Idag lät det så mycket av blixtar och dunder att jag gick upp och ställde mig vid ytterdörren och tittade ut. Vilket äventyr! Regnet förr inte, det liksom sköts ner med kraft. Och sen kom haglat, och penséerna darrade under attacken. Men det mest spännande var nog en tvårätters kanonskjutning som orsakades av stopp i... jag kommer inte på vad det heter, men sånt där rör som kommer från taket och som regnvatten rinner ut från. Vi har nån sorts galler längst ner i vårt, och medan jag står och tittar skjuts en fuktig decimeterstor boll av diverse mer eller mindre multnade löv och gamla "näsor" två meter framåt och sen forsar det vatten ut. Hjälp vad spännande.
Sen blev jag tvungen att kissa, och då sprang lilla stackars Vanna och gömde sig under mina ben, på toan. Jag hade tittat efter henne när jag gick upp men inte sett henne. Hon måste ha gömt sig ordentligt, för med blixtar, åskådning och lampor som tänds och släcks, och skrivaren som ljudligt slås på, så var det nog för mycket för den lilla donnan. Hon fick följa med mig till sängen och låg i min halsgrop som en bebis och darrade länge, länge.
Sen såg jag att nån hade träffats av blixten, blev givetvis orolig för att det var Mikael (de oddsen är ju så små att man inte borde oroa sig) men det var nån som hade arbetat med starkström uppe i en... heter det påle? Fast han var väl också nåns man, fast jag får väl ändå vara så illojal att jag är glad att det inte var min!
Jag har i alla fall haft väldigt mycket äventyr idag, med vädret. Det var alldeles vitprickigt i rosrabatten. Bara en sån sak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar