Jag älskar deckare. Så ni kan förstå hur spännande jag hade det i söndags kväll när jag upptäckte blod på köksgolvet! Frågade Mikael med en gång om han hade skadat sig, men han förnekade det. [Och visst låter "förneka" som om man bara ljuger och visst har gjort det!] Jag visste inte med mig att jag hade erfarit blodvite under den minst sagt händelserika kvällen, så jag trodde nu snarare att det hade droppat från hallonen som Mikael tar ur frysen varje morgon. Vår frys hade ju gått sönder.
Ner på golvet, eller i alla fall nästan, spruta medel på alla fläckarna, torka med papper. Tankeverksamheten gick inte på högvarv just då eftersom jag bara brukar kunna göra en sak åt gången. Men med möda och mer slit än jag förväntat mig tyckte jag nu att parketten var fin igen. Ähum, i alla fall fri från blodfläckar. Att jag hade tappat sockerpaketet på golvet nån dag innan och både sopat och våttorkat för att Mikael inte var hemma gör möjligtvis att golvet var renare än vanligt, det beror väl på hur mycket av sockret jag faktiskt fick bort. Men det förtäljer inte historien.
Men sen såg jag fler fläckar, mera kökssprut, huvudet mår inte bra av att trotsa tyngdlagen i framåtblickande läge och knäna orkar inte att jag böjer mig ända till marken, så jag stönade lite åt detta fysiska arbete, som jag ju ingalunda är van vid.
Tror ni inte att jag en tredje gång upptäcker några utsmetade fläckar. Ni hade förmodligen kommit på det fortare, jag är ganska svagsint numera, men då insåg jag att det var jag som gjorde fläckarna, och jag hade inga hallon. Tittade under fötterna och där var det minsann rött under tårna. Vatten, papper, gno, var kommer det ifrån? Det är mest blod på lilltån så då inser jag att jag måste ha gjort mig mer illa än jag trodde när jag slog foten i datorn som stod på golvet vid soffan. Gick in i badrummet, stapplade för att inte smutsa ner såret, och där fick jag sitta i evigheter med blött papper mot tån tills det behagade sluta blöda. Och jag hade nu inga problem att förstå var blodfläckarna i hallen och badrummet kom ifrån.
Ja, så kan det forsa ur en lilltå. Lite som det har format i det här inlägget.
Har tagit bort plåstret nu och tänkte lufta såret inatt.
Jäpp, så spännande har vi det hos oss.
4 kommentarer:
Det är ju det jag säger: du är rena rama Kitty! Snacka om actionfyllt äventyr och extra spännande att det var äkta blod!
Just ja, jag hittade också blodstänk häromkvällen! En hel massa hade stänkt på väggen på vår altan (övervåning märk väl) och det var en intorkad pöl på soffan! Fast det här blodet var lite för rosa, så maken trodde att det kanske var en förlupen paintball. Vi lyckades i alla fall inte lösa mysteriet, men så har vi inte din hjärna heller!
Kitty kommer direkt för att lösa mysteriet!
Att du orkar med ett så spännande liv?!
Med riktiga blodspår överallt?
imponerad moder
Skicka en kommentar