Larma!!

Så tog jag min vanliga kvällsrunda till ytterdörren, kollade att den var låst, och skulle sätta på larmet. Vi har haft larm i kanske tre år. Inte för att vi har nåt värdefullt att stjäla utan som trygghet för att vi bor på markplan.

Men idag hade jag glömt hur man satte på alarmet. Jag har ju bara gjort det bokstavligen tusen gånger förut. Det tog tre försök. Koden kom jag ihåg, men inte vilka andra knappar man skulle trycka på. Ett tag lyste en röd varningslampa.

Hjärnan är märklig. Mikael och jag pratade om just detta med hjärnan igår. Ibland säger man ju att kroppen minns. Det gör den ju inte, det finns inga minnesceller där. Men ändå kan fingrarna minnas ett pianostycke som "hjärnan" har glömt av, eller en bankomatkod. När jag kom hem från Schweiz efter fyra månader stod jag på Frölunda torg med bankomatkortet i automaten och upptäckte att jag hade glömt koden. Men jag slappnade av och lät fingrarna göra jobbet, och på nåt sätt funkade det.

Det kan vara spännande att minnas och kanske lite väl spännande att glömma.

Vi får se om jag kan skapa några goda minnen imorgon. Idag var bästa minnet timmarna när kodeinet verkade. Ibland kommer lyckan i ett litet piller!