Tacksam

Ikväll har jag varit deppig. Det beror på att jag är helt slut och också har migrän, som inte vill ge sig. Jag har märkt att jag ofta blir deppig i samband med migrän, vet inte om det är migränet i sig eller triptanerna. Hur som helst så blir jag inte ledaen längre utan jag vet att det är borta imorgon. Kanske börjar om, men det är en annan dags bekymmer.

I lilla kokboken för idag stod det att man skulle vara tacksam för det uppnådda istället för otacksam för det ouppnådda.

Och om det inte vore för min sjukdom så vore livet perfekt.

Men så börjar jag tänka på sånt som normala människor gör, får barn, jobbar, åker på semester, städar. Och så tror jag att jag överdriver när jag ser sjukdomen som mitt enda problem

Men då är boktipset ännu viktigare. Det spelar ingen roll hur bra man har det, man kan ändå hitta fel på sitt liv. Och jag vet inte om svältande barn alltid kan hitta nåt att vara tacksamma för, men det var i alla fall några judar i koncentrationsläger som gjorde det, så då borde vi alla kunna det.

Och följaktligen är jag idag extra tacksam för blommor inomhus, och dem som gett mig dem.

Och fortfarande Mikaels arm runt min midja. Tänk att jag fick kärlek till slut.

Från den ena lyxen till den andra, så är jag också tacksam för ett helt paket fullt med glassar. Åt en 88:an men det fanns nogger, päronsplitt och sandwich också. Kände mig som ett barn som hade fått hela glasskiosken hem till frysen.