket går bra, jag har väldigt lätt att lära mig både text, melodi och stämmor utantill (till skillnad mot Mikael som inte kan en enda dikt utantill, eller sång eller psalm. Han kanske kan vad man nu sjunger när nån fyller år. Jag ska nog sluta nu när jag inte kommer ihåg sånt. Han kommer inte heller ihåg mat, men massa decimaler på pi. Men jag skulle säga att det var lite skönt för hjärnan att sjunga utan bok. Helt plötsligt kunde man koppla bort en kognitiv uppgift, läsandet, och det tog mindre energi. Och eftersom jag inte brydde mig om jag kunde texten eller inte, och bara nynnade med när jag inte kom ihåg, så var det faktiskt lättare. Arbetsterapeuten vill få mig att tänka Hur gör jag? Och apropå det ska jag se till att muggarna hamnar på en hylla som jag lätt plockar ifrån. Egentligen borde vi ha kryddorna i midjehöjd också, men jag vet inte var, det enda jag kan tänka mig är stekpannehyllan överst i kastrullskåpet, men vi har ingen annan plats för stekpannor då. Men man kan börja tänka på saken, börja ifrågasätta och kanske komma på lösningar där jag inte behöver hämta kryddor i huvudhöjd.

Jag är ju ingen riktig bloggare, för jag tog varken foto på min mat (räkmacka! Och senare en fryslasagne i ren desperation för att jag inte kan äta mackor tre gånger lm dagen. Men det var jättebra istället för att laga nåt. Till och med snabbmakaroner tar ju faktiskt inte bara 3 mknuter att laga, det är bara koktiden.) Och inte tog jag foton av mig själv heller, ens med frisyr, örhängen, smink, klackar och klänning. Och epilerade ben!!! Men ni fattar ju hur grymt snygg jag måste ha varit! Man står alltid mer stolt på klackar. Lurar också hjärnan. Nej, jag är medelålders, medeltjock, medeltrög, medelrolig och maxitrött. Så godnatt! Men jag kände mig jättefin. Sminka en gris och hon kallar sig Miss Piggy ...