Några ljuva timmar

Man måste hämta ut sitt nya pass personligen, och skriva under i det när de ser på. Och de har öppet till 19 på måndagar så det var planen för idag. Och dessutom behöver jag ett foto till min ansökan om handikapparkering, och det fanns en automat i centrum, så dit gick vi, somliga av oss med både mascara och dinglande örhängen.

Men vilken chock jag fick när jag såg fotona. Jag är mycket snyggare inne i mitt eget huvud än vad jag är i fotoautomaten. Yngre, smalare, allmänt bombnedslag helt enkelt. Och med smink och klänning och örhängen! Jag kände mig supersnygg! Och jag antar att det är en god nyhet att jag går omkring och inte ser varken valkar, rynkor eller gråa hår. Fast de gråa håren ser jag inte för jag rycker oftast ut dem. Och jag tvättar inte håret jämt, och fluffar det nästan aldrig. Kan inte bestämma mig för om jag ska klippa av det som jag brukar. Men det är så svalt att ha uppsatt, och så lättgjort om det är varmt, då kan man snurra upp det alldeles blött och kyla skallen lite. Sånt är ju värt nåt med en morsa som har fått solsting eller värmeslag flera gånger.

Apropå dagens snygghet, så inser jag hur mycket starkare ljuskälla solen är än badrumslampan. Såg oerhört många fuskepilerade knätofsar och satt i bilen och nöp bort så många jag fick tag i. Men vem sätter näsan på mina ben och glor.

Mikael har velat ha en ny kudde i ett par veckor, och jysk i brandbergen centrum hade inte stängt ännu (17 augusti tror jag hon sa) och vi behövde också ett nytt underlakan. Plus att jag hittade en nackkudde i memory foam. Den luktar lite fabrik fortfarande men verkar väldigt bra, för bara 85:-. Sen åt vi pepparbiff utomhus, och jag är så glad att jag hade klänning på mig, för det och utevärmekänslan gjorde att jag kände mig som på semester! Bredvid oss fanns den största hund jag nånsin sett. Även när han satt ner nådde han ett par decimeter över bordet. Han hade långt koppel och gick till bordsgrannen bakifrån och gav honom ett vänligt slick i ansiktet och att inte den gubben dog på kuppen! De hade också en miniliten hund, sån som ser ut som en långhårig råtta och som inte ens mamma är rädd för. What a pair!

Sen åkte vi den vackra vägen hem och lämnade av en sjö av kassar med en servis i till Ellen. Den är av glas (Boda Garden) och man kan inte diska den i maskin, så vi använder den aldrig. Dessutom är tallrikarna så tunga att jag inte skulle orka duka med dem. Det gör jag väl i och för sig sällan/aldrig, men med två personer på 53 kvadrat har man inte råd att fylla ett köksskåp med vackra ting som inte används. Särskilt inte när man är två medelålders vårdkrävande personer med en hel varsin hylla med medicinalpinaler.

Sen handlade vi lite på hemköp, jag sa till i kassan att de hade slut på gott å blandat i lösgodiset. Tragik!! Bara för det köpte jag inget godis alls. Inte nåt att skryta om, för inte var det självbehärskning utan bara logistikbrist. Som vanligt satt det nån i kassan som vi kände. Alla folks barn jobbar där, så gammal är jag.

Ungefär här, eller lite tidigare, kom jag på att jag har farit omkring idag som om jag vore frisk nästan! Och det beror minsann inte på några goda nyheter utan på att jag tog en treo comp innan vi gick. Och jag blev både uppiggad och smärtbefriad och glömde helt av att ta det lugnt. Fy, jag som skulle vila mig så mycket efter förra veckan att jag kan gå ner till min vanliga dos sömnpiller. Ja, nu är klockan nästan tre, eller mer fem faktiskt, och jag sover inte snart. Så gick det med det. Det var i alla fall helt underbart att gå omkring och känna mig så bra som jag gjorde. Förstår hur folk blir beroende. Jag skulle gärna ta det där kodeinet varje dag. Det är så underbart att röra sig ute bland folk, sitta på en annan matstol, säga tack för maten till en främling, stoppa i mynt i en sån där myntinkast, gå nästan som en frisk människa (alla rör sig lite långsammare i 29 grader), köpa saker. Ja, ni vet väl, en del i alla fall, hur roligt det kan vara i ett centrum när man lever sitt normala liv på en upptrampad stig mellan sängen, badrummet och soffan. Med möjlig avstickare till köket.

Det där med kodeinet lockar mig. Visserligen krockar det med både botox och ldn, så jag måste välja seriöst. Men jag visste inte att jag hade så mycket ont. Brukar ju vara hemma såna där migrändagar och ligga i soffan och där märker man ju inte nåt, förutom att en ny reklam talar om nutrition, och både Mikael och jag blir lite spyfärdiga.

Ja, men det var ju goda nyheter.

Dessutom har vår frys gått sönder. Alarmet tjöt och tunnbrödet var inte stenhårt, men vi trodde att vi lämnat dörren på glänt av misstag. Men när den gick från -8 till -6 förstod vi. Min man geniet har dragit det där skåpet fram och tillbaka och pillat på alla kablar och läst på internet. Han lokaliserade termostaten, värmde den i handen och då tjöt alarmet. Fast kylaggregatet satte inte igång av det. Fast kylen funkar. Han höll på i vad som kändes som timmar, och tyvärr var det ingen grunka för 300:- som var paj.

De sista dåliga nyheterna, nej, jag har två, var att jag köpte bröd på hemköp. Och tittade såklart inte på datumet. Och det brödet var torrt.

Och bara för att frysen var sönder och kommer att vara 20 grader varm imorgon, så kom jag att tänka på att vi hade glass. Och jag åt.

Fast en god nyhet är att det har stinkit hela kvällen. Ja, stinkande i sig är ingen god nyhet, men hör på denna thriller: Nu märkte jag att det var i köket, inte vardagsrummet där jysk-grejerna låg, och som vi hade trott luktade fabrik. Jag var lite bekymrad och tänkte att det kanske är nåt i kylen/frysen som går på övervarv och kommer att börja brinna inatt. Visserligen har vi larm och även brand larmas direkt till 112. Men ändå, vi kan säkert bli innebrända fortare än brandkåren kommer. Så jag var inte helt nöjd. Luktade på Mikaels ryggsäck som har stått på verandan och luftat sig efter att en akutsockerchoklad hade smält över hela insidan, men den var icke boven, trots vissa varma gummidetaljer. Inte heller den nya sopborsten, kanske faktiskt inte heller frysen. Men heureka! Det var en liten fin hundskål i rostfritt med gummikant och den stank! och dödade ett helt gäng av mina hjärnceller när jag drog ett djupt andetag på den. Inget snack om saken, ooooooo vad den luktade illa. La den i diskmedelsbad och hoppas lukten har försvunnit om tre timmar. Annars kommer Vanna sätta sin lilla nos där och bara fall over, som när folk välter kor.

En god nyhet är annars att jag har tagit in vår fläkt. Trots att vi hade 29 grader varmt förut idag fick jag ta på mig täcket! Kanske beroende på att sladden är kort och den blåser rätt mot mina underben.

Och tyvärr har jag inte kunnat använda den fina scarfen, AL, för vädret är inte på scarfens sida. Jag ska inte bli paria och önska bort värmen för soltörstiga Sverige. Jag sitter väl här och svettas.

Nu närmast planerar jag att sova. Gärna före sex. Grr, jag som hade fått fram det flera timmar! Ja, och sen tänkte jag tvätta det där underlakanet och byta lakan. Men jag önskar mig verkligen dubbelt så mycket tid, eller dubbelt så mycket ork, när lakansbyte är ett tredagarsprojekt, och då har vi inte ens tvättat de gamla lakanen. Det är så sorgligt att vi använder skåpslakan, jag älskar lukten av nytvättat. Ja, säg alla de sorger man får acceptera här i livet.

Oprah vill ha sina lakan tvättade varje dag för hon gillar den hårda känslan. Tja, är man rik så får man väl bli excentrisk i sina vanor. Men att hennes tvättvatten kunde föda världens alla svältande, eller nåt.

Jag har shoppat som en dååååre på sistone. Mest massa småprylar från Kina, som 10m lace (perfekt att slå in presenter med) plus washitape. 100 gummipluggar till örhängen. Ja, nu minns jag inte mer. Man kanske kan jag ta kort nån dag. Det är alldeles för lite foton i den här bloggen.

Säger jag och avslutar som sedvanligt, med en get!